Älskade, hatade backintervaller!

Nu när det bara är 3-4 dagar kvar till Göteborgsvarvet (!) inser jag att inga under kommer ske, vad gäller min löparform. Däremot kan man åtminstone få det att kännas mentalt lite bättre. Därför passade jag på att köra årets första (!) backintervaller igår kväll. Det duggregnade och jag njöt av den friska, fuktiga luften!

Att lura kroppen!

Tassade fram dryga 2,5 km i superlugnt tempo och benen kändes lätta.  Stannade vid botten av backen och laddade. Tänkte att jag börjar med 4 backintervaller. Känns det bra efter det kör jag 2 stycken till. Annars får jag avsluta. (Eller hur, vem försöker du lura?! sa en liten röst). 

De första två kändes ok, men när jag var ungefär halvvägs upp på vända tre, kände jag hur mjölksyran började göra benen tunga. Fjärde var ännu tuffare.
”Men jag kan ju inte bara göra fyra?!” tänkte jag och glömde snabbt löftet till mig själv (som jag förmodigen inte ens hade intention att hålla, från början)… 😛

Pepptalk gone bad!

Efter den fjärde flåsade jag rejält!
Det märks att jag inte sprungit intervaller på länge. Herregud, jag har ju knappt sprungit alls, senaste tiden…
”Ok, lura hjärnan…” tänkte jag. ”Bara två stycken till. Dryga 200 meter backe. Det är ju ingenting – Det fixar du! Och vill du kräkas får du göra det. Du har ju trots allt inte ätit något precis inpå.”

Femte och sjätte – Vilja. Bit ihop!
Kände hur illamåendet var nära varje gång jag vände där, högst upp i backen. Samtidigt som det avtog under joggen på väg ner. Däremot avtog inte andningen. Lungorna gjorde sig stooora hela vägen nedför backen!

Sjunde och åttonde – Rent pannben (eller dumhet?)
”Ok, Malin. Bara lite drygt 200 backe till. 8 stycken intervaller totalt. Det är godkänt! 200 meter är ju faktiskt ingenting. Efter 200 meter är det bara 21.000 meter kvar, nu på lördag!”

Eh… Stopp! Vänta lite nu? Fail x 2

1. En halvmara är ju inte 21,2 meter… *trött hjärna*
2. Hur skulle det där vara pepp?? 21.000 meter kvar…?! 😮 Haha!

Bilden som beskrev passets känsla rätt bra…

Related posts:

5 kommentarer

  1. Du ser ut på bilden så som jag känner mig vid bara tanken på att springa 🙂
    Men heja dig och all lycka till i Göteborg du kommer klara det galant och sen kan du pusta ut och känna hur jävla bra du är!!! Impad av dig är jag.
    Kram

  2. Hög igenkänning på den! Lura hjärnan är bra, ”du behöver bara springa den korta rundan” Yeah right! För samtidigt säger en röst, lite lägre men med mer allvar, ”eller hur, du kommer aldrig vika ner dig, det kommer bli den långa!

  3. Varje gång någon skriver om intervaller av något slag får jag lust att gå och gömma mej bakom en sten, dessutom vissla oskyldigt 😀 Intervaller händer typ aldrig numera, nångång ett par extra varv i en backe, men that’s it. Jag gillar myslöpning för mycket, haha.
    Kram och lyyyyycka till på lördag, det kommer gå finfint ♥

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *