Älskade Österlen!

När man hittat de där platserna som får en speciell plats i själen och det går för lång tid emellan besöken; då är det precis som att platsen viskar ens namn. Säger att det är faktiskt dags att komma tillbaka hit.

Så kändes det i förra veckan, när jag blev sugen på att dra iväg på en spontanresa. Lyckades övertala väninnan att Österlen – Det är fina grejer! Jag har varit där två gånger tidigare, men för henne var det första gången.

Första stoppet – Kivik!

Vi drog raka vägen hemifrån, genom hela Österlen, till Kivik där vi tog en riktigt lugn dag med bad, sol och god mat. Det här är ett ställe jag gärna återkommer till. Så himla vackert och pittoreskt! (Om än kanske lite för ”turist-gt” ibland).

Rökt lax stod på min agenda, men man kunde lika gärna få (direktgrillad)
hamburgare eller kyckling ute på altanen. 

Brösarps backar!

Efter ett par timmar i Kivik tog vi svängen förbi fenomenet Brösarps backar. Oerhört fascinerande och det är nästan så man tänker att det ska komma någon typ av fantasy-figur eller riddare galopperande över kullarna, när man står där och spanar ut över vidderna.

Bed & Breakfast is my thing!

Sedan bar det av till vårt boende för incheckning – Rubensholms Bed & Breakfast. Jag älskar B&B!  Så oerhört mycket mysigare (och billigare) än hotell och oftast betydligt fräschare än vandrarhem.
Här låg förvisso toaletterna och duschen i korridoren precis utanför vårt rum, men ändå såå värt, för den där mysiga, hemtrevliga känslan!

Efter incheckning blev det en stunds behövligt slappande.
Jag försökte mig på en 20 minuters powernap, men det gick sådär. Jag var egentligen trött, men lite för rastlös. Därför drog vi iväg på en ca 10 minuter lång biltur och landade vid Christinehofs Slott.

Här stod jag och drömde mig bort till starten på Österlen Spring Trail (som jag aldrig har besökt. Än…)  😛
Samtidigt som väninnan lyckades få en flock med får att springa iväg och bräka i högan sky, bara genom att fram kameran/mobilen(?!)

Hallamöllaleden!

Efter fårincidenten och förvånade gapskratt (!) samlade vi ihop oss och bestämde att; Jo, men Hallamöllaleden på 8,5 km lät ju trevlig! (Med jeansshorts och platta converse på fötterna… *harkel*)
Att vi dessutom fick följa leden genom en kohage gjorde sällskapet lite nojig, men jag försäkrade om att de var snälla. Som tur var stod de längst bort i hagen och skulle bli utfodrade, så (varken) hon (eller jag) vet inte om jag ljög, eller inte… 😉

Framme vid Hallamölla. Vackert som i en saga!

Vissa delar av Hallamöllaleden följde även Skåneleden. Gissa om jag blev sugen…!

Nästan vilse!

Magisk trollskog, men en jäkla massa flygfän! Blää! 
Precis efter den här hamnade vi lite vilse. Markeringarna var riktigt dåliga en halv km och vi gick (tack och lov) runt i en cirkel och kom tillbaka till samma ställe.

Därifrån gick vi på uteslutningsmetoden och tog en liten avstickar-stig utan någon som helst synlig markering och jag tänkte som vanligt:
”Leder den ingenstans kan vi ju alltid vända”. Men den ledde någonstans. Efter ytterligare ett par 300 meter hittade vi nästa markering. Bra så.

Ca 2 timmar senare var vi ”hemma” igen och hade en riktigt härlig, ljummen sommarkväll ute i pergolan på innergården. Med ett par kalla öl och tjejsnack ända in i skymningen och någon timme därefter.

Frukost!

Det bästa med att sova borta är frukosten. Det finns allt och lite till och det är så himla gott! Förmodligen är jag mer av en frukost-människa än jag själv tror (?) med tanke på att jag ser fram så mycket emot den när jag är ute och reser. Samtidigt som den är så liten (eller ibland obefintlig) när jag är hemma. I alla fall på vardagarsmorgnarna.

Kurt Wallanders Ystad!

Jag blev kär i Ystad förra gången jag var här. Eller ja, kanske inte hela staden, men de här gränderna är så oerhört vackra. Tänk att bo i någon av dessa längor?! Fast kanske inte förresten, vad trött man skulle vara på alla som fotar utanför ens hem. Haha!

Lite shopping hann vi också med. Jag införskaffade en mörkblå, dressad klänning (jag som avskydde klänningar för några år sedan. Vad hände?) Och inne i en konstbutik hade jag kunnat köpa ett par urcoola tavlor, om jag bara hade haft ca 10.000 kr över… 😛

Tysk/Österikisk känsla?

Hemresa!

Alla resor, långa som korta, har ju ett slut och vårt kom efter endast två intensiva dagar. Lätt att jag hade kunnat tänka mig att stanna ett par dagar till, särskilt med tanke på det vackra vädret. Det kändes som att det fanns så mycket kvar att uppleva. Men man kan väl inte få allt här i livet. Inte på en gång i alla fall… 😀

Österlen – Vi ses igen.
Och det är ett löfte!

12 kommentarer

  1. Paradiset på jorden. Vi åker ner till Kivik imorgon några dagar. I det gula huset vid stranden, där du åt laxen, där gick min mamma i skolan. Det var långt innan turisternas tid. Tack för alla härliga bilder.

  2. Åh, Österlen är verkligen ljuvligt! Vad bra att du fick med dig kompisen dit och vad mycket ni hann på två dagar!

    Vi var där för tre år sedan och jag skulle gärna åka tillbaka snart igen!

  3. Vad kul Brösarps Backar då var du ju i princip hemma hos mig. Visst kan det dyka upp urtidsdjur på Brösarps Backar. I varje fall fanns det både en Körsbärsdal och Törnrosdal där när Bröderna Lejonhjärta spelades in.

  4. Men vad kul du har ju nästan varit hemma hos mig. Visst kan man se urtiddjur på Brösarps backar. Åtminstonde i Bröderna Lejonhjärta. Körsbärsdalen ligger på södra backarna och Törnrosdalen ligger på de norra (egentligen uppe i Björshus). Du har ju bara nosat Österlen i kanten. Det mesta har du kvar.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.