Onsdagstankar, vecka 12

Vi är redan halvvägs genom veckan, mer eller mindre.
Med det här tempot kommer det snart vara Oktober. Tack och lov är tempot mitt huvud inte alls lika högt nu, som för bara en månad sedan. Vissa saker har lugnat ner sig, andra börjar flyta på och jag njuter! Som bara den. (Och inser att jag förmodligen jinxar någonting)… 😝

Några småsaker som snurrar i mitt huvud just idag;

  1. Att dela säng med en 7-åring är mer traumatiskt än att dela säng med en vuxen.
    De är ju som små orkaner. Hur kan så små kroppar innehålla så många varv per minut?! Och ja, jag är trött. De brukar vanligtvis sova i sina egna sängar; På gott och ont. Mest gott, vad gäller min sömn. Mest ont, om det handlar om mysfaktor. 😀
    .
  2. Den där härliga känslan som uppstår när man förväntar sig ett segt pass, men det känns oväntat bra.
    Igår var planen bara att mjuka upp musklerna lite efter helgens långpass. Till min stora förvåning var de sista km på den, dryg 5 km långa rundan, riktigt sköna. Flåset är fortfarande smått katastrofiskt, men de stunder andningen flyter på i takt med trycket i stegen, dååå! 🙂
    .
  3. Längtan efter att få springa trail!
    De pass jag har fått till det sista är jag såå nöjd över att ha fått till. Men… Det har blivit så mycket asfalt att jag verkligen, verkligen saknar naturen! Tyvärr är skogen ospringbar just nu (om du frågar mig). 
    Även med mina icebug´s är jag rädd att bryta benen, pga allt hårt, oregelbundet is-knöggel”! Ge mig sol och +15 grader nu, tack. Jag vill ju springa terräng. Tänk att få tassa fram på mjuka stigar! ❤

 

2 kommentarer

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.