Pest eller kolera?

Hej! Har ni en bra fredag? Träning? Eller mys med familjen? Eller kanske både och? 🙂 Själv har jag träningsvärk typ överallt efter ett hemmapass jag körde igår. Så det blir löpning imorgon först.

Piggelina-Anna och hennes familj haft en diskussion vid middagsbordet om vad de hade valt om de var tvungna att välja mellan två ”onda ting”.
Sådana här tankebanor är så himla intressant, tycker jag. För det finns inga rätta svar, bara olika uppfattningar. Därför blev mina svar ett eget inlägg, istället för en kommentar hos henne.

Om jag måste välja!

Att aldrig mer få springa eller att aldrig mer få resa
Helt ärlig så reser jag inte supermycket som det är idag? (Eller räknas även resor inom Sverige?) Utomlands har jag inte varit på evigheter. Så aldrig mer resa ligger nog närmast till hands, just nu i alla fall.

Att aldrig springa ett pass som är längre än fem kilometer eller att aldrig springa kortare än 25 kilometer
Den långsamma snigeln i mig skriker:  ”Välj aldrig kortare än 25 km!!!” Samtidigt har jag varken tiden eller (med största sannolikhet) en tillräckligt hållbar kropp för det. Så det får nog bli aldrig längre än 5 km. (Hur lång tid måste det gå mellan 5 km passen)? *harkel* 😁

Att alltid springa i split shorts eller att alltid springa i vintertights. Oavsett väder.
Lättaste frågan någonsin! I shorts, alla dagar i veckan, året runt. Jag dör ju svettdöden bara jag springer i långärmat i september-oktober. Så hellre shorts i December än vintertights i juli!

Att inför ett löppass glömma sport-bh:n eller löparskorna? (endast för tjejer…)
Jag kan nog glömma båda. Springa i vanlig BH och vanliga dojor (eller barfota) funkar väl ett löppass tänker jag? (Om jag nu inte ska köra tuffa intervaller, då glömmer jag nog hellre BH:n).

Att springa utan mobil eller utan gps-klocka?
Jag springer ju redan utan GPS-klocka 99 gånger av 100. Förstår inte riktigt hetsen? Så ”aldrig utan min mobil”, absolut! 🙂

Att bara äta gels och rödbetsjuice i en månad eller att inte få springa under samma period?
Hade jag BARA kunnat dricka rödbetsjuice hade jag kört på det. Men den där äckliga gelen. Aldrig livet. Då får löparskorna stå på hyllan i en månad.

Att bara få springa uppför eller att bara få springa på löpband?
Ojoj! Backar som är min (mentala) akilleshäl… Men bara löpband? Nej, fy tusan. Får bli värsta backproffset helt enkelt. Antingen jag vill eller inte.

Att aldrig springa intervaller eller att ALLTID springa intervaller?
Aldrig. Finns ju magiska långpass i skogen som går före (nästan) alla gånger!

Att aldrig få tvätta dina träningskläder eller att aldrig få köpa nya löparskor?
What?? Alltså den svåraste frågan, på riktigt ju! Haha! Man kan ju inte leva utan löparskor?! Men att ALDRIG tvätta träningskläderna… *urk* Fast i och för sig. Jag springer ju mest i skogen ensam. Står jag ut med min egen lukt efter ett tag, tror ni…? Eller så springer man barfota. Hur svårt kan de va´… 😅

Att bryta höger arm eller vänster ben?
Jag är vänsterhänt, så höger arm, please!



Årskrönika 2018 – Del 2!

När jag sitter och sammanfattar året som gick, kommer jag på mig själv att tänka: Det var inget superhändelserikt år när det gäller händelser. Däremot ett desto rikare år på ”insidan”.

Juli:

  • Vi hade den längsta och varmaste sommaren i mannaminne!
    Något jag personligen inte uppskattade lika mycket som många andra. Jag tror inte att jag sprang ett enda pass på hela sommaren. (Med rädsla för att tuppa av…)
  • Det blev en spontan-roadtrip till vackra Österlen. Fantastiskt sällskap, härligt väder (här erkänner jag att solen gjorde sitt), god mat, supermysigt B&B och en vandringstur på (delar av) Skåneleden. En riktigt härligt weekend! 🙂

Augusti:

September:

  • Jag fick ä.n.t.l.i.g.e.n. en nytändning när det kom till löpningen! Först socialsprang jag mig genom Kretsloppet (Enda loppet som blev av under 2018) tillsammans med väninnan, vilket gav mersmak.
  • Efter det fick vi en fullkomligt fantastisk höst som innehöll riktigt mycket löpning! Jag som normalt sett älskar hösten, tyckte att September (och Oktober) var det bästa som kunde hända, efter den heta sommaren. 🙂

