Bloggen Trail & Inspiration – Snabbresumé!

Så här, efter semestern, är det många som ser möjligheten att göra en omstart.
Att börja träna (igen), strukturera upp vardagen, köra yoga minst 2 gånger i veckan. Lära sig att säga nej till saker som bara tar energi. Att göra allt det där som de mår bra av, men som de aldrig fått tummen ur att göra annars.

Och i jakt på inspiration och människor med likvärdiga mål, söker man sig kanske in på träningsbloggar?
Därför tänkte jag att om det nu kanske tillkommer en del nya läsare här på bloggen (välkomna! ♥) så kommer här en snabb ”recap” på vem jag är och vad bloggen (förhoppningsvis) förmedlar. En sammanfattning av ”Trail & Inspiration”, helt enkelt. 🙂

Vem är Malin / Trail & Inspiration?

  • Trail FTW!
    Att springa trail är min grej. Tekniska torra stigar är nice, men lera är aningens roligare. ”Embrace the mud!” För att inte tala om fjällöpning, min senaste kärlek.
    .
  • Planering – Vad är det?
    Att följa träningsschema eller ens göra veckoplaneringar är inte min grej. Alls! Jag har försökt vid ett par tillfällen, men för mycket struktur tar bort all lust till träning. (Vad gäller just mig – Alla är ju olika).
    .
  • Upplevelsen framför allt!
    Min fokus ligger inte alls på tid, utan på upplevelserna. Bara det att min kropp fixade en halvmara i fjällen, eller tog mig 50 km i de halländska skogarna är så jäkla coolt!
    Eller att jag sponanmälde mig till Göteborgsvarvet i år, utan någon direkt träning månaderna innan. Och ändå hade en bra känsla hela vägen. Tack kroppen! Det är därför jag tränar (långsiktigt); för att orka göra sådana där spontana vardagsgrejer, när jag vill.
    .
  • Mångsidig. Eller kanske dumdristig/velig?
    Jag insåg faktiskt först häromdagen (!) att jag sprungit lopp som varit alltifrån 5 km upp till 50 km. Jag går igång på lite udda lopp och annorlunda utmaningar. Prova så mycket så möjligt, liksom.
    Och att jag har sprungit i princip alla distanser på tävling (utom just maran) är nog ett tecken. På att jag inte kan bestämma mig? Eller att jag gillar allt? Haha! Ni förstår kanske ungefär vad jag menar. 😀
    .
  • Va? Springa med andra?!
    Att socialspringa är jätteläskigt. Jag vet att många/alla säger att man inte ska tänka på att man sinkar någon, men jag kan inte hjälpa det. Det är i princip allt jag tänker på de få  gånger jag har sprungit med andra.
    .
  • Långpass är det bästa som finns. Helst med fikastopp!
    Jag springer mycket hellre långt och långsamt, än t.ex. 10 km lopp. Värsta distansen!
    .
  • Förutom när jag ska välja intervaller…
    Föredrar däremot korta, intensiva intervaller framför långa. (Hur går den ekvationen ihop)?
    .
  • Variation är nyckeln!
    Förutom löpning tycker jag om att varva med styrketräning och yoga (allra helst yin yoga). Nu när jag fuskat med båda dessa komplement i ett halvår, märker jag att jag känner av lite ”krämpor” de gånger jag faktiskt springer (ländrygg, småkänningar i knä/höft, fötter m.m).
    Så oerhört viktigt att både stärka upp kroppen och få till den där rörelseträningen, som mjukar upp.
    .
  • Super-mega-jättemorgontrött, som skulle vilja vara morgonpigg!
    Jag önskar (ända in i själen faktiskt) att jag vore en morgonlöpare. Men jag har försökt åtskilliga gånger och det går verkligen inte. En gång var jag så trött att jag inte ens märkte vad som höll på att hända, förrän jag låg i diket… 😮

Inlägget är (delvis) inspirerat av Anna (Piggelina).

Related posts:

8 kommentarer

  1. I diket? Really? 🙂 Hoppas du inte skadade dig… <3 Jag är tröttare när jag springer på eftermiddagarna. Vid 16 är min värsta tid. Då kan jag lätt snubbla på mina egna fötter på plan asfalt…

    Hälsar
    Morgontränaren

  2. Precis hittat hit, tack för välkomnandet 🙂

    Wow, vad lika vi är! Kan skriva under på de flesta punkter.

    Förutom att jag är nybörjare på trail och aldrig sprungit längre än 10k 🙂

    Härlig blogg!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *