Löparflow! Och att träna när barnen tränar!

Med risk för att jinxa en eller flera saker…
Det där löparflowet jag är inne i nu, vete sjutton om jag har upplevt… någonsin? Kanske sitter det mest mentalt (?) men oavsett anledning är jag såå tacksam!

En ”evighet” av trötthet!

Energidippen började ju redan ett par månader innan separationen och pågick egentligen hela förra året. Noll energi! Jag dog alltid trötthetsdöden de gånger jag ändå lyckades ta mig ut på en runda. Så efter nästan 1,5 år av ”blääähä”-känsla är jag faktiskt värd det!

Hur har jag nått den här känslan?

Det som jag inte kan sätta fingret på är anledningen?
Jag var ute på ytterligare ett löppass igår. Det var kanske aningen tyngre än det (i raden) andra runners high-passet häromdagen, men ändå relativt ”lätt” och skönt flow.

Jag sprang samtidigt som yngsta sonen tränade fotboll – Win-win!
Och totalt blev det nästan 9 km (igen). Det märkliga är att även distansen känns överkomlig. Vad tusan är det som händer? Inte för att jag klagar egentligen.

  1. Jag har energi!
  2. Jag har löparflyt!
  3. Jag känner inte av pollen (alls)…!?
  4. Jag är singel

Skämt åsido, den sista punkten ska kanske inte vara med där. 😉 Jag saknar ju någon att dela livet med (ibland). 💞

 

2 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.