Septemberkväll och brittsommar!

Det var riktigt nära att jag kontaktade min ”dejt” igår för att säga;
”- Jag är ledsen men jag orkar inte ge mig ut idag.”

När det man tror att man inte orkar, är precis det man behöver!

Tisdagen var värsta dagen på länge! Efter att jag skrivit om förändring häromdagen, var det precis som att universum bara: ”Jaha. Då ska du få se på annat”… A little too much at the same time, kunde jag konstatera och blev den där blöta fläcken.
Däremot kan jag, så här i efterhand, inse att komma ut vad EXAKT vad jag behövde igår! Även om det inte kändes så just då…

Det där gyllene ljuset, alltså! ♥

Vi bestämde att vi skulle ”ta en snabb trask, innan det blev mörkt”.
Men vi packade ner pannlampor, just in case. Och det slutade med att det var mörkt när vi kom hem; 2,5 timme (!) senare. Så obeskrivligt skönt med ljusintag, stillhet ute i skogen. Eller ja, förutom vårt eget tjatter då.

Fartblind?

Vi lyckades nog skrapa ihop dryga 12 km i skogarna.
Lite märklig känsla när man inser att 2,5 timmes löpning hade genererat en helt annan sträcka.
Jag är liksom inte riktigt van vid tempot när man går. Det är inte så att jag bryr mig hur långt jag kommer, utan mer att jag liksom blivit ”fartblind” eller hur jag nu  ska förklara det. 😛

Hur som helst en ljuvlig brittsommarkväll och jag kunde andas, på riktigt, för första gången på två dagar. Fantastiskt skönt, för både kropp och själ! ♥

Related posts:

6 kommentarer

  1. Det där magiska med rörelse och frisk luft alltså <3 Hoppas lite cityluft kommer att göra dig gott också… 😉 Stor kram!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *