Källargymmet, we meet again!

Den där sköna, ömma känslan börjar etablera sig i kroppen.
Träningsvärken från styrkepasset igår. Det revs av på det där källargymmet på jobbet, med råa retrokänslan!
Det ser inte ut vid första anblicken, men helt ärligt så finns det mesta man behöver. (Funderar lite på att säga upp mitt gymkort, men jag skulle ju sakna yogan…)

Slam yourself into a wall!

Ny övning! Nä, skämt åsido. Däremot ett viktigt ”Note to self”!
När du precis kört bröstpress, kör inte (inte!) snabba maxruscher i lokalen. Why? För att:

  1. Sträckan är lite för kort (ca 30 meter)
  2. Du är korkad och bromsar farten aaalldeles för sent.
  3. Dina armar orkar inte hålla emot väggen (spagettiarmar)
  4. Nästa ”stoppyta” på kroppen är ditt face.

Nu gick det bra, tack och lov, men jag hann bli lite skraj. Och idiotförklarade mig själv. Haha! 😝

I övrigt blev det ett rätt varierat pass.
Men ändå fokus framför allt ben, rygg och axlar. Och sedan den där fantastiska upptäckten när man inte kan schamponera efteråt… 😅

THE LOPP! Jag kanske har hittat det! Om jag vågar?

Alltså på riktigt.
Många av er vet ju redan att jag älskar fjällen och känslan av att befinna mig där. Antingen med fötterna i ett par löparskor eller nedstoppade i vandringskängor; det spelar ingen roll. ❤

För två år sedan sprang jag Bagheera Fjällmaraton (halvmara) och det var bland det bästa jag har gjort i löparväg! Känslan av eufori ihop med tjejgänget, i kombination med det fantastiska vädret!

Springa på fjället – I mörker!

Nu såg jag för en liten stund sedan att de kommer med ett nytt loppFjällnatten Sälen.
12 km löpning efter solnedgången. Alltså… Jag blir så sugen! Och livrädd; på en och samma gång. För lika mycket som jag älskar fjället, (nästan) lika mycket hatar jag mörker. Största, mörkrädda skiten – det är jag!

Dagsljus – Mer safe så…

Upplevelselöpning – version 10.0 ?

Fast å andra sidan; Jag pratar ju alltid om upplevelselöpning.
Kan det bli mer upplevelselöpning  än att se solen gå ner över fjället och sedan tända pannlampan och följa lemmeltåget (och/eller reflexerna) över kalfjället? Plus en puls på säkert 210 på det… WAAAAH! Sugen!

Hänger ni med?? (Om jag vågar). 😅

Löprunda och vandring i naturreservat – Bildbonanza!

Vad säger ni om helgen som var. Visst var det underbart! 
Förutom att ha varit den där pinsamma morsan, hann jag med rätt mycket annat också. Det känns nästan som jag och barnen har varit ute dygnet runt. (Vilket kanske inte är så långt ifrån sanningen, när jag tänker efter)?

Lördagen – Djurparkshäng och grillning!

Jag och vänninan njöt av solen, tillsammans med kidsen. Kollade på getter, får, grisar och tjocka (?!) ankor. Som barnen skrattade åt ena ankan. Undra vad den hade ätit egentligen, med den gumpen (Ankor lägger ju ÄGG, de är ju inte gravida)??

Det blåstes även såpbubblor och så fick vi till årets första grillning. Japp, på engångsgrill – fint ska det vara. 😉 Alltihopa avslutades på Alingsås metropol (torget) med glass i solen! ☀

Lördag eftermiddag – Löprundan from hell!

Ok, det var kanske en överdrift.
Ska jag sammanfatta det kort; jag är en solskensmänniska. Inte en solskenslöpare. Nu var det nog närmre 23-24 grader varmt och jag tål verkligen inte värme när jag springer. Och särskilt inte nu, när man är van vid sibiriska vindar fram till för bara ett par veckor sedan!
Min hjärna kokade sista km, men jag lyckades ändå skrapa ihop ca 8 km på tunga ben. (Jo, jag kanske jinxade det lite häromdagen också). 😝

Söndag – Naturreservat och gofika!

Precis utanför Alingsås ligger Brobacka Naturum.
Jag har varit där med barnen tidigare, men det är vackert på olika sätt, under de olika årstiderna. Vitsippehavet nu, t.ex. Wow!
Det finns bl.a. ett gammalt soldattorp, stora jättegrytor som inlandsisen format och dramatisk terräng.

Det är kuperat och riktigt brant på sina håll, därför är jag såå glad att mina barn är som små duracellkaniner! De bara går och går. Undersöker stockar, stenar, mossa, ormbunkar och små kryp. Som det ska vara när man är liten och är ute i skogen.
Dagens höjdpunkt (för dem) var när vi (åtminstone tror att vi) såg två snokar kommer simmande i vattnet!

Vi var ute i nästan 3 timmar och nej, det blev nog inte våldsamt många km eftersom vi hade ett fikastopp där vi satt och diskuterade viktiga livsämnen också. Men tillräckligt många km för att deras mamma ska ha träningsvärk i vaderna idag! 😀

Utsiktsplatsen – Som blev vårt fikastopp

Tillbaka vid ängarna intill soldattorpet.

Och efter den här vintern, är vi f-nimej värda lite försommar (ja, t.o.m. innan våren kommer)!
Så vart tog den vägen…? 😉