Veckans femma, vecka 35!

En intensiv veckan, men ändå inte. 
Så skulle jag nog beskriva den. Fyllt med saker, ändå föll allt på plats. Det har varit aktiviteter och jag har flera gånger önskat att jag kunde klona mig, men i slutändan så löste sig allt.

Antingen fixar man mer än man tror (och lyckas nästan klona sig) eller så är det personer i ens närhet som hjälper till att lösa vardagspusslet. Kärlek på det! ♥

Veckans höjd- (haha…) punkt!

Tidigt i veckan var vi på Borås flygplats.
Planen var att utmana min höjdrädsla och testa segelflyg… (HJÄLP!!) Väl på plats (bara en timme efter att de hade öppnat) insåg vi att det var sjukt lång kö till segelflyget och vi blev informerade om att vi förmodligen inte skulle hinna flyga samma dag, även om vi ställde oss i kön. Utan först dagen efter.

För min del spelade det inte så stor roll.
Kanske var det t.o.m. så att en liten klump i magen försvann… Hehe!  😛 Äldsta sonen blev däremot jätteledsen och började gråta. (Jodå, han är känslomänniska, precis som sin mamma…)
Efter lite VIP-hjälp och diskussioner fick han frågan om han ville testa ett flygplan som hade propeller, men där man kunde stänga av den för att segelflyga. Och för hans del spelade ju inte det någon roll, utan han tackade glatt ja!

Mamma var nog mer nervös än sonen.
Såg hur de drog iväg och det var först ca en kvart senare, när jag såg honom ta mark igen, som jag kunde slappna av på riktigt. Världens smile på killen, när han steg ut planet! Varför gillar han inte bollsporter, som andra killar i hans ålder? 😉

Veckans jobbigaste!

Att ha haft barnen mer eller mindre i två veckor i sträck och nu skulle det till sin pappa. Helt plötsligt blev lägenheten tom. Jättetom! Frågan är om man någonsin vänjer sig…?

Veckans bästa!

Sömnen! Jag har sovit som en bebis under nästan en veckas tid. Jag vet inte varför och egentligen struntar jag i det. Kanske har det att göra med årstiden? Som jag nämnde nu senast; Hösten ger mig verkligen ro i själen! Nöjd så…  ♥

Veckans vackraste!

Okej, jag måste erkänna. Det är inte bara naturen som kan vara vacker den här tiden på året. Ser man sig omkring inne i stan, kan det bjudas på skådespel även här. En gyllene gata, en magiskt ljummen sensommarkväll t.ex. (Och nej, en mobilkamera ger det tyvärr inte riktigt rättvisa).

Veckans vardagsäventyr!

Jag tog med mig två av kidsen till skogs.
Och insåg (ännu en gång) att vi har lyckats bra vad gäller att indoktrinera dem i utomhusvistelse!
En del barn kan tycka att kuperad terräng (och kuperat var det!) blir jobbigt efter bara någon km. De här traskar på och frågar aldrig hur långt det är kvar, eller gnäller om att det är jobbigt. De fortsätter som små duracellkaniner och klättrar, leker och testar sig fram bland grenar, stenar och rötter. Som om det vore det mest naturliga i världen (och det är det ju)!  Så himla härligt att se! 🙂

Related posts:

2 kommentarer

  1. Bra formade kids där 🙂 Jag hoppas mina fortsätter att vara lika glada i rörelse som de är just nu. Ettåringen får gärna lugna ner sig en smula och inte försöka rymma hela tiden bara… Haha.

  2. Det låter lite som att ditt liv börjar falla på plats ändå! Och visst ger hösten ro! Jag tycker att det känns underbart att det är lite mörkare på kvällen och kyligare på morgonen. Det är liksom lite lättare att andas.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *