Löparstyrka ben, träningsvärken och livet!

I nästan en vecka har jag tänkt att skriva om mitt första styrkepass på evigheters evigheter. Hur bra det kändes när jag körde benspark och bencurl i maskinerna. Och hur klen jag kände mig, bara minuten senare, i marklyften! Snacka om kontraster. Och efterföljande träningsvärk!

Varför jag inte skrev det där inlägget?

På tal om kontraster… Mitt i veckan (som hade den märkliga känslan av kombo snigelfart och full ös) fick jag den där känslan av hopplöshet, som jag inte har känt på sååå länge nu. Plötsligt var den tillbaka och jag hann inte förstå vad som hände.

Där jag får känslorna utanpå och det enda jag vill är att dra mig undan från världen, för jag orkar inte med mer, just där och då. Inte fler ord. Andras tyckande. Mina egna tankar. Mer intryck…

Hur logiskt det är vet jag inte, eftersom jag inte är objektiv.
Men troligtvis inte särskilt logiskt. Vilket det inte behöver vara, antar jag. Däremot är det den personen jag är och jag försöker fortfarande lära mig hantera alla bergochdalbane-känslor som de senaste 2 åren har inneburit.

Det positiva?

Att det händer alltmer sällan. Jag känner mig starkare under längre och längre tid och det är det jag måste välja att fokusera på! Stark kropp, starkt sinne? ❤️

 

2 kommentarer

  1. Så blir det ibland. Från att ha känt sig stark och stabil kan det komma en riktig helomvändning utan att man fattar vad som hände. Undrar ibland vad det är som orsakar de tvära kasten.

    Skönt att det händer mer sällan nu iallafall.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.