On the outside, looking in?

En väldigt märklig känsla sprider sig i min kropp.
En känsla jag faktiskt har svårt att förklara, men jag ska försöka.

I sociala medier läser jag om löpning i alla dess former. Lugna morgonjoggar, tuffa intervallpass och galet imponerande prestationer såsom t.ex. Ultravasan.
Allt det där känns så naturligt på något sätt. Som om jag gjorde det själv igår. Jag vet ju så väl hur det känns när man t.ex. vill trilla ihop i en hög, under intervallerna, men hur man efteråt är helt hög på endorfiner för att man körde klart passet!

En känsla av att jag fortfarande är en löpare; att jag fortfarande tillhör den där gemenskapen som bara springande/lufsande människor har. Där vi tillsammans förstår precis alla de där tankarna, som för löpare är naturliga. Och som ”de andra” bara skakar på huvudet åt. 😛

Hur hamnade jag på utsidan?

Ändå inser jag att, herregud, jag har inte sprungit ordentligt på ungefär ett halvår?? Jag har ju sprungit, men som jag har nämnt innan, kanske bara en gång varannan vecka, eller en gång varje vecka (på sin höjd).  Jag inser att det där som jag ser så klart framför mig, känslan av löpargemenskap;

Det är jag själv på utsidan.

Jag står på utsidan av glaset och tittar in på alla andra som springer. Det är därför det känns så bekant och nära. Men hur hamnade jag här? På utsidan? Låter det bara flummigt, eller kan ni förstå litegrann hur jag menar?

Från total förnekelse till Ultravasan 90 km??

Det som ter sig ännu mer märkligt, är att mitt sinne ändå inte riktigt verkar fatta. För så sent som för en vecka sedan pratade jag (lite löst) om Ultravasan med en bekant. Och då menar jag inte ultravasan 45 km. Utan vi pratade 90 km. 90…jäkla…km?! Sjukt, obeskrivligt galet!! Ändå tänker mitt huvud:
”Jo, men det där kan man ju fixa. Orkar jag inte springa, kan jag ju faktiskt gå en del. Hur svårt kan det va´ att gå?!”  

Eum… Bra där, Malin. Minns du hur ont du hade i musklerna i slutet på Hallands Ultra? Och då var den ”bara” dryga 50 km!!

Minns du hur du satt på en sten i skogen och grät, för att du visste att så fort du reste dig och tog det där första steget, så kom all smärta tillbaka igen, på en halv sekund…
DEN smärtan (eller förmodligen värre) funderar du alltså på att utsätta dig för i ytterligare ca 7-8 timmar? Jo, men det där känns ju genomtänkt. Verkligen...*

* PS. Undra även varför jag pratar om och med mig själv i tredje person? Ska jag bli orolig? Haha! 😀

10 kommentarer

  1. Att vara löpare är liksom en identitet man inte tvättar av så lätt, även i perioder man inte springer. Det är en fin identitet, behåll den! Så är du snart på det igen, skuttar runt på Ultravasan, plågas men älskar det på något vis ändå! Du är redan mentalt där, I can feel it 😀

  2. Åh men kööör!! Det är ett år kvar! Du har boende hos mig om du vill, jag kör oxå. Fast nog 45:an, om jag inte får något blackout under året. 😂😂

  3. Jag känner igen mig i dina tankegångar. Jag blev så inspirerad (och imponerad) av ironman förra helgen att jag satt och kollade hur man anmäler sig… sen kom jag som tur var på att jag inte kan simma och hejdade mig 😀

  4. Jag känner igen mig…fast istället med styrketräning. Jag ser mig som en person som tränar styrka i gymmet med tunga (för mig) vikter. Men jag har inte besökt gymmet på säkert 2 månader nu och istället genomför jag ett löparprogram nu 😉

  5. Men tokfia! Löparsjälen sitter inte på utsidan utan just på INsidan! 🙂 Jag har haft skitlånga uppehåll men man kommer tillbaka. Don´t worry! KRAM

  6. Väckte tankar hos mig. om självbild. Jag ser fortfarande mig själv som en timid och ganska tystlåten person (var sån ganska länge) men när jag tänker efter har jag transformerats. Intressant personligheten, intressen, livsstil förändras genom åren men ens egen självbild är kvar i dåtid.

  7. Klart du är löpare ändå, du springer bara lite mindre just nu. Du kommer att hitta tid och/eller lust till det när det är läge för det 😊

  8. Känner igen och skulle mer än gärna dunsa ner i din soffa så vi kunde prata öronen av varandra om livet, löpningen (vänta nu, vilken) och allt det som är just nu ♥♥

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.