Stressen över året som gick!

Och då menar jag stressen över inlägget ”Året som gick”.
Long time, no see! Det känns som att jag inte hinner någonting längre. Förmodligen är det inte sant, men prioriteringsordningen är inte längre:
1. Blogg, 2. X, 3. X, 4. X… Utan mer:
1. X, 2. X, 3. X, 4. X […]  12. Blogg

Vad som hände vet jag inte riktigt?
Jag tycker ju i grund och botten att det är riktigt kul att blogga. Dels för att jag älskar att skriva, men framför allt vad gäller alla härliga människor jag har fått kontakt med via bloggen. Däremot skulle dygnet (just nu) behöva typ 12 timmar till… 😛

Stressen över tillbakablick 2018!

Bloggvärlden svämmar över av inlägg med tillbakablickar från året som varit. Och intentionerna för 2019. Bl.a:

– Katta (Bucketlife):  Mitt 2018 – så blev det!
– Helena (healthbyhelena):  Löparåret 2018 i backspegeln!
– Heidi (HopiHopi):  Året var 2018!
– Helena (Enqvist):  2019 – Lust och känsla eller strukturerad träningsplan?
– Sara (Träningsglädje):  2019 – Frihetens år!
– LaLinda:  Mål för entreprenören och lifvet 2019!

Och jag älskar att läsa dem och inspireras. Verkligen!
Så det är inte det… Men jag blir samtidigt lite stressad, för efter veckor av tystnad känns tröskeln så galet hög, när det gäller att åstadkomma något på det temat… (Jag tycker ju trots allt om att blicka- och minnas tillbaka).

Den som väntar på något gott…? Och instagram!

Okej, nu var det här inte tänkt som ett gnällinlägg. Utan bara reflektioner över varför jag inte har skrivit och varför. Haha! Hur som helst. Jag kanske återkomma med en tillbakablick efter nyår. Bättre sent än aldrig? 😉

Hoppas ni får en fantastisk nyårafton, allesammans! ❤️

PS. För er som kanske saknar mig. Följ mig på insta; #trailinspiration
Där är jag betydligt mer aktiv. Även på instastories (som har blivit lite av en ny kärlek).

2 kommentarer

  1. Jag läser gärna en tillbakablick, men tycker inte att du ska stressa över det. Ibland finns bloggmotivationen eller tiden inte, och det är helt okej. Kramar ❤
    Och tack för länkkärlek

  2. Jag tror man har mer eller mindre tysta perioder. För mig har hela 2018 varit ganska tyst, för jag har liksom grubblat på insidan och inte haft lika mycket att säga förrän det är klart 🙂 Prestationsångesten är också en del av det, att produktionsnivån höjts så många snäpp hos så många så ibland känns det liksom futtigt att bara lägga upp en bild och en text. Men jag tror allt har sin plats, det är ju fortfarande kommunikationen som är viktig, inte bara ytan!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.