Höstlöpning och guldstrålar!

Har jag sagt att jag älskar hösten?
Jo, förmodligen så många gånger så ni har lust att stoppa bomull i öronen, vid det här laget. Men på riktigt; Jag ääääälskar hösten!

Framför allt kontrasten som uppstår över natten. 
När naturen, genom ett trollslag, förvandlas från ljummen kväll till krispig morgon. Det enda de två har gemensamt är de där gyllene solstrålarna, som både väcker världen och sedan vaggar den till sömns igen.  ♥

När löpningen känns oväntat bra!

Den satt oerhört långt inne. Träningen alltså. Senast jag tränade var för 10 dagar sedan och då rev jag av ett ryggpass på gymmet. Innan det var det… ooops… ytterligare fyra veckor sedan (?!) jag sprang senast. En hel månad! Vad tusan hände där, egentligen??

Att kroppen då känns oväntat pigg, det är jag oerhört tacksam över!
Den borde ju rimligen protestera våldsamt, men det enda som protesterar just nu verkar ju vara hjärnan. 😛
Jag tassade iväg och försökte ta det lugnt. Det är så himla lätt att falla in i den där (fysiskt) bekväma frekvensen, trots att man vet att det är lite för snabbt för att lungorna ska hänga med.

Det blev någon gångpaus uppför en backe, samt ett fotostopp, men i övrigt kändes de där 6 km orimligt bra. Lustigt hur kroppen ändå vet vad den ska göra.

Related posts:

2 kommentarer

  1. Hösten ❤️
    Luften, färgerna och det speciella ljuset.

    Förresten, du gav mej det bredaste leendet när jag såg din helikopter med hjärtat på min födelsedag, tack, skratt och kram! 😘

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *