Djungellöpning?

Ibland ska man nog bara vara tyst.
Det där jag skrev sist i min lista med ”10 frågor om löpning”; att jag bara byter om för minst 5 km. Eum…  Karma is a bitch? *harkel*

Löprundan häromdagen, var börjar jag?

Jag snörade på mig skorna och tassade iväg. När jag nådde känslan av ”jag orkar verkligen inte mer” kollade jag på klockan; 1,8 km…?? Haha! Skrattade (faktiskt) åt mig själv. Så jäkla tragik-komiskt!
Här ”kaxar” jag mig i bloggen och skriver att 3 km inte är värt att byta om för och så vill karma ge igen direkt…? Touché! 😛

Det var den första rundan på 1,5 vecka vilket säkert delvis förklarar saken. Och även det faktum att jag inte sprungit sådär jätteregelbundet sista månaden…

Jag försökte tassa på så gott det gick.
Det var rätt rejält kuperat bitvis vilket gjorde att pulsen sköt i höjden och jag fick gå en del. Någonstans vid 3 km kändes det som min hjärna kokade?! Detta trots att det bara var ca +16 grader ute. Jag fattade ingenting?

Djungellöpning var det ja?

Det kändes som att springa i en djungel.
Luftfuktigheten kändes skyhög! Om det var inbillning eller inte vet jag inte? Det enda jag vet är att jag (förutom att ha en kokande hjärna) även var dyblöt, över hela kroppen. Alltså inte svettigt blöt, utan mer så där ”klibbig”. Som att det fanns små, små vattendroppar i luften? Jättemärklig känsla.

Jag lyckades, katastrofkänslan till trots, skrapa ihop nästan 5,6 km.
Bara lite drygt den där egna ”skamgränsen” jag nämnde häromdagen. Som absolut inte är en skamgräns. Missförstå mig inte! Bara i mitt eget huvud, gällande mina egna prestationer!

Och tempot ska vi inte ens prata om (även om jag sällan pratar just tempo). Slutkontentan! Jag behöver få till regelbundna löparpass, den saken är klar! Inte för att jag måste/vill bli snabbare, utan mer för att jag inte vill dö ansträningsdöden vid lätt jogg. Så…

Imorgon blir det  sociallöpning, vilket gör att jag inte kan banga. Uja!  😅

 

2 kommentarer

  1. Den känslan har jag när jag inte simmat på en vecka. jag ”måste” liksom i plurret minst 3ggr/v för att behålla flytet och känslan. kanske det är samma för dig med löpningen? Så oavsett hur kort det blir så är alla löpsteg bra och räknas! 🙂 KRAM

  2. Flinar lite. Jag vet precis hur det är. Man känner sig lite kaxig och BAM!!! så är man satt på plats.

    Vi har alla varit där. Många gånger.

    Konstigt att man inte lägger av ändå.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.