Never waste good legs to a tired mind!

Alltså herrejösses, vad vissa löppass kan sitta långt inne. Var tusan är min inspiration?? Och nej, jag vet att man inte kan vara inspirerad alltid. Däremot saknar jag verkligen det där ”flytet” när man har rutinen och kör, utan att tänka!

Just nu är tröskeln så himla hög, varje gång jag ska komma iväg på ett löppass. Och jag säger löppass, för det är ungefär bara det jag orkar göra just nu (Bara ta mig utanför dörren, utan att behöva köra iväg till gymmet).

Det var såå nära att jag hoppade över det här passet.
Men jag ställde frågan till (ex-)sambon när klockan redan hade passerat 20.00:
”- Ska jag springa nu ikväll, fast jag inte orkar, eller ska jag ställa klockan och springa imorgon bitti, när jag inte(heller) orkar…?”

Jag visste egentligen svaret, men behövde få det bekräftat:
”- Du kommer aldrig att komma ut imorgon bitti…!

Starka löparben och sensommarkänsla!

På med kläderna innan jag hann tänka om och 1 minut senare tassade jag iväg. Jag fick känslan, nästan direkt, av att benen var pigga.  Och det var de verkligen. Den här gången var det flåset som satte stopp, för benen kändes grymt starka!

När jag passerade sjön möttes jag dessutom av den här vyn, här ovan. WOW! Inte en chans att jag ångrade passet då.
Luften var sådär sensommar-aktig; Ljummen och nästan lite fuktig. Märklig känsla ändå, efter den här märkligt kalla våren. Fast härlig såklart! 🙂

 

6 kommentarer

  1. De där passen ångrar man sällan när man väl kommer ut, där startsträckan är extra lång och sen är det ofta hur härligt som helst och bjuder på en skön upplevelse när man är ute 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.