Race report – Kretsloppet 5K!

Som jag nämnde senast, var ju tanken med helgens 5 km-lopp;
Inga krav och inget prestationsfokus! (Även om den där prestationsprinsessan har lite svårt att hålla sig borta)… Bara socialspring från min sida, för att peppa mina vänner.

Vad hände med pirret?

Jag har alltid (och då menar jag a.l.l.t.i.d.) varit nervös innan start!
Oavsett hur liten tävling det har varit och hur jag än försökt hålla nere pressen (på mig själv).

Den här gången… Ingenting. Jag hade inte minsta lilla pirr i magen. Vad hände där? Kanske att mitt fokus låg på något helt annat; Nämligen att vara mina väninnors personliga coach. Och de två hade fjärilar i magen, så någonting var ju ”som det skulle” åtminstone. 😀

Vi stod relativt långt bak, så när startskottet gick var det lite trögt och blev en del tramp på stället. Men eftersom planen var uttalad; ”Vi går ut lugn från start och ökar på slutet, om vi orkar”, såg jag inga problem i det. Utan vi tassade på och sprang förbi en del människor som gick nästan från start.
(Varför inte vara med i gågruppen som startar 10 minuter senare då, tänker jag?)

Strategiskt och metodiskt!

Vi hurrade varje km skylt vi passerade och räknade dem i procent.  Efter 2 km;
”- Nu har vi ju reda sprungit 40 %! Vi startade ju nyss!”
Vid ett par tillfällen bromsade jag dem lite grann, för jag vet själv hur lätt det är att dra iväg när någon annan springer om, när man inte riktigt har koll på tempot. En av väninnorna frågade om vi sprang i ca 8-tempo, men jag gissade på kanske runt 6.45-tempo, vilket hon inte trodde på.  (Förrän senare). Haha! 😛

Så här lugn och klok som jag kände mig under det här loppet, har jag nog aldrig känt mig under en tävling!
Det är ju lite därför jag aktivt undviker tävlingar; För att jag ställer för höga krav på mig själv. Nojar över saker, blir missnöjd (fast jag inte borde bli), undrar varför det inte blev som jag hade tänkt, varför pulsen skenade fast det nästan gick i gångtempo osv osv.

Mjölksyra och illamående!

När det var lite drygt 1 km kvar började en av ”mina” tjejer må lite illa. Vi drog ner ytterligare en del på tempot och jag gissar att vi kanske låg på 7.30-tempo över den lilla bron in mot stan.

Vid sista kröken innan man kommer in på Allégatan var det sista, ganska branta, uppförslutet och där gick vi några meter. Samtidigt sa jag:
”- Äh, det är bara att spy, så mår du bättre sen!” Jag sa det liiite på skämt, men tydligen tog det skruv…

När vi hade upploppet kvar fick jag värsta myror i brallorna!
Det var (på riktigt) jäkligt kul att springa hela loppet och peppa de här grymma tjejerna, men mina ben var ju inte särskilt trötta.
En helt ny känsla för mig, inför ett upplopp, så jag var tvungen att få ur mig lite spring i benen! Börjar tokspurta när jag har ett par hundra meterna kvar till mål. Då ser jag i ögonvrån att en av mina väninnor (hon som hade mått illa) biter sig tag, snett bakom mig.
”- Om du hänger med i mitt tempo nu, kommer du att spy!” förvarnar henne om, innan jag drar iväg. (Tror ni att det hjälper?)

Frustande och pustande lokalkändisar?

Kommentatorn uppmärksammar vår spurt.
Inte konstigt med tanke på att vi måste sett ut som två galna tjurar som precis sett en röd filt någonstans där framme, istället för målgången!
”- Men vad händer?? Vilka är det som kommer häääär?! Kan det vara…. Malin Johansson och Matilda Börjesson!” utbrister speakern förvånat och jag ville typ bara sjunka genom jorden. (Gillar inte uppmärksamhet av det slaget).

Jag är däremot glad som tusan över känslan i kroppen och benen!
Känner mig uuurstark!!! Att jag tagit det lugnt resten av loppet har jag redan glömt. Haha! Det är den där sista känslan som fastnar! 😀
När jag vänder mig om, ser jag att väninnan fått en påse i handen av en funktionär och halvligger vid sidan och…tja… mår mindre bra. (Ooops…)

Det här var uppenbarligen ett win-win-koncept. (Minus spyan då kanske).
Det är så hääär jag ska göra för att glömma mina egna tävlingsdemoner? Fokusera på någon annan. Ta det lugnt och fint och bara peppa. Och njuta av allt det där andra runtomkring, någonstans i ”bakgrunden”? 🙂

Vad är era bästa knep inför och under tävlingar?

 

1 kommentar

  1. Bra jobbat! 😀 Haha ja just idag var det nog att äta ordentligt innan ett race. För mig blev det svinjobbigt att cykla en tävling hemmavid idag pga dåligt matintag *skäms*

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.