På något sätt landar jag alltid i löpningen!

Tanken var ju, som jag nämnde, att köra Body Combat.
Och jag har så många vänner och bekanta som, jag vet, håller sig till sina planer. Jag önskar ibland att jag vore mer som dem!
Själv är jag så oerhört känslostyrd när det kommer till träningen, att strukturerade planer inte funkar för mig. Utan det är lyssna på kroppen för stunden som gäller. Vad längtar jag efter just idag?

På väg hem från jobbet igår så kände jag bara:
Nej, men vänta nu. Jag vill ju springa.”


Inte så att jag inte tycker om Combat, för det gör jag verkligen. V.e.r.k.l.i.g.en.!
Men den är lite som en gammal kärlek; Den finns där i bakgrunden och man minns hur härlig den var. Men löpningen är trots allt min (närmsta) kärlek just nu!
Vi har liksom vuxit samman mer och mer under årens lopp.

Därför kommer det sådana här dagar; När både kropp och sinne inte kan tänka sig att köra något annat än löpning. So be it!
Och inga känningar i vaden den här gången (heller). YAY!

2 kommentarer

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.