Intervallstege med studs!

Intervaller mitt i sommaren; jag var inte helt säker på att jag tänkte rätt. 
Fast å andra sidan valde jag åtminstone den svalaste sommardagen på länge. Tassade iväg och uppvärmningen kändes ganska bra. Lugnt och kontrollerat.

Mind over body!

Sedan var det dags. Planen var en intervallstege:
2 minuter – 90 sekunder – 1 minut – 45 sekunder. Alla med 1 minuts ståvila emellan. Och ca 15 sekunder/km snabbare per kortare intervall. Sedan en set-/gåvila på 3 minuter och sedan hela stegen ”tillbaka”; 45 sek – 1 minut – 90 sekunder – 2 minuter.

Första intervallen (2 minutaren) var asjobbig! 
”Vad tusan har jag gett mig in på?!” tänkte jag. Men sedan var det som att kroppen vaknade till och slappnade av lite mer, teknikmässigt.

Det mentalt jobbiga var att springa längre och längre intervaller efter setvilan. Jag brukar ofta köra det som är mentalt lättast (dvs kortare och kortare intervaller), men ibland är det bra att utmana sig! Fördelen var åtminstone att tempot blev liiite långsammare per längre intervall. 🙂

Det märkligaste hände sist!

Efter en kort stunds ståvila för att hämta andan och återfå en hanterbar puls, hände något som kändes märkligt. Vid nedjoggen kändes benen plötsligt ”studsiga” igen. Känslan var så bra att jag nästan övervägde att dra ett par extra km, men jag stoppade mig själv. Avsluta med bra känsla och på topp! 💪🏼

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.