Vad tusan gör alla andra, som jag inte klarar av?

Det finns dagar då jag känner att jag verkligen har kommit en bra bit på väg.
Med livet i allmänhet. Och med senaste åren i synnerhet. Att jag har hittat (tillbaka till) mig själv och den där känslan av styrka. De där dagarna när ingen kan säga eller göra något, som kryper under skinnet på mig!

”Alla andra får det att se så lätt ut?”

Sedan kommer de där andra dagarna.
Märkligt nog, oftast precis när jag känner mig som starkast. När jag vet precis vad jag vill, vart jag är på väg och när jag känner mig nästintill orubblig!

Det är då ett enda ord lyckas såra. En rätt liten plan känns helt övermäktig. Och en tanke blir helt otänkbar.

Och då står jag där och undrar;
Hur tusan gör alla andra för att få livet att se så lätt ut? Jo, jag vet väl egentligen (delar av det)… Det där med filter och glassig framtoning i sociala medier.

Det är kanske först när man inte mår så bra, som man inser att man faktiskt har mått jäkligt bra!

Samtidigt kan jag ju relatera till mitt yngre jag.
Alla de där åren som jag faktiskt mådde bra. På riktigt! Högstadiet vad väl kanske inte fullträffen på tavlan, men i övrigt var t.o.m. tonåren rätt sköna.

Inte så att jag lallade runt med ”poppisgänget” (långt ifrån). Däremot hade jag ett par riktigt nära vänner, en bra relation till min egen kropp och upplevde dagar av fnitter, tårar, drömmar och fjärilar i magen. Ett privilegium – Troligtvis. 😊

Vad jag menar är; Jag har nog aldrig, inte ens när jag borde varit som mest skör, varit så känslosam som jag är just nu? Känslomänniska, absolut. Känslostormar – not so much.

Mer…tja… ”vuxen” som vuxen?

Och det är liksom här min föreställning kommer in i bilden;
Jag trodde man blev mer stillsam som vuxen? Att man visste vad man vill, hur man når dit och hur man tar sig an känslor som dyker upp på vägen. Hittar sätt att kontrollera sig och finna ett inre lugn. Inte precis tvärtom?

 

Läs även Beatas: ”Alla känslorna på en och samma gång
Och Sofias: ”Hur mår du?

 

5 kommentarer

  1. I många fall är det nog så att folk inte visar när de mår dåligt.

    Jag kan sakna tiden då man var mycket yngre och betydligt mindre medveten om alla orättvisor och hemska saker som pågår i världen. Så mycket mindre man hade att oroa sig för.

  2. Du kan hämta igenkänning hos mig! 😘 Jobbar dagligen med att hålla mig ovanför ytan och har nu lovat mig själv att fokusera på det positiva… Det stormar dagligen åt alla håll och kanter. Sjukt jobbigt, men troligen något jag måste igenom…

    Andras drömliv ger jag inte mycket för. Jag tror inte påt 😅

    Kram!

  3. Jag tror att vi alla är känslomänniskor. 🙂 Och att alla känner som du emellanåt. Vi är människor! Inga statiska maskiner. Åk med den där vågen bara. Snart nog åker du framåt och uppåt igen! It´s life sötnos! ”Förr i tiden” var inte bättre. Bara annorlunda. En dag kommer du tänka tillbaka på denna tiden och kanske tänka! åh vad bra det var då”. 🙂 Mitt ”knep” för att klara dippar är som du säkert vet meditation. Och yoga.
    KRAM

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.