Veckans femma, vecka 25!

Herrejösses, då var det måndag igen!
Dessutom har vi lämnat sommarsolståndet bakom oss och går mot mörkare tider igen… 😉 (Fast jag måste erkänna; en liten röst inom mig jublar, eftersom jag, personligen älskar hösten!) 

Veckans träning!

Jag har fått till två löppass. Ett pass som kändes kanonbra, sådär helt plötsligt, utan någon vidare löpträning senaste tiden… Samt ett mer ”normalt” pass som förmodligen kommer försvinna ur minnet, men som ändå gjorde oerhört gott för själen där och då! Så lite dryga 15 km till kontot. Bättre än inget.

Veckans värsta!

Midsommar. Tja, vad säger man… Det var första gången på många år som jag inte firade den i Värmland med ex-sambon och hans familj.

I år hade han med sig barnen dit. Och jag förunnar dem verkligen det där härliga firandet i skogen, där ljuset aldrig tar slut. Dagar fyllda med skratt och glädje, tillsammans med kusinerna.
För mig var det dock den tommaste midsommaren, någonsin. Det slog mig plötsligt (och jävligt hårt); Shit, vad det kommer göra ont i hjärtat, de högtiderna jag inte kommer att ha barnen hos mig! ❤

Veckans längtan!

Att hitta ett alldeles eget krypin, som bara är mitt!
Just nu sitter jag ganska lugnt i båten med mitt radhus, som hyrs i andra hand. Men åh, vad jag längtar efter ett litet hus på landet. Eller ett rött litet torp i Norrland. Katta skriver om det magiska midsommarnattsljuset och får mig att längta ihjäl mig efter norrländska sommarnätter.  Japp, en dag SKA jag dit! Bara så ni vet.

Veckans godaste!

Av någon konstig anledning av jag fullständigt snöat in på ostkaka. Why?? Visst, jag har ätit det vid enstaka tillfällen tidigare i livet, men helt plötsligt är det sådär oemotståndligt gott. Frågan är om det ens är så gott? Haha! (Och nej, jag är inte gravid)!
Det har t.o.m. hänt att jag har ätit det istället för choklad. Ja, men exakt!! Vad tusan hände där? 😮

Veckans bästa!

Jag har haft Love hos mig nu, i drygt 10 dagar. Barnen har ju haft sommarlov, de dagarna jag har jobbat. En perfekt ”inkörningsperiod” för att hon ska vänja sig vid det nya stället. Och hon har verkligen tagit det med ro – helt fantastisk är hon!

Sedan har det, för min del, varit oerhört skönt att ha henne som sällskap nu över midsommar. Bästa känslan när man legat och varit lite ledsen och det dyker upp en varm nos på benet/armen/halsen. Dessa fantastiskt omtänksamma familjemedlemmar alltså. Snacka om kravlös kärlek. ❤

Vardagsäventyr – Jättegrytorna i brobacka!

Bara en halvmil utanför Alingsås ligger Brobacka Naturreservat.
Jag har varit där några gånger tidigare, men som så ofta är man dålig på att besöka de där smultronställena som ligger nära ens egen hemstad.

Igår skulle jag till affären och handla lite middagsmat.
Jag kom på mig själv att köra förbi korsningen, där jag borde svängt av. Istället styrde jag kosen rakt fram, mot naturreservatet.
Verkligen ett spontaninfall, som inte var planerat. Inte ens litegrann! Hm? Jag som alltid har varit en planerande människa. (Eller ja, förutom när det kommer till just träningen då, av någon underlig anledning)… 😛

Lärkeskogsleden!

Den markerade leden, som går runt området med jättegrytor (som sägs vara skapade inlandsisen), är inte särskilt lång – bara ca 1,3 km. Däremot är vyerna och naturen jättevacker.
Det går, om man vill, även att följa Lärkeskogsleden som sträckor sig in mot Alingsås (ca 8 km) via naturreservatet. Tyvärr tror jag inte att den har underhållits senaste åren, men sist jag sprang den, var den fortfarande markerad.

Bilder från naturreservatet och jättegrytorna!

Här får ni en kaskad av foton från den 1300 meter långa leden.
#Vardagsäventyr FTW! 🙂

#Midsommarlöpning!

Att springa under högtiderna har ju blivit lite av en tradition för mig.
Och för många andra i bekantskapskretsen.
Julafton-, nyårsafton- och midsommaraftonsspring – Bland en av de bästa sättet att fira, om du frågar mig. Att just midsommarlöpning dessutom innebär löpning i ösregn; det är väl egentligen inget som förvånar? Mer en förutsättning, på något sätt. 😛

Oväntad snabbdistans!

Jag vet inte om det var regnet, sillen & potatisen, jordgubbarna eller att jag kanske bara har vilat mig i form? Men jäklar vad pigga benen var! Fullständigt oväntat och jag sprang mina snabbaste 7,5 km på jääättelänge… Hur går det ihop? Jag har ju knappt löptränat?!

Det är inte så att jag klagar alltså, men…
Det hade varit lite kul om man hade kunnat se någon röd tråden och förstå varför formen är som den är. Just nu känns det bara som slumpen? (Viket det kanske är)… Fast hur ska man då hitta motivationen att springa oftare för att bli snabbare?  Om man blir snabbare av att springa typ en gång i veckan?