När man låter det nya ta plats!

Skrivkramp. Lite så känns det, när man ska skriva inlägg efter ett halvår. Som att alla ord som trängs i huvudet hela tiden (för det gör de ju) på något sätt inte kan komma ut. Som att ingenting är tillräckligt bra för att hamna i ett inlägg på bloggen… #onlyinmyhead förmodligen. ☺️

Snart är det juni och jag förstår liksom inte riktigt vad som hände?
Vad det inte nyårsafton och nystarter som gällde alldeles nyss? Och lika snart lär det väl vara nyår igen. Lika bra att försöka hänga med i svängarna. 

900 dagar sedan

Där jag befann mig för 2,5 år sedan; I ett virrevarr av känslor och tankar. Där fanns det inte plats för något nytt. Jag orkade inte ens tänka nytt.
Jag hade precis yttrat orden att jag ville att vi skulle separera. Kanske lite som en blixt från klar himmel för honom, men inte för mig…

Nu har åren, sedan den där stunden, rusat förbi. ”Tack och lov”, måste jag nog ändå säga. För det har varit bland det jobbigaste jag har gjort. Även om det, märkligt nog, har funnits stunder där det har känts som om tiden stått mer eller mindre stilla.
Nu, snart 1000 dagar klokare, känns det märkligt att se sig omkring och inse vad som faktiskt kan hända. Vad som kan ta plats när man släpper taget och vågar ta nya steg.

Allt det när nya, som man aldrig trodde skulle få plats!

Nytt jobb!
Jag kommer byta jobb efter semestern. Efter 13 (!) fantastiska, frustrerande, galna, sorgliga, magiska år hos min nuvarande arbetsgivare känns det (ärligt talat) riktigt, jävla skrämmande!
Och bara tanken på att säga farväl till en del av mina nuvarande arbetskamrater gör att jag får tårar i ögonen. Men… det är dags att släppa taget. Även där.

Nya känslor!
Jag vågar knappt andas orden, för det är nytt. Jättenytt. Eller ja, åtminstone ”ganska jättenytt”. (Sånt här är så sjukt svårt). Haha! Men jag har träffat någon. Här vill jag inte släppa taget, utan hålla kvar och se vart det tar vägen.

Livet på en pinne?

Att släppa taget om vissa. Att fånga /fångas av andra. Att hitta balansen. Och att våga. Livet är rätt fantastiskt om man låter det vara just det. ❣️

.

6 kommentarer

  1. Åååh vad roligt när jag kommer in på din blogg igen efter en lång tids tystnad och så skriver du såhär fint! Älsk på den! ❤

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.