Citytrail!

Det är konstigt hur det känns som att jag får till min träning hyfsat nu ändå, men när jag tittar tillbaka i träningskalendern är det inte alls samma mängd som i höstas. Hur går det ihop?

Starka lungor, stumma ben!

Så kändes det på gårdagens löppass. Eller ja, rättelse. Första 2-3 km kändes benen sjukt pigga! Jag gick nog ut i alldeles för högt ”distanstempo”, men samtidigt tänkte jag att: ”Ah, skön känsla. Att följa dagsformen kan ju inte skada.”

Eh… det beror uppenbarligen lite på hur man menar. 
Det skadar ju (oftast) inte rent fysiskt. Däremot blev resterande 6 km blev rätt mycket tyngre, måste jag erkänna. Fast äh, what the hell! Bra för pannbenet säkert! Och mjölksyratröskeln… 😛

Citytrail!

Även om jag springer på (delvis) samma vägar som tidigare, känns det märkligt att dra på sig löparskorna och befinns sig mitt i stan. Redan från km noll.

Tassar jag vidare bara ett par km bjuds jag på såna här vyer. Det får mig att tänka på ordet citytrail. Kanske inte riktigt lika trevligt som vanlig trail (om du frågar mig), men inte alls fel. Eller hur? 🙂

Det blåste förvisso halvt storm, vilket min frisyr nog skvallrar om. 
Fast det var det helt klart värt. Det blev sköna 8,5 km i benen, trots den lite tyngre känslan på slutet.

Storm ute, storm inne, storm i hjärta, storm i sinne!
Det funkar väl, för övrigt, minst lika bra som ”sol”, tänker jag…? Det beskriver mitt liv på ett bättre sätt; I alla fall just nu. Och stormar stillnar alltid till slut. Ja?

3 kommentarer

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.