Som ni säkert vet (jag kanske nämner det lite väl ofta?) så är jag inne i en rejält djup svacka, när det gäller min träning. Eller ja, när det gäller livet, rättare sagt. (Mer om det en annan gång, kanske).
Vad gäller just träningen i allmänhet och löpningen i synnerhet, kan jag ändå, någonstans innerst inne förnimma den där känslan av längtan. (Även om den just nu är kvävd av andra känslor).
Att den finns där inom mig ger mig hopp! För det är ändå några saker som jag kan känna att jag längtar efter. Som kommer vara orsaken till att jag inom en (förhoppningsvis) snar framtid kommer ge mig ut igen, med löpardojorna på fötterna.
1. Att springa i skogen!
Det första är längtan efter att få springa i skogen! Jo, jag vet att det kan vara tekniskt svårt, skittungt och fullständigt livsfarligt (hej hala rötter och stenar!) Men det är något med det där ljuvliga som alltid överträffar det jobbiga, som kuperad terräng och höjdmeter innebär!
2. Att hitta nya stigar!
Förutom att ”bara” befinna sig i skogen; Det bästa som finns är att hitta nya stigar! Att besöka nya skogar, nya områden och i värsta fall kanske springa lite vilse (Men förhoppningsvis bara lite).
Att inte veta vad som väntar bakom nästa sväng eller på krönet av nästa backe. Att inse att alla intryck och km blir en helt ny upplevelse! Älskar det!
3. Känslan efter ett löppass!
Finns det något bättre? Att känna endorfinerna rusa i kroppen. Och det gör de på ett alldeles särskilt sätt, just när man varit ute och sprungit! 🙂 Får ju inte alls samma ”high” om jag kör ett styrke- eller yogapass.
Läs även Mias inlägg: ”Var springer du helst?”
Då är vi två som längtar ut och drömmer om skog nu! Hoppas tråkvädret försvinner asap är så trött på vinter.
Djup svacka? Been there, done that! Hur man än försöker få fram sin forna disciplin, och lust framför allt, går det bara inte! Känner så igen mig. Det jag tyckte var skönt var att precis som du kunde jag längta efter de där goa rundorna. När jag väl kom ut och det blev lite längre var det som balsam för en trasig själ. Då lovar man sig själv att man ska ut och springa igen snart men så blir det inte så i alla fall. Nu fick jag till ett längre pass i söndags och gud som jag saknat det! Tror till och med att jag är på väg tillbaka. 🙂
Kämpa på, snart vänder det nog ska du se!
Löpning är bäst!! <3
Löpning, kärlek! Fina grejer att längta efter. Dom kommer, var så säker. Ta den tid det kräver. KRAM fina du
Åh vad jag längtar tills snön försvunnit så jag kan springa i skogen! Snart är du där igen också. Kram!
Stor kram till dig! Hoppas du hittar tillbaka snart. ❤️
Jag känner igen den där lyckliga känslan efter ett pass!
Snart är den vackra våren här och då är du där igen, i skogen och på stigarna!
Kram Cia
Bra pepp-strategi att skriva sådana här inlägg! Du kommer att hitta tillbaka, du skall se att träningslusten kommer med solskenet i vår.
Åhå det här inspirerade mig till löpning, älskar känslan efter löpning, den är underbar!
Trycker GILLA och kramar om!
Härligt att det finns hopp trots din svacka! Hoppas att du kan ta dig ur den snabbt och snart!
Ibland kan det ju vara bra att få längta och förhoppningsvis blir löpningen alldeles underbar när du är tillbaka igen!