Vara introvert och tacka nej, utan dåligt samvete?

Ibland känner jag mig verkligen som en ”udda fågel”.
Särskilt bland människor som inte känner mig väl. För att vara en introvert person, upplevs jag nog väldigt ofta som pratglad, social och ganska så extrovert.
Och jag är ju pratglad och social, men skillnaden mellan mig (som introvert) och mina extroverta vänner, är att jag får energi när jag är ensam. Vilket gör att jag efter sociala events måste dra mig tillbaka lite grann för att samla kraft.

Borde man gå ändå?

I helgen som var hade jag inte mindre än fyra olika frågor/inbjudningar.
Två på lördag och två på söndag. För att inte tacka nej i ”onödan” avvaktade jag istället med att svara. 😕
Jag mötte upp en väninna på lördag förmiddag, gick en promenad i solen och gosade med mysiga hundar. Senare på kvällen var det 35-årsfest och jag insåg väl egentligen redan på fredag kväll (men framför allt under lördagen) att jag inte skulle ha energi till det.

Det hade varit en intensiv vecka generellt. Därför valde jag att tacka nej i sista stund, men kunde inte låta bli att känna lite skuldkänslor. ”Borde jag ha gått ändå…?”

Jag tackade (sent) nej även till söndagens inbjudningar.
Och samtidigt som jag tackade nej (till bl.a. en promenad) kände jag i nästa sekund att jag verkligen ville ge mig ut för att springa!

Logiken, tänker ni?

Jag ville röra mig, men jag behövde tid för mig själv. I mitt eget huvud är det hur logiskt som helst, men under hela rundan var jag ”rädd” för att stöta på de personer som jag hade ”nekat”. För de hade säkert tolkat det som att jag undvek just dem. Vilket jag inte gjorde, såklart!

Jag vet att jag egentligen inte ”måste” någonting, utan kan tacka ja och nej utefter vad jag själv vill och orkar. Det svåra kan däremot vara att göra det utan att få dåligt samvete eller samtidigt fundera över: ”Hur förklarar jag det här för mina vänner, utan att de missförstår?”

Känner ni igen er, ni som är introverta?
Och ni som är extroverta, känner ni kanske igen era introverta vänner? ♥

21 kommentarer

  1. Ja, oh ja! Känner igen mig fullständigt.
    Jag har börjat förstå mig själv nu (vid 45 års ålder) och kan numera se i förväg lite mer vad som kommer funka att vara med på och vad som inte kommer funka. Till vissa personer kan jag säga som det är och då har de ju lite mer förståelse för att jag vill hålla saker öppet in i det längsta.
    Men fasen alltså, rätt ofta blir jag trött pä mig själv. Är precis som du social av mig och det stökar ju till det, när sen inte den mentala orken finns där. Min mun vill prata, men jaget oooorkar inte 😉

  2. Vad jag känner igen mig. Jag vet inte om jag introvert men inte heller åt andra hållet. Social men behöver mycket ensamhet och trivs bäst med det och det tar mycket energi med stora sociala sammanhang. jag tackar ofta nej men sällan förklarar jag. Vilket jag borde, i alla fall till de närmaste. För jag dras ofta med dåligt samvete när jag egentligen ska behöva det.
    Ditt inlägg fick tankarna att snurra riktigt mycket.

    1. Det värmer att jag fick dig att tänka till. Det är ju ett viktigt ämne ändå. Att man behöver tid för sig själv. Inte så att man undviker människor man har omkring sig och/eller bryr sig om!

  3. Jag skulle behöva vara själv åtta timmar om dagen istället för att jobba åtta timmar om dagen… På den nivån ligger jag just nu, då jag nog inte är helt frisk vad gäller stressnivåer och lite annat skit. Men jag är precis som du – jag tankar upp när jag är ensam <3

    1. Tanka upp när jag är ensam…. det var en bra formulering. Jag har två helger om året när maken tar barnen och drar på orienteringsläger utan mig. Då tankar jag… vänner hör av sig och vill bjuda in mig så jag ”slipper sitta själv” – öh…näääe…

  4. Absolut igenkänning. Särskilt det där med hur man förklarar att man behöver vara ensam ibland och att det ju faktiskt inte handlar om att undvika nån utan att man behöver få vara ensam med sina tankar. Lite att få tänka klart en tanke utan avbrott.

  5. Hög igenkänning, jag läste boken Introvert – den tysta revolutionen, för ett par år sen och förstod då att jag är mer introvert än extrovert. Det är inte alltid så lätt att inte få dåligt samvete när en tackar nej eftersom samhällets norm bygger på att en ska vara extrovert, men övar på det 🙂

  6. Så igenkänd! Måste få vara själv och landa mellan grejer. Kan inte hoppa mellan aktiviteter utan att hämta hem emellan. Och jag dröjer också i evighet med att tacka ja/nej…. och känner att jag behöver en bra förklaring för det där nejet som det ofta blir :O

    1. Märkligt hur man egentligen känner att man ha en förklaring? Det känns liksom dumt att tacka nej, utan att ange anledning (även om man inte alls behöver ge någon ju). Jag är nog personligen lite ”rädd” att om jag tackar nej, utan att ange anledningen så får jag inte frågan nästa gång(?)

  7. Ja absolut, jag känner igen det där att man får dåligt samvete för att man väljer bort sociala grejer samtidigt som man väljer att göra något annat på egen hand. Det känns lite som om man inte har rätt att tacka nej till grejer om man har tillräckligt med energi till att göra grejer på egen hand. Men det är ju inte samma typ av energi som går åt till det sociala och egna aktiviteter, det är liksom olika energikällor.

    1. Nä, men precis! Att tacka nej och säga att man gör det för att man inte har energi till det och sedan ger sig ut och springer. Det låter nog jättekonstigt i mångas öron, men såå logiskt, eller hur? 🙂

  8. jag tänker skit detsamma. 😉 Alltså anledningen till varför du inte var sugen. jag är en social ensamvarg och utan egentid ruttnar jag. Inget konstigt med det! Jättebra att gilla sitt eget sällskap tänker jag. 🙂 KRAM

  9. Som någon skrev: En social ensamvarg. SÅ bra. Jag vet precis. Jag som dessutom jobbar med så många människor kan bli oerhört motvalls när det ska ätas middag borta eller bjudas hem folk. Hur ska man egentligen orka?

    1. Förstår att du känner så med männinskor. Jag kan, efter en dag på jobbet, få PANIIK när telefonen ringer. Om jag pratar med kunder dagarna i ända, kan inte min familj och vänner låta bli att ringa?! (Fast förstår ju att de menar väl. Haha!) 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.