Veckans femma, vecka 18!

Veckans mest oväntade!

Fem träningspass under april månad? Det kändes faktiskt (på riktigt) oväntat, när jag såg träningsstatistiken, för jag trodde jag hade tränar lite mer. Men som flera av er påpekade – 5 pass är bättre än inget pass. Och det kan ju (nästan) bara bli bättre!

Veckans träning!

Om vi ska fortsätta på träningsspåret (och det kan vi väl) så innefattade veckan som var i alla fall två löppass. Oj oj! Med det här tempot kommer ju antalet träningspass i maj öka med minst 60 %.  (Säger jag och drömmer om åtminstone 25-30 km i veckan). Måste snart hitta en växel till, om hela Åre-grejen ska gå vägen… 😮

Veckans bästa!

Ok, jag erkänner. Jag är egentligen ingen ”sommarmänniska”. Utan trivs allra bäst när jag får njuta av ljuvligt svala, småkrispiga, färgglada och stilla höstdagar i September/Oktober/November!
Men efter den här icke existerande våren, där t.o.m. jag har frusit ända in i själen, måste jag ändå säga att den senaste veckans försommardagar har varit helt och hållet fantastiska! ♥

Veckans trailinspiration!

Jag vet inte vad det är, men jag vet sedan tidigare att Helenas race rapporter alltid (a…l…l…t…i…d…!) får mig att börja gråta!  😛 Den senaste var inget undantag. ”Elba trail 2017 – En riktig utmaning!”
Bara det att hon, istället för att byta från en längre sträcka till en kortare pga att hon är osäker på att hon klarar det; istället väljer att byta från den kortare till den längre sträckan, för att…tja, det borde gå. Och att för att utmana sig själv. GALET IMPONERANDE!! 

Jag blir så sjukt sugen på att springa i berg, så ni anar inte! Det enda som jag inser talar emot mig är tidsbrist (vad gäller träning). I alla fall just nu. Och min obotliga (?) höjdskräck!

Veckans mest berörande!

Nina skrev ett inlägg om kärleken till en av sina hundar. 🙁
Blev alldeles tårögd när jag läste det och kunde inte låta bli att tänka på de familjemedlemmar som har lämnat mig/oss.

Just nu är jag såå tacksam över att jag har min älskade Love, som följer mig i vått och torrt! Insåg häromdagen att hon fyller 6 år senare i år. Hur gick det till…?? Tyckte att jag hämtade henne alldeles nyss, i all sin tonårsprakt!

 

5 kommentarer

  1. Skönt att du börjar hitta tillbaka! Helt förståeligt att mycket annat fått ta plats under våren. JAg tror du kommer få en kick efter flytten för då kan DITT liv starta igen. Kram!

  2. Jag tror också att flytten kommer, när den väl är genomförd, att ge dig energi igen. Det är helt okej att känna sig trött och orkeslös och hur ska man orka ta sig ut när man knappt orkar leva? Även om det är terapi när man väl gör det måste ju orken finnas där.
    Var sak har sin tid.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.