Frostbiten!!

Vaknade av att solstrålarna trängde sig in, genom gluggarna i persiennen.
Efter en välbehövlig sovmorgon kände jag att det här bådar ju gott; strålande sol och lite vårvinterkänsla. Ni vet känslan när marken är vit, luften är kallt, men solen ändå värmer ansiktet och skapar vattendroppar vart den än kommer åt.

”Ta lite frisk luft!”

Efter morgonmyset, vilket idag innefattade  frukost och att spela Monopol med kidsen, gav vi oss ut. Mellansonen skulle träna fotboll och jag och minstingen tänkte ”ta lite frisk luft” under tiden.

Frisk luft? Jodå, det kan man väl lugnt säga att vi fick!
Jag brukar inte vara särskilt känslig vad gäller vinterkyla. Går ju (som ni kanske vet) med öppen jacka när jag lämnar barnen i skolan och möter vanligtvis föräldrar som har tjocka vantar, mössor och halsdukar upp till tänderna (bokstavligt talat).
Men idag…. IDAG! Satan i gatan, vad kallt det var?! ❄❄❄

En mammut utanför fönstret?

Såg någon som skojade på fejjan häromdagen; ”Ny istid?”
Jag tror faktiskt inte att det är ett skämt. Det måste ligga något i det. Hela kroppen domnade ju bort efter ett par minuter utomhus! Inte en chans att jag kör utomhuslöpning idag, med minusgrader och den här vinden!

Jag ser, trots min egen upplevelse, att sociala medier svämmer över av utomhusaktiviteter. Hur tusan klarar ni det?
Säg inte ”rätt kläder” för då kastar jag något efter er! 😉 Inga kläder hjälper här idag. Eller så är jag på väg att bli sjuk…(?)  *hoppas inte*

 

9 kommentarer

  1. Har varit och sprungit i Änggården. Jag som vanligen fryser snabbt – har haft en behaglig temp. Underställ, tights, lager2-tröja. Buff på skallen och vantar med merionullsliners under. Ullstrumpor i traildojorna.
    Det hänger ofta på att ha bra prylar närmast kroppen när det är isvindar och minusgarder, och att få till luft mellan lagren 🙂 att palta på sig hjälper inte alltid.

  2. Jag är alltid otroligt frusen av mig och sover t.o.m med vantar ibland. (och två täcken, varma byxor, tröja, sockor… ) Men klarar konstigt nog av att springa trots kylan. Min smärtgräns brukar gå vid -15, men vinden spelar ju också förstås in

  3. Jag sprang igår kväll med snöflingorna virvlandes runt ansiktet så jag nästan var tvungen att blunda! Underbart! Tyst, dämpat, knarret … höll bra tempo sp jag frös inte ett dugg.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.