Oktober:

  • Löparflowet höll i sig och det kändes så himla bra! Fast jag blev samtidigt förvånad, när jag för första gången på evigheter (eller kanske ever?) aktivt var tvungen att planera in vilodagar.
  • Och så gick jag och drömde om vad jag skulle göra med min nya lägenhet. Och en klok liten röst i huvudet sa att jag borde styrketräna också. Inte bara springa. Helst innan jag drog på mig en skada…

November:

  • Jag testade för första gången passet Basisball Raw; ett pass som verkligen utmanade mig och mina svagheter. Ni vet de där övningarna som man gärna undviker, just för att man är lite svagare där… Nu när jag blev påmind om det, måste jag ta mig tusan boka in det igen! 🙂
  • Försök gjordes till att morgonjogga. Kanske var det just morgonstunden som gjorde att passet inte kändes bra? Eller också var kropp och sinne inte med på banan. Men stilla och vackert var det i alla fall. Med närkontakt till skogens varelser!
  • Kanske var det den tredje flytten på 2 år som gjorde sig påmind? Jag lovade i alla fall mig själv att ALDRIG flytta mer!! Ok, kanske inte aldrig mer nu när man tänker på det så här i efterhand, men inte på ett bra tag i alla fall.

December:

  • Lucialöpning var nog det närmsta en högtidslöpning, som jag fick till under December. En socialrunda dessutom. Varken julafton- eller nyårsaftonslöpning blev av, för första gången på evigheter.
  • Det konstaterades väl kort och gott att 2018 gick otroligt fort. Kanske lika bra det, om jag ska ha lite perspektiv på det hela. Det har definitivt funnits ljusglimtar, men även lite väl mycket ”rollercoster”.
  • Jag insåg att bloggen verkligen har varit i skymundan. Och det är ok. Ibland kommer livet emellan. Däremot är jag tacksam över alla fina kontakter som jag har fått och har sedan tidigare. Tänk vad sociala medier är en fantastisk forum (om inte på alla, i alla fall) på många sätt. 🙂

Årskrönika 2018 – Del 1

 Året som gick var både glädjefyllt och fyllt av vemod.
Men i det stora hela innebar det dock att jag lyckades ta mig en bra bit på väg, när det gällde att hitta tillbaka till balansen i livet. Bra så! 🙂

Här kommer första halvan av året i korta drag:

Januari:

  • Jag flyttade (Igen…) För andra gången efter seperationen, men för första gången till något eget. Ett förstahandskontrakt inne i centrum. Tyvärr fick jag inte ha husdjur, vilket innebar att älskade Love fick bo hos exet.

Februari:

  • Jag var fortfarande inte riktigt på banan med mig själv. Och ”sa” till löpningen att vi behövde ta en paus, om inte vårt förhållande skulle gå åt skogen…
  • Vi hade en minst lika kall vinter, som vi sedan fick varm sommar. T.o.m. som är en vintermänniska frös rumpan av mig!
  • Plus att jag fick en snilleblixt och ”went all Syster-Yster”… 😅

Mars:

  • Hade fortsatt ingen inspiration till träningen, men fick faktiskt till årets första (och enda?!) hemmapass. Lika jäkla jobbigt varje gång!
  • Jag och en väninna drog på spontanweekend till Stenungsbaden. Magiskt helg. Och välbehövlig!

April:

  • Jag hittade ner till arbetsgivarens källargym och lekte loss bland retrovikterna!
  • Dessutom hittade jag ett riktigt smultronställe; stigarna i direkt anknytning till mitt jobb. Varför dröjde det 12 år? Så ser ni en stig i närheten av där ni befinner och inte vet vart den leder. Try it! 🙂

Maj:

  • I början på månaden drog jag till Trollhättan och bekantade mig med Edsvidsleden. Om ni bor i närheten; åk dit! Supervackert! (Fast lite läskigt för egen del. Jag utmanade både min höjdskräck och min rädsla för ormar…)
  • Traditionen med löpning på Billingen ägde rum. Och det bjöds på fantastiskt väder, troll-känningar, go´fika och magiskt sällskap! Sex stycken löpare och två traildogs snigelsprang närmre 3 mil i solen.
  • Stockholm Maraton gick av stapeln och jag låg i soffan och svettades bara att se andra springa 42 km i en galet het huvudstad! Själv orkade jag bara med en tävling på 100 meter i värmen och det gav oväntad träningsvärk?! 😛

.