Ett år från nu?

Förra hösten skrev jag ett temainlägg om vad jag skulle säga till mitt tonårs-jag om jag hade haft möjligheten.
Just nu känns mitt liv som värsta berg- och dalbanan och på något sätt kan jag känna igen de där irrationella tonårstankarna, som dyker upp i huvudet, trots att jag är 37 år gammal.

Under de ögonblicken den logiska sidan ha överhanden ser jag saker klart. Nåja, någorlunda klart. Och när jag har barnen hos mig, är det betydligt lättare att fokusera på nuet och njuta. ♥
Medan jag, när den känslomässiga sidan tar över (vilket den gör ofta, när jag är ensam), ser världen på ett helt annat sätt. Och jag kommer på mig själv att fundera över hur länge jag orkar må så där? Samtidigt som jag inser att jag måste igenom det!

Flera jag har pratat med har sagt att man får räkna med att det tar ett par år, innan man känner att man är ”på banan” igen. Ett par år?!

Ord jag önskar få höra från mitt ”2018/2019-års-jag”:

  • Ha inte dåligt samvete för att du valde dig!
  • Den där smärtan i ditt bröst; det är inte en infarkt, utan känslan av saknad.
  • Du gjorde rätt när du valde att inte följa den redan upptrampade stigen.
  • Att vara känslomänniska, betyder inte att du är svag!
  • Den där tomheten du känner inombords, den kommer att försvinna.
  • Glöm inte bort att ha roligt. Även när du egentligen inte orkar ha roligt! 🙂
  • Du kanske känner dig svag, men du är starkare än du tror!
  • Du är värd allt. Låt inte någon annan få dig att tro något annat! ♥

9 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.