Onsdagstankar och ryggskott!

Igår kom dagen då jag ”plötsligt” insåg jag att jag är mänsklig.
Tja, efter senaste årets berg- och dalbana är jag i och för sig smärtsamt medveten om det ändå…!

Vad jag menar är; Mänsklig, rent fysiskt.
Jag har aldrig haft bekymmer med min rygg. Någonsin! Igår när jag kom hem hände något. Är t.o.m. osäker på om det är någon särskilt rörelse som utlöste det? Det var en känsla som kom smygande under kvällen. Plötsligt insåg jag att jag förmodligen har fått ett (tack och lov) litet ryggskott (?)

Att röra sig, men inte röra sig fel!

Jag har ju inget att jämföra med, men tänker att det känns så här. Det gör inte superont, men tillräckligt obehagligt i korsryggen för att jag inte ska våga mig på några plötsliga rörelser, vridningar eller lyft.
Samtidigt försöker jag behålla rörligheten och inte (omedvetet) spänna mig och stelna till ytterligare. Tuff balansgång! Och tanken slog mig; Vad gammal jag kände mig, helt plöstligt. (Jo, jag vet att man kan ha problem oavsett ålder, men utgår från mig själv nu).

A.K.R.F.

”Anonyma Kvinnliga RyggskottsFörening”?

”Hej, mitt namn är Malin.
Jag är 38 år GAMMAL och har fått mitt första ryggskott”… 😅

 

7 kommentarer

  1. Krya på dig. Jag kan däremot berätta massor om ryggont av alla möjliga slag… 🙁 Men jag tycker inte jag är gammal trots att jag är många år äldre än dig. .. 😉

  2. Välkommen till pensionärsklubben. Känner mig själv som minst 100. Inget ryggskott i sikte men alltså foten. Att halta och använda inneskor hemma känns inte så ungdomligt. Dessutom kan jag inte läsa vad som står på ögondropparna jag precis plockade ut. Det där med mörkerseende efter 40 alltså…

  3. Been there, done that. Svinjobbigt. När det är bättre igen rekommenderar jag yinyoga! Ofta sitter problemen i höfter, lår, ljumskar och i rumpan. Så ”stretcha” på bara!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.