Veckans femma, vecka 9!

Jösses, vad veckorna rusar på…?! 
Det känns som att jag inte hinner med någonting, samtidigt som det händer mycket. Underlig känsla!

Veckans träning

Tja, vad säger man. Det BORDE vara en punkt.
Tyvärr har det blivit 0 pass. Inte ens det där enda passet löpning, som jag har tänkt få till per vecka under Februari, lyckades jag med…
Alltså det här ”oflytet” vad gäller träningen. Jag inser ju såklart att tröskeln blir såå mycket högre, när jag inte tränar regelbundet. ”Just do it!” tänker min logiska sida, medan kroppen (fortfarande) säger stopp.

Veckans vackraste!

Soluppgången när jag var på väg till jobbet på morgonen. Helt fantastiskt! Jag var bara tvungen att stanna och ta ett foto.

Veckans känsla!

Att ha fått uppleva vårkänslor. Vi går ju snart in i Mars månad och då är det mer ”vår på riktigt”, men senaste veckan har ju bjudit på många härliga stunder i solen. Love it! 🙂

Veckans roligaste!

Firmafesten. Kände mig lite låg och deppig i början på kvällen, av olika anledningar. Men det ordnade (som tur var) upp sig för varje timme som gick. Har världens bästa arbetskamrater!

Veckans länkkärlek!

Är det ok att träna ”bara” för att må bra? Och/eller varför är det så många som anser att ett mål måste vara mer prestationsbaserat än så?
Läs inlägget ”Vadå bara må bra?” hos Erika!

Veckans femma, vecka 8!

Veckans träning!

Nästan 2,5 timmar socialvandring på vackra stigar. Det blev inte någon löpning den här veckan och för många kanske vandring inte räknas träning, i den ”rätta” bemärkelsen. Men när man knappt springer eller tränar i övrigt är det här mitt nuvarande andningshål. Och att traska i kuperad terräng är definitivt inte en ”walk in the park” heller… 🙂

Veckans aha-upplevelse

Alla hjärtansdag. Jag har aldrig tänkt så mycket på den.  Det är inte så att jag tycker om den, utan tycker mest att det känns som ett kommersiellt jippo.
Däremot märkte jag att, när man inte har någon att fira den med, känns det plötsligt väldigt tomt..
Alla sociala medier flödar över till bristningsgränsen! Med bilder från romantiska middagar, choklad, blomsterbuketter, kyssar och myskvällar. Det är lätt att man känner sig lite extra ensam då.

Läs även Petras inlägg: ”En dag jag aldrig blir klok på.”

Veckans mest oväntade!

Min gamla skrutt gick igenom besiktningen. YAY, bra jobbat ”gubben”! Gammal är äldst.

Veckans roligaste!

Utekväll med gokart. Jag brukar alltid säga att jag inte är en vinnarskalle och i 98 % av fallen stämmer det verkligen. Men det händer någonting när jag sätter mig bakom ratten på en gokart. Detta är andra gången på relativt kort tid och det växer verkligen ut horn i pannan. Väldigt oväntat, men roligt! 😀

Veckans länkkärlek!

Sofia skriver ett oerhört viktigt och klokt inlägg om måttfullhet.
Hur ”lagom” på något sätt verkar ha blivit något fult.Att man hela tiden måste sträva efter att bli bättre, snabbare, starkare.
Att äta 100 % ekologiskt, för om man bara köper vissa ekologiska varor räknas det inte.  Att man måste vilja sträva framåt. För om man är nöjd där man är, har man inga ambitioner (?!)

Vandra på en söndag!

Lördagen var den lugnaste dagen på länge.
Inte många knop som gjordes och jag behövde verkligen vila…! Däremot fick jag frågan på lördag kväll:
”Ska vi vara spontana och vandra lite imorgon förmiddag?” Hur kan man säga nej?

Planen tidigare i veckan var egentligen att ta en kort löprunda på söndagen.
Valet stod alltså mellan att springa ca 5 km eller att vandra i 2,5 timme; med sällskap dessutom. Det blev inget svårt val i slutändan. 🙂

Lerigt var det! (Var tusan är vintern?) 

Både på motionsspår, tekniska stigar och leriga vägar tog vi oss framåt.
I ganska rask takt (tyckte jag). Jag får skylla mig själv lite, som knappt tränat de senaste månaderna. Benen kändes starka nästan hela vägen, men lungorna hade det tufft. Särskilt efter drygt 1 km lång uppförsbacke… 😛

Alla sinnen fick njuta av John Bauer-skog!

Längs bort på rundan (innan vi vände hemåt) fick vi belöningen.
Den oerhört vackra, dramatiska trollskogs-terrängen som måste upplevas! För foton gör den verkligen inte rättvisa!

Jag var, i ärlighetens namn, rätt mör efter ett par tuffa timmar i skogen.
Ingen löpningen genomfördes, men musklerna fick jobba ordentligt idag, för att ta sig igenom (uppskattningsvis) 12-14 km tuff, kuperad terräng.