Löpartävling – Upplevelsen, Snabb vs. långsam!

Ida beskriver känslan av att vara långsam(mare).

Första gången jag sprang midnattsloppet var till exempel energidrycken slut på en station. Hela det loppet kändes faktiskt lite som att alla hade velat gå hem men var tvungna att stanna kvar för att det var några långsamma jävlar som anmält sig.

Jag har aldrig varit en snabb löpare, så egentligen har jag ingenting att jämföra med.
Däremot känner jag (tyvärr) igen Idas beskrivning.  Just det där med att det är mindre publik, har jag personligen inte så ont av, men kan ändå förstå känslan om man springer ett jättestort lopp och ingen finns där för att heja på.
Själv har jag vid flera tillfällen upplevt att:

  1. När jag kommer fram till en mat/dryckesstation, är det man har längtat efter senaste halvtimmen, slut…
  2. Målområdet är i princip tomt när man springer i mål. Eller som när de (vid ett tillfälle) t.o.m. höll de på att packa ner själva målramen (!?)
  3. Fick en utskällning (!) av en funktionär vid målet, för att jag (när jag skulle lämna in mitt chip efter en DNF) råkade gå över mållinjen från ”fel” håll. Dvs chipet reggades på något sätt. Ursäkta då…
  4. På ett lopp i Skatås stod jag nästan ensam kvar och hejade (efter min egen målgång) på de som kom in bland de sista. För att få dem att känna att deras prestation var lika häftig!

hallandsultra-7

Nu är jag inte världens långsammaste löpare, även om det kanske låter så.
Vad är det med lopp/funktionärer som, på ett millopp, anser att det ”verkligen” måste vara dags att packa ner efter 1 timme och 15 minuter…??
Eller som på en halvmara i skogen, tycker att uppsamlingscyklisten borde komma ikapp sista löparen redan efter 8 km? Låt mig springa i fred. Åtminstone i 15-18 km?! Alla springer inte en 21 km trail på 1 timme och 50 minuter…

Det finns väl reptider av en anledning?

Varför är det då något som gör att man, ibland, känner sig som en sån där ”jobbig typ”, bara för att man är lite långsammare?
Borde inte alla, som ställer upp i samma tävling, ha rätt till samma upplevelse? När jag tänker efter, borde de som kommer i mål sist nästan få ett lite bättre bemötande. För att peppa dem att våga fortsätta springa/tävla.

Hur tänker ni kring detta?
Och var har ni för egna positiva/negativa upplevelser från lopp?

PS. Jag har tidigare varit sugen på Helsingborg Maraton. Idas inlägg och lovord om deras upplägg, fick mig faktiskt att överväga det lite extra! 🙂

11 kommentarer

  1. Har också funderingar på att springa HBG maraton eftersom det är grannkommunen här nere och hade varit skönt att slippa köra så långt när man ska genomföra sitt första maraton 😛

    Svar: Nej det har hon inte, hade helst sett Obama igen men hellre Clinton än Trump!

  2. Så himla klokt. Ja, varför inte bemöta de personerna än mer än de dom kommer först…givetvis av samma anledning, men framför alt för att få dem att fortsätta springa tiden efter loppet!

  3. jag har inte sprungit så himla många lopp så jag har inte (trots att jag är superlångsam) inte så många negativa upplevelser, men tycker det låter helt hemskt.
    Om det är viktigt för arrangören hur fort löparna springer så får man väl sätta reptider utefter det då… galet och tråkigt.
    Och jag tror att jag skulle bli skitarg om jag råkade ut för nåt av det du nämner.

  4. Har inte varit med om det själv men hört från andra som kommit längre bak att vatten/energi kan ha tagit slut, och ibland att det har börjat packats ihop så smått. Verkligen inte ok om du frågar mig! Alla har betalat lika mycket och har rätt till samma upplevelse. Att publiken tunnar ut är ganska naturligt då de man själv hejar på sprungit förbi, men som de löser det i HBG med en stafett som startar lite senare blir ju trycket högre även mot slutet. Typiskt smart! Tycker abslut du ska komma ner och springa, det hade varit jättekul 🙂

  5. När jag kom i mål på BAMM hade målfotografen gått hem och de hade slutat servera mat (som alla andra fått). Sen var varmvattnet slut på hotellet. Då var vi ändå inte sist och kom dessutom i mål ungefär samtidigt som ett gäng andra.

    Jag blir ganska provocerad över att min upplevelse / prestation inte räknas lika mycket, speciellt eftersom jag egentligen tycker att min prestation är större än alla andras eftersom jag hållit på längre! Sen tycker jag inte heller att jag är oacceptabelt långsam, utan ganska normal, och det gör mig ännu surare. Det är klart att det inte är så många andra som tävlar i mitt tempo när vi blir behandlade så där!

  6. Jag är inte heller skitsnabb och inför lopp kan jag skämmas lite i förväg ”om ifall att funktionärerna kommer att reta sig på oss som är bland de sista för de får stå och vänta på oss långt efter att de hade velat åka hem”. Jättekorkat att tänka så, jag vet, men det är väl det där att man inte vill vara till besvär …

  7. Från och med nu ska jag bli bättre på att höra av mig till arrangörerna när någonting sånt där händer. För det är faktiskt inte okej! Respektera rep tider, från båda håll!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.