Sakna sitt rätta element!

Det är 23 år sedan nu. (Herrejösses…?! *hysch*) 
Jag var 15 år och den sommaren var snustorr. Gräset var sönderbränt och på stranden där jag brukade bada, hade man ställt ut massor av halvkapade läskeflaskor för tusentals getingarna att drunkna i (så att de inte gav sig på badgästerna). Sedan dess har jag aldrig varit med om något liknande, men det här året slår nog alla rekord…

Att längta till något annat!

I hjärta och själ är jag mer stillsam. Lite lugnare, lite svalare, lite mörkare. Jag har så länge jag kan minnas (åtminstone i vuxen ålder) alltid älskat hösten. Och i år längtar jag mer än någonsin!

Sara skrev ett tänkvärt inlägg; Rapport från verkligheten
Jag känner delvis igen mig. Kanske inte att jag är lika rastlös i själen eller känner av samma berg- och dalbana av humör.
Jag känner däremot att den här glättiga sommaren (som inte ens känns särskilt glättig längre) gör att jag tappar fotfästet.
Kanske att man borde njuta mer (?) men sommaren får mig mest att längta bort. Till något annat. Till mörkret, till balansen, till vardagen som får mig att vara jag. På riktigt. 

Hösten – Jag saknar dig! 🍂

 

5 kommentarer

  1. 1995 föddes min son. Minns att det var varmt och jag bodde i Linköping. Åkte och badade i Stångån och tyckte det kändes knäppt att min stora mage blev brun. Ja, du har rätt, det var en jäkligt varm sommar. Sånt minns man när man är höggravid. 🙂

  2. Du vet, för varje dag närmare vi oss hösten. När vi med gott samvete kan sitta inne på kvällarna och ha på oss jeans och stor tröja. Utan att få värmeslag!
    Jag längtar jag med.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.