Löpartankar – 27K i Åre vs. Mora Trail 45 km!

Plötsligt slår det mig; det är bara tre månader kvar till Salomon 27K i Åre?!
De där ljuvliga, men tuffa 1150 höjdmeterna som gav mig pirr i magen redan i höstas, då jag fortfarande löptränade regelbundet.

Och som nu, med tanke på min (icke existerande) löpträning de senaste 4 månaderna, har förvandlats till en stor klump i magen. Hinner jag verkligen få till en bra grundträning?! 😮

Mora Trail!

I nästa stund får jag syn på ett lopp som Camilla tipsar om: Mora Trail.
Där man kan välja mellan 15, 30 eller 45 km på en varvbana. Och så kommer jag på mig själv att tänka: ”Åh, det där lät roligt!”
Eh…? Vänta lite nu. ”Roligt”??? Vad är logiken där, kära hjärna? 

Kanske är det det faktum att man välja antal varv efter dagsformen som gör att jag blir lite sugen? Är man pigg kan man ta ett varv till, är man inte lika pigg kan man kliva av på 30 km och ändå få en måltid på den distansen. 🙂

 

Foto: fjallmaraton.se

Veckans femma, V.16

Gokväll! Då var det måndag igen och det här inlägget brukar ju dyka upp redan tidigt på morgonen. Det går galet fort nu. Både dagarna, helgerna och månaden. Snart maj ju…?! Men veckan som var då, undrar ni såklart. Vars´go…! 🙂

Veckans antiklimax!

Det kändes som att jag äntligen hade hittat tillbaka till träningen. I alla fall lite grann. De senaste tre veckorna hade jag fått till åtminstone två pass i veckan och jag kände hur träningsglädjen började bubbla lite grann inombords.
Och så PANG! ”Hals-raspet” from hell och det har hållit i sig fram tills nu. Det börjar (tack och lov) kännas bättre igen och jag hoppas att jag kan få till någon lugnare träning den här veckan.

Veckans stolthet!

Äldsta sonen var iväg på sin andra hopptävling (av tre). Den här gången befann vi oss i ett April-kallt (!) Nygård. Snöblandat regn och blåst som kändes ända in i märgen. Ändå var hjärta och själ varmt av kärlek och stolthet. ♥
Det gick så mycket bättre den här gången än veckan innan! När sonen, efter rundan, började gråta trodde jag att han var ledsen över något, men hans ögon var blanka av nöjdhet!

Veckans mysigaste!

En spontankväll mitt i veckans, tillsammans med en väninna. Innehållande tacos, gitarr och skönsång! Och när man skrattar så man får ont i magen. Älsk på det!

Veckans löparrelaterade fundering!

När köpte jag något senast? Inte någon ny klocka, löparskor, tights, jacka eller ens kompressionsstrumpor…? Inte på evigheters evigheter, känns det som!  Och inte har jag fått några pressreleaser heller. *harkel* 😉
Det måste (väl) innebära att börjar bli dags för ett inköp? För att kicka igång inspirationen lite. Särskilt efter det här halsontet, tänker jag.

Veckans roligaste!

Storstadsbesök, shopping, dans och god mat. En helt vanlig aprilhelg, alltså.

Ett inre lugn!

När en känsla av ”moving forward” sköljer över en…
Just den känslan fick jag igår, när jag var och skrev på kontraktet för lägenheten. Från och med 1 juni är det engelsk-inspirerande radhuset mitt i längan, ”mitt lilla krypin” – i minst ett år framöver. Förhoppningsvis längre. 🙂

Och även om det är 6 veckor kvar tills jag kan flytta in, upplevde jag, när jag åkte därifrån, att jag kunde andas igen. För första gången på länge.

Stillhet i själen

Jag kan inte riktigt dra mig till minnes när bröstet kändes ”lätt” senast, men jag tror att det var när jag var i Norge och vandrade i vackra Jotunheimen, nu i somras…?

Att springa trail får mig lugn inombords. Men att vara uppe i fjällen gör mig, om möjligt, ännu lugnare i själen!
Därav planerna, både vad gäller Åre (springa) och Sälen (vandra) i år. Men jag hoppas att det kan bli ännu fler tillfällen. ❤

Läs även Saras inlägg: ”Åre, you had me at hello”.