Veckans femma, vecka 30!

Veckans fundering!

Senaste tiden har jag funderat över om jag ska bli blond igen. Det är min naturliga hårfärg. Eller ja, jag var lintott som liten och sedan sådär typiskt ”nordiskt” blond/råttfärgad när jag passerade ca 30 års ålder. Om jag inte fyllde i ljusa slingor emellanåt (vilket jag då valde att göra).

När jag bodde på landet insåg jag att mitt hår till slut fick gröna skiftningar pga lågt PH-värde i vattnet och jag valde att istället bli brunett. Och jag har trivts jättebra med det! Samtidigt som jag ibland kan sakna mitt ljusa hår och nu ser en chans att ha det igen, när jag har kommunalt vatten. Hm? Ilandsproblem… 😛

Veckans godaste!

Att kunna ge sig ut på ett torg och välja och vraka av ett enormt europeiskt utbud av matkultur, samlad på en stor yta. Vardagslyx!

 Veckans träning!

Nu har jag inte hunnit/orkat blogga om det, men det betyder inte att det inte har hänt. (Eller?) 😉 Den här veckan har jag faktiskt fått till, inte ett, utan två löppass! Båda har känt otroligt tunga mentalt, men fysiskt hade åtminstone det första av de två en helt ok känsla.  

Veckans jobbigaste!

Känslan av att mitt inre inte finner ro? Att jag är rastlös och trött på samma gång. En väldigt jobbig känsla och oerhört störande när man inte riktigt vet hur man ska hantera det…?

Veckans hjärtstopp!

Då barnen lekte en bit bort, när vi var och fikade häromdagen. De lekte ”pantgömme” (ungefär som kurragömma men alla som har gömt sig ska springa fram och ”panta sig”/ta på en (sedan innan bestämd) plats för att klara sig. Samtidigt som just den platsen vaktas av en som ska ”panta” de hen ser/hittar).
Plötsligt hör jag typ ett dödsvrål, rusar upp och springer de där 50 långa meterna!

Kommer fram och ser min 6-åring sitta på marken med blod i nästan hela ansiktet?! 😮 Han har alltid kommit rusande mot en lyktstolpe och tanken var att hans utsträckta händer skulle stoppa farten mot stolpen.
Men han har missat den och istället tog näsan hela smällen! Den var inte sned, men ordentligt svullen på ena sidan. Vi tror inte att den är bruten och han verkar inte ha åkt på någon hjärnskakning vad vi har märkt (än så länge).

Herrejösses, hann ju få hjärtstopp flera gånger om, innan jag lyckadess sortera och analysera det jag såg! ♥ Och så lyckas agera lugnt själv i situationen…

Related posts:

4 kommentarer

  1. Alltså de där vrålen. Sån ångest man får! Hände mig senast förra veckan när jag var på äventyrspromenad med den äldsta. Hennes vrål berodde tack och lov på att det kom en räv skenande genom skogen… 😀

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *