Mindfulness Monday

”Ny vecka, nya möjligheter” får man ju ofta höra.
Jag försöker ta till mig orden, även om jag egentligen anser att nystarter kan man göra när som helst!

Veckan och helgen jag har lämnat bakom mig har varit intensiv på många sätt! Det är nästan så att jag önskar att den inte hade hänt…
Samtidigt försöker jag intala mig själv att om saker och ting inte händer, får man inte chansen att utvecklas som person, eller på sikt bli starkare och klokare.

Att våga fast man inte orkar!

Man måste våga utmana sig själv. Våga ta sig an saker och ting, fast man egentligen inte orkar. Igenom känslor och igenom tankar, ut på andra sidan! För det enda alternativet är ju egentligen att inte våga, men då växer man ju inte heller.

Jag är en person som ofta har höga krav.
Delvis på människor runt omkring mig, men framför allt på mig själv. Jag behöver kunna allt, veta allt, förstå allt. Jag måste vara stark och orka allt på egen hand.
Som om det vore en svaghet att be om hjälp, eller om jag stannar upp en sekund för att andas…?

Erkänna att man inte alltid är stark!

Därför har jag senaste veckorna verkligen försökt tänka annorlunda. Att det är ok att inte orka. Att inte orka vara stark!
Jag har bl.a. pratat med min chef och förklarat att jag måste skala min vardag.
Jag har tillåtit mig själv att bryta ihop, för att komma ut starkare på andra sidan. Igenom känslor, igenom tankar, som sagt.

Jag har tillåtit mig själv att inte ha bråttom.
Allt måste inte hända just nu. Att ha världens finaste väg till jobbet, men aldrig stanna upp och njuta av den; det är ju slöseri om något.
Imorse stannade jag (för andra gången på kort tid) till vid en av alla sjöar, som finns längs sträckan. Soluppgång och mindfulness när den är som bäst! ♥

Är ni bra på att stanna upp? Eller kan ni göra något annorlunda?

 

Related posts:

9 kommentarer

  1. Jag blir lite bättre på att vara svag och att stanna upp varje år. Är så himla glad att jag inte är 20 längre och att jag faktiskt har lärt mig något de senaste åren. Däremot verkar jag inte kunna lära mig att sänka mina egna krav på mig själv och har satt världens mest ambitiösa läroplan för mig själv på jobbet de närmaste veckorna. För det är ju helt rimligt, samtidigt som jag fortfarande packar upp flyttlådor och renoverar hus.

  2. Sämst på att stanna upp… Vill gärna beta av saker och glömmer ofta bort att njuta. Däreot har jag blivit brutalärlig med att jag inte kan (eller vill?) göra vissa saker på t.ex. jobbet. Och jag berättar GÄRNA i situationer där jag känner mig obekväm att jag är just det. Det har förenklat mitt liv något så oerhört. Kram <3

  3. Om man har en pressad situation måste man nästan ha förmågan att stanna upp ibland. Att insupa hur vackert det är när man är ute med vovvarna, känna lukten av hav, vindens smekning mot kinden. För det kan vara det enda positiva som finns. Då måste man kunna lyfta blicken och se det för vad finns det annars?
    Har fått en rejäl duvning i att se guldkornen som finns i det lilla mitt i livet…

  4. Jag är ganska dålig på att stanna upp, bara kör på tills jag fattar att det aldrig kommer hålla i min hastighet. Då drar jag i handbromsen och går på ett lägre tempo…ett tag i alla fall.
    Kram Cia

  5. Suger på att kommentera numera. Läser blogginlägg hundra dagar efter att de publicerats. Är liksom så väldigt mycket mindre online… och tänker att det nånstans hänger ihop med att jag var så trött, så trött i somras och inte längre orkade ”hänga med” riktigt. Behövde min hjärna till annat än att ständigt vara i flödet 🙂 Så ävenom jag saknar att regelbundet läsa bloggar, skriva själv, uppdatera Instagram etc. så är det samtidigt så himla skönt att leva livet istället. Jag är mer good enough med mej själv. Lite off topic angående det du skrivit, men det var de tankar som dök upp 🙂
    Kram och ha det fint ♥

  6. Nu låter jag säkert så där snusförnuftig men jag var som du i din ålder. Duktig, duktig, duktig. Trodde jag. Men egentligen var jag nog mest bara självtaskig. det är en balansgång det där för utan ”duktighet” och drivkraft hade jag heller aldrig uppnått det jag gjort. Så det är en bra grej! men den måste balanseras så det är superbra att du skalar bort! Var sak har sin tid och du har all tid i världen att hinna det du vill. Jag lovar! Så chilla mer. Gör det du känner är rätt i magen. Jag upplever det som att du är på rätt väg så heja dig! Och du, innerst inne vet du vad som är rätt och bra för dig. Det gäller ”bara” att våga lyssna på den rösten. KRAM

  7. Bra inlägg! Jag har förstått att jag måste jobba på just det, att stanna upp, men också på att våga utsätta mig, eller som du säger, våga fast man inte orkar. Jag blir bättre och bättre, men jag tror att åldern gör sitt till. För tio-tjugo år sedan sade jag nog ja till allt, men det gör jag inte längre. Nyttigt!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *