Hitta tillbaka till något, man vet att man älskar?

Jag har pratar om det tidigare, men det känns som jag inte kommer någonstans.
Att jag inte lyckas hitta nyckeln, till hur jag ska gå vidare. Det handlar (såklart) om min brist på motivation.
Löpningen känns bara tung, flåsig och jobbig… Egentligen inte alls konstigt, med tanke på att jag har sprungit kanske en gång i veckan på sin höjd. Ibland kanske bara en gång varannan vecka.

Lyckas jag åtminstone underhålla formen?

Jag inser ju att det inte ger någon utveckling, men det ger mig ändå en liten förhoppning om att jag kanske lyckas underhålla löpningen i alla fall. Hur kunde jag annars springa Göteborgsvarvet på 2,28…?

Däremot läser jag om grymma löparupplevelser. 🙂

Min löparidentitet?

Och här står jag. Tittar på och unnar alla runtomkring sin fantastiska löparglädje! För jag vet att den kan vara fantastisk.  Jag njuter å deras vägnar och önskar att jag vore exakt där de är. ♥

Problemet är att efter 6 år som löpare, börjar jag (märkligt nog) ifrågasätta min löparidentitet.
Varför sprang jag nu igen?
  Tycker jag inte om att springa längre…? Och vad kan jag göra för att få tillbaka den där längtan av att bara vara ett med skogen?

 

Related posts:

9 kommentarer

  1. Du har gjort en stor förändring i ditt liv som kostar massor av energi. Eftersom du ifrågasatt en del av ditt liv så blir andra delar det också av bara farten. Låt lusten få vara din ledstjärna. Bestäm att du ska röra dig på något sätt och hur mycket varje vecka. Känn efter, vad vill jag idag, springa cykla, spela fotboll med barnen eller vad som kan bjudas och gör det med glädje. Gör saker som ger energi och strunta i det som bara tar. När du har landat i förändringen så kommer motivationen tillbaka. Var snäll mot dig själv.

  2. Kanske testa en runstreak? Jag tycker det är oerhört befriande att veta att jag ”bara” måste springa 20 minuter även om det är varje dag. Även om jag springer längre ibland så måste jag liksom inte.
    Så himla skönt att ha tid som gräns och inte sträcka, det har tagit bort all prestationsångest för mig.
    Också motiverande att på kort tid uppleva att man får bättre flås och uthållighet trots de korta passen.

    Kram!

  3. Jag tror att du ska låta löpningen komma till dig, även om det kan ta lite tid. Som de skriver här ovan: förändringar tar energi. Du skapar ju ditt nya liv nu och jag är helt säker på att löpningen kommer att få en fin plats i det vad det lider. Stor kram!

  4. Tack för fina ord Malin, vad glad jag blir <3
    Jag tror som de andra redan är inne på, att stora livsförändringar kostar på. Istället för att "hitta tillbaka" till löparMalin kanske det mer handlar om att hitta vem "nya" löparMalin är. Det kan nog också vara krävande och ta sin tid, men så länge du inte tvingar fram något kommer nog den genuina glädjen och skogslängtan att smyga sig fram. Kram på dig!

  5. När jag känner att lusten för löpningen inte finns där brukar jag göra nåt annat ett tag. Gruppass på gymmet funkar för mig i såna lägen, man får musik, se några andra som också tränar men framför allt att nån annan står för energin och upplägget. Jag kan bara hänga med och för mig brukar lusten till slut komma tillbaka.

  6. Som cyklist har man ju en viloperiod om hösten då man gör helt andra saker än att cykla och det tycker jag är guld. Dels för att man måste vila och återhämta sig men också för att det är kul att tillåta sig själv att strunta i sin nyckelsport och greja med annat. Jag minns rosaskimrande hur roligt det var den vintern när jag ägnade mig åt att hänga i klätterhallen i Norrköping och bouldra en massa, och hur kul det varit att köra gruppträning och stavgångsintervaller och massa annat än just cykel. Du kanske ska ta en paus och utmana nya muskler, lära dig nya grejer, träffa nya träningsmänniskor – det kan vara nyckeln till att hitta sin gamla passion och lust! Kram!

  7. Landa i allt det nya – låt bli (jättelätt, NOT!) att tänka i missade löpningspass. Du gör ju en livsresa, du är typ mitt i den och kropp & knopp hänger ihop, just nu är det kanske inte löputveckling som gäller.
    Hojta om du vill ha vandringssällskap eller annat sällskap – vi lever på krypavstånd och det mesta i livet går att göra enkelt.

  8. Gör nåt annat till du _vill_ springa igen är mitt tips. Gå på gruppass, cykla, gymma, promenera.. vad som helst som du har lust till. Det går inte att tvinga lusten tillbaka.

  9. Precis som många andra skriver – låt det ta tid. Gör något annat. Eller gå ut och gå/spring. Låt det bli som det blir. Andas. Sätt inga mål. Springer du en gång på en månad, då var det bra. Träna vad du vill. Låt hjärtat styra.

    Ditt liv har varit så omvälvande i år. Lyssna till kropp och själ.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *