Funderingar gällande min runstreak!

Visst är det märkligt hur hjärnan fungerar?
Nu har det gått ett par dagar sedan jag avslutade min två veckor långa runstreak. Även om målet från början var just 14 dagar kändes det ändå lite som ett ”misslyckande” att avsluta runstreaken. Jäkligt konstigt att man tänker så egentligen. 

Anledningen till att jag ens körde igång den, var för att få in kontinuitet i löpningen. Något jag känner att jag har saknat i ett par år (även om det varit mer regelbundet vissa perioder).

Fördelarna med min Runstreak!

  1. Att jag har kommit ut.
    Normalt sett tänker man ”jag springer imorgon”. Och även om man kanske tänker så under en runstreak också, blir det mer: ”Jag springer imorgon… OCKSÅ!” Ingen plats för funderingar eller uppskjutande alltså.
  2. Hjärnan anpassar sig.
    Tröskeln blir lägre och man tycker det blir helt naturligt att ge sig ut och springa.
  3. Man får bättre flås!
    Under min (enbart) 14 dagar långa runstreak, fick jag till pangrundor på både 5 och 10 km. PB är en överdrift, men årsbästa är en underdrift, då det var bästa tempot på ett par år!
  4. Plötsligt känns 2-3 km ”ok”.
    Ofta är man (ok, i alla fall jag) så jäkla löjlig och tänker att det inte är någon idé att ge sig ut om jag inte springer minst 5 km. Allra helst 7-8 km.
    När man springer varje dag blir det helt naturligt att köra superkorta rundor; dels för att det kanske är allt man har tid med den dagen. Men samtidigt för att det är kroppen orkar/behöver, efter x antal dagar med massor av km i benen.

Nackdelarna med min Runstreak!

  1. Duscha varje dag
    Och ibland flera gånger om dagen. Alltså… Dessa eviga följetånger av att dusch… Ni som runstreakar (eller träningsstreakar) varje dag. Hur orkar ni? 😉
    Jag är vanligtvis inte en person som duschar prick varje dag. Från det till att (i värsta fall) duscha på morgonen innan jobbet (för att jag ”måste”, för min omgivning skull) och sen på kvällen för att jag var ute och sprang. Mitt hår och min hud har gråtit (förutom att jag blir sjukt uttråkad av det också) Haha!
  2. Möjlig skaderisk
    Lyssnar man på kroppen och anpassar längd och intensitet är risken att skada sig troligtvis ganska liten.
    Men om man (som jag) har lite svårt att behärska sig, när man väl kommer ut… (Det är ju tröskeln att ta sig ut som är det jobbiga. Sen går det av bara farten ju!) Då blir det lätt 4-5-6-7 km varje dag. Och då är risken större att någon del på kroppen säger stopp. Om inte efter en, eller två veckor, men om 2 månader kanske.

Slutkontentan av det hela!

Jag har tidigare varit lite skeptisk mot hela upplägget med att köra en runstreak. Att jag, som alltid har tränat på magkänsla, utan någon planering, skulle känna att det blir ett tvång!
Men… det har faktiskt inte känts så. Ska jag vara ärlig var det lite tufft mentalt sista 2-3 dagarna, på tvåveckorsperioden, men de första 11-12 dagarna gick betydligt lättare än jag trodde!

Att det började kännas tungt, tror jag dessutom handlade om att jag började ”se mållinjen”. Hade jag satt 1 månad som mål från början, hade det troligtvis inte börjat kännas tyngre förrän dag 27. Det där med mental förberedelse och hjärnspöken ni vet.

Tänker man springa 6 km, känns den sista km tuff.
Tänker man springa 26 km, känns den (just det) sista km tuff. 😀

4 kommentarer

  1. Wow, grymt jobbat med en runstreak på 14 dagar!! Jag har kört med 7 dagar och tyckte det var många. Du kände inte av skador eller så?

    Verkligen imponerande!

    1. Tack snälla du! 🙂
      Nej, faktiskt inga känningar alls. Vilket var både skön och lite förvånande. Sedan ska jag väl tillägga att det var flera av runstreak-dagarna som bara innehöll 2-3 km löpning och jag tror inte att det sliter så mycket.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.