Veckans femma, vecka 2!

  • Veckans länkkärlek x 2 – Vardagshets? Och höjdskräck by photo…

    Petra ifrågasatte om det verkligen är värre/mer stressande med träningsbilder, jämfört med ”hetsen” om att man måste ha ett perfekt hem?
    Michaela publicerade sin race rapport från Fjällmaraton Bydalsfjällen 50K. En del av hennes bilder från loppet fick mig att inse; jag har mycket att jobba på. Både fysiskt, men framför allt mentalt, om jag ska fixa ett sådant lopp någon gång. Min höjdskräck och det där loppet hade ju INTE ”klickat” om man säger så…!

  • Veckans roligaste – Kickoff

    Vinter-kickoffen på jobbet. Jag har sjukt roliga arbetskamrater! Troligtvis både roliga och”sjuka” när jag tänker efter, men man blir väl som man umgås? 😉 Dessutom kommer insikten; Det är tur att man inte är ute lika ofta nu för tiden. Tröttheten dagen dagarna efter…

  • Veckans fundering – Obalans?

    Definitivt det här med varför jag fortfarande tycks vara i obalans. Jag är inte alls sugen på att träna. Det är klart att jag har haft dippar i träningen tidigare. Det har nog alla med jämna mellanrum, men det har inte alls känts på det här sättet.

  • Veckans skönaste – Januarikänslan

    Vi har plockat bort julen. Jag inser att vi är bland de sista, då vi gjorde det så sent som igår, söndag. Samtidigt tar vi in julgranen bara ett par dagar innan jul. Att då slänga ut den redan den 27:e skulle aldrig falla mig in. Jag vill ju njuta lite av det där varma ljuset, en vecka (eller två) även efter jul.
    Sedan erkänner jag att det är skönt, när man väl har slängt ut alla kulor, stjärnor och glitter.

  • Veckans jobbigaste – Att inte känna sig tillräcklig

    När man vet att personer i ens närhet mår dåligt,  men inte kan göra något åt det. Hade bytt vilken sekund som helst, bara för att kunna skänka några bra dagar. Det positiva är att det troligtvis kommer bli bra så småningom. ❤

6 kommentarer

  1. Absolut inte sist att plocka undan den. Vi har inte gjort det ännu och det lär dröja, och kvar blir någon tomte som tittar fram lagom tills midsommar.

    Bydalen står högt på listan av lopp jag skulle vilja springa. Det ligger liksom på bilavstånd härifrån men 50 kilometer är lite skräckinjagande och dessutom med den höjdprofilen och terrängen! Tack för länktips ska in och läsa.

    1. 50 km är respektingivande helt klart! Men min fokus hade nog ändå behövt ligga på att övervinna min höjdskräck… Hehe! Så lucky you. 😉
      Hur kommer det sig att man alltid (!) glömmer en tomte någonstans? Haha!

  2. Fastnade vid den tanken längst upp. För mig är alla träningsinlägg bara inspirerande och pushande på ett positivt sätt. Men för ”stajlade” hembilder känns bara overkligt för mig. Kan man leva sådär !? 😂 men vi fastnar för olika saker i livet 😀

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.