När livet är orättvist! Och hur vågar vi vänta?

Det finns ju ett uttryck som säger att en olycka sällan kommer ensam.
Jag har egentligen aldrig skänkt det en andra tanke, men igår var en dag där jag efter ett telefonsamtal på Coop bara sjönk ihop på huk, mitt bland mejeriprodukter och människor och viskade:
”- Jag orkar inte mer nu”.
Mina två yngsta tittade förskräckt på mig och undrade vad som hände, vilket såklart var fullt förståeligt.

I´m happy now! Universe: Oh, wait a second…

Redan på morgonen tog jag ett tufft beslut (som förvisso var självvalt) och som jag innerst inne har vetat att jag skulle bli tvungen att ta. Så småningom… Att aktivt göra det tog oerhört mycket kraft och gjorde att jag redan då var låg och känslosam.
Att sedan få ledsamma nyheter vid frukosttid gjorde att jag, resten av dagen, befann mig som i ett töcken.

När det där telefonsamtalet kom i affären gällande ett dödsfall, kände jag verkligen; ”Are you freaking kidding me, Universe?!?!”  Jag hade lust att ställa mig och vråla rakt ut på parkeringen. Skrika ut all ilska och frustration över livets orättvisor!

Ta vara på dagen!

Det enda positiva som kom ur den här jävla skitdagen var att jag verkligen fick mig en tankeställare.
Varför väntar vi med att göra sånt som vi verkligen vill göra? Varför tvekar vi när det gäller att ta det där steget, som vi egentligen vill ta? ❤

Gör det idag! Eller imorgon. Så fort du hinner! För vem vet om du har möjlighet att göra det om en vecka, om sex månader eller om två år. Vågar du vänta?

 

Related posts:

15 kommentarer

  1. Ibland är det så. Man bara orkar inte! Och vet du, det är helt ok att ”ge upp” ett tag. Be om hjälp, släpp taget och skit i allt du absolut inte behöver göra. Det kommer vända. 2017 sägs vara förändringens år. Snart får du skörda allt. KRAM

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *