Måndagsspring i skogen!

Att börja veckan med ett löppass; jag vet inte när det hände senast!
Måndagar innebär i princip alltid stall- och hästtid fram till sent på kvällen. Detta innebär att jag, under vinterhalvåret, inte börjar veckan med träning. Även om jag hade velat.

Sommartid och  mental övertalning!

Den där timmen… Egentligen tycker jag inte om den. Jag blir obeskrivligt trött av att rubba dygnsrytmen, men den för ändå något bra med sig. Det blir ljust på kvällarna igen!
Vilket gjorde att jag tog på mig löparkläder och drog till skogs under tiden som sonen hade hopplektion. Det är en speciell känsla att springa de vägar/stigar som man red på favorithästen som tonåring. ♥

Jag var trött, när jag gav mig iväg.
Vilket nog syns på bilden här nedanför… Haha! 😛
Första 1-2 km kändes tunga och jag hade ett mentalt krig med mig själv.
”Bara en liiiten bit till, sedan får du vända om du vill!”

Sedan piggnade kroppen till betydligt tidigare än väntat. Vanligtvis behöver jag ju 5-6 km innan jag ”vaknar” ordentligt och kommer in i andra andningen.

Solen hade försvunnit och dimman låg tät.
Det gav känslan av en trolsk kväll. Samtidigt som jag kände mig lite obehagligt iakttagen där i skogen. Hm…?
När kroppen väl hade hittat det där flowet och jag var tvungen att vända (för det var på väg att bli mörkt) tittade jag på klockan och insåg att jag halvvägs hade passerat 3,5 km. Lika långt tillbaka gjorde att jag lyckades skrapa ihop lite dryga 7 km till löparkontot.

Tack kroppen!

Egentligen är det rätt sjukt att min kropp faktiskt FIXAR 7 km, om än i lugnt tempo.
Med tanke på mitt träningsupplägg (eller rättare sagt, bristen av). *harkel* Kroppen är verkligen en fantastisk apparat! 🙂

 

17 kommentarer

  1. Låter som en härlig kväll! Tror att man har en hyfsad hög lägstanivå när man har sprungit sammanhängande i några år, kroppen vet liksom vad den ska göra även om den inte får göra det så ofta för tillfället 🙂

  2. De är ju så fantastiska de där runda man lyckas få till och egentligen inte orkar från början. Blir en sådan kick efteråt. Fick en sådan ruskig feeling när jag var ute med vovvarna förut, hade bara lust att hoppa i löpardojorna och dra en repa. Får spara den känslan till imorgon för då ska det bli springa av!

  3. Så bra att läsa detta på morgonen, nu när jag sitter med kaffet och försöker motivera mig till löprunda. Har tappat suget senaste 4 veckorna. Blir max 2 rundor men som du skriver- håller man till lågt tempo så kommer man ändå runt! Jag är också förvånad att kroppen hänger med. Och glad blir man varje gång! 🙂 Särskilt i skogen.

    Är en trogen läsare, som inte kommenterar ofta dock, men vill säga hej och kämpa på, tack för även de personliga inläggen.
    Mvh Maria

  4. Vilken härlig start på veckan 🙂 Brukar aldrig träna på måndag utan jag och en kompis brukar ta ett tisdagspass istället 🙂 Så igår hade vi liknande dimma när vi sprang 🙂

    Svar: Tack, kul att höra 🙂

  5. Men du – stalljobb är väl massor av träning egentligen. Vet inga som är så starka som hästmänniskor. Men härligt med löpning. Jag startade veckan på samma sätt och i skogen!!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.