Trail & Inspiration: Årskrönika 2016 – Del 1!

Januari – Outside the box, tunnelseende och höftont!

2016 började med något som jag väldigt sällan gör. Ett (läskigt) sociallångpass. Men jodå, jag överlevde faktiskt… 😉
Familjen drog till Branäs på skidsemester och vi hade ljuuvligt väder! En magisk vistelse, förutom när mellansonen blev lite kaxig och plötsligt körde störtlopp/inte fick stopp i familjebacken…

Jag provade på konceptet ”Les Mills Sprint” för första gången, vilket bjöd på tunnelseende och lock för öronen (!)
Sedan avslutades månaden (tyvärr) med en en trilskande höft. vilket gjorde att min löpning inte gick som planerat de nästkommande månaderna.

Februari – Nostalgi och pruttfest!

Det visade sig att jag uppenbarligen har ”some issues” när det gäller att slänga gamla löparskor… Likaväl som jag saknar min gamla Saab 9000, tycks jag lägga värdering i minnena från de tillfällen jag hade skorna… (Jag har fortfarande inte slängt mina första speedcross)! Haha! 😮

Vid återbesöket hos naprapaten (som gjorde allt i sin makt för att kurera min höft) lyckades jag med konststycket prutta mitt i en korrigering. Pinsamt värre!!

Mars – Prehab, fjällgalenskap och trailporr (äntligen)!

Jag (p)rehabade höften. Det är så obeskrivligt tråkigt! Även om det är nödvändigt och oerhört lätt att glömma, så fort skadan är läkt…
Mitt i all tristess och självömkan blev jag lite kär i ”gympaläraren” (när man inte kunde träna, fick man ju kolla på träning) och spontananmälde mig (helt oväntat) till ett fjällopp?! Och därefter löpte tankarna lite smått amok.

Påskhelgen inföll i slutet av mars månad och då fick jag, trots allt, till ett riktigt skönt långpass på Vildmarksleden. Det längsta på riktigt länge. (Varför mjukstarta…. *harkel*)

April – Nya stigar, chipsbowl´s och Ultraplaner!

Höften höll sig, till min stora glädje, i schack och i början av April sprang jag årets första långpass i sköna Värmland. Med vildsvin bakom knuten…
Varje vår har jag någon romantiserad dröm om att jag ska lyckas bli ”en sån som springer på morgonen”. Jag VILL ju så gärna vara en morgonlöpare. Det hade underlättat föräldralivet, men jag är (fortfarande) tveksam om man verkligen kan öva upp förmågan (?)

Jag fortsatte utmanade mig själv (och er) genom att ta mig till nya ställen och/eller nya skogar och faktiskt våga testa helt nya vägar/stigar! Man vet aldrig vilka pärlor som finns i närheten av hemmet eller jobbet!

Jag skrattade högt åt Katarinas ärliga inlägg! En skål är väl en skål? Eller är det snart inne med korvbowl och chipsbowl, måntro…? 😀
Dessutom fortsatte galenskapen, vad gällde spontananmälningar till lopp. (Vad är grejen med att det är så lätt hänt? Klicke-li-klick. Ooops!) Malin was planning on going Ultra.

Maj – Götet, andningsproblem och sladda ner i diket!

Va?! Ännu fler socialpass, vad var det som hände?  Både i Göteborg, med bästa Ida! Och sedan en socialjogg på vackra holleden utanför Alingsås, med en trevlig bekant.

Jag fick dock stora problem med andningen ju längre våren gick. Till en början försökte jag ignorera det, men till slut gick det inte och jag fick, för första gången, hämta ut receptbelagd medicin för pollenallergi. Detta gjorde dock att jag missade den årliga, socialjoggen på Billingen… Så himla tråkigt!

Pga andningsbekymren fick jag inte alls till de långpassen jag hade planerat tidigare på våren, inför ultraloppet. Jag började på allvar funderade på, vad det var jag hade gett mig in på egentligen; 50 km?! När de löppassen jag mäktade med (när det var som värst i mitten på maj) var ca 6-7 km…

Jag fortsatte försöka övertyga mig själv att jag var en morgonlöpare. Vilket slutade med att jag, en morgon, sprang ner i diket. Bokstavligt talat! Så jäkla snopet! Och tja… Där försvann nog drömmen (i alla fall för detta året) om att bli ”en sån som springer på morgonen”. 2017 kommer jag säkert få för mig att jag ska prova igen. Haha!

Juni – Nya vanor, kräks och Hallands Ultra!

Jag skrev en bucketlist som bl.a. innefattade ”Läsa minst en bok”. Jag har sedan dess läst, inte mindre än sex böcker. Helt ofattbart! Det är som om jag bara behövde ”påminna” hjärnan om hur man gjorde. För nu älskar jag att ha en bok på nattduksbordet, som jag kan bläddra i. Om så bara ett kapitel (innan ögonen börjar gå i kors)…

Årets första och enda 5 km-lopp gick av stapeln för egen del; Alingsåsloppet. Och inte helt till ovanligheterna, bjöd det på lite kräks i mål. Vem spyr inte i sin egen hand, för att ”rädda” andra liksom…? 😛

Hjärnan började nojade ur ordentligt inför Hallands ultra! Det var ju så oerhört nära nu och jag kände mig inte ens liiite förberedd?!
Sedan gick det som det gick… Läs Racerapport del 1 och racerapport del 2. 

Mitt stolthet och smärta (!) skrev jag ett inlägg, med 10 bra tips att tänka på om man (som nybörjare) vill testa på ultralopp!

Första halvåret avslutades med att vi återigen befann oss i Värmland för att fira midsommar. Helgen bjöd, förutom på familjetid, på världens vackraste solnedgång (!) och världens godaste midsommartårta, med maräng, grädde och jordgubbar! Och jag har fortfarande inte frågat efter receptet. Pinsamt…

4 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.