Min fjällvandring i Åre 2018 – Dag 5 & 6!

Efter kartmysteriet och bajsbonanzan, skulle det bära av mot Sylarna!
Morgonen blev lite oväntad. Vi hade en ensam ren som var lite för social sitt eget bästa. Inte alls rädd, varken för människor eller Vanja (hunden). Vanja var inte lika mycket kompis med renen, som renen var kompis med henne och det blev en lite ”småorolig” frukost.

Från allra första början var planen att gå via Ekorrdörren.
Nu blev det inte så och jag vet egentligen inte varför. Istället siktade vi på att runda Hammaren och gå mellan Kläppen och Herrklumpen. Det var oerhört vackert, så ”whatever works!”  🙂

Två väldigt oranga Malin(ar?) spekulerar över tältnedtagningen.

Mot Sylarna!

Vädret var verkligen med oss. Det här var nog en av de allra bästa dagarna, rent vädermässigt. Strålande sol och lagom varmt.
Lustigt hur man inte kan ”äta sig mätt” på vyerna heller. Man såg dem hela dagarna, under 10 dagar och ändå tog varje fjälltopp andan ur en! ❤️

Efter morgonens havregrynsgröt och knäckebröd, var magen i hyfsad balans de första timmarna. Fokus låg på alla jäkla broar. Jag vet att vissa av dem inte ser mycket ut för världen, men när man har höjdskräck är varenda höjning över marken (vattnet) ett gissel… Särskilt när det inte finns några räcken! 😖

Fokuserad!

Nej, men hej ”löparmage” – Det var längesen. Not!

När vi hade passerat krönet brevid herrklumpen och det började gå neråt igen, försvann min mage i samma riktning. Alltså min mage och frystorkat; Uppenbarligen ingen bra kombo!!

Vi mötte galet mycket folk när vi kom ner på leden precis nedanför Sylarna, därför hade jag inte jättestor lust att panikbesöka ”toaletten” (dvs närmta sten).  Istället blev jag nog ganska sammanbiten och tyst sista biten in mot Sylarna fjällstation och bilden nedan var den sista jag tog, innan jag traskade de sista km i galet marsch-tempo! 😅

På fjällstationen ”släppte” vi sedan av andra Malin. 
Hon skulle dagen efter själv gå vidare mot Stolulvån. Därför passade även jag och Janne på att stanna till en stund på fjällstationen (även om det egentligen kanske var lite för mycket människor för min smak).

Istället för frystorkat köpte jag en hemmalagad matlåda med fläsksida och smörslungade rotfrukter. Jag var lite skeptisk, men det var tusanimej det godaste jag hade ätit på lääänge! Malin skrattade och sa:
”- Så fort har jag inte sett dig äta på hela veckan!” 
Tyst var jag hela måltiden också (vilket nog inte har hänt sen, jag vet inte när)… 😝

Venus, Mars och tolkningsfrågor?

Efter den utsökta maten sa vi, med lite vemod, adjö till Malin.
Hon var nog mest av allt orolig hur jag och Janne skulle klara oss själva, då hon hade fått vara tolk åt oss hela veckan! Det visade sig nämligen vid flertalet tillfällen att jag och Janne menade exakt samma sak, men ändå inte förstod vad den andra menade?! Det var väl typiskt manligt och kvinnligt, antar jag…? 😂

Vi traskade ner mot gamla Sylarnas fjällstuga (där jag, på riktigt, tror att vi mötte mer människor på en halvtimme, än vi gjorde under resten av vår vandring?!) Där vek vi av höger och rundade Fruntimmersklumpen.
Här var leden inte särskilt underhållen, men vi höll oss på upptrampad stig så det gick bra. Nere vid Långtjärnen funderade vi ett tag över att slå upp läger, men istället blev det ett mellanmål och vi valde att fortsätta en bit till; över Östra Endalshöjden.

Något jag först nojade lite inför, eftersom jag inte visste exakt hur kropp (och mage) skulle reagera efter ganska många km, den dagen. Men efter en bit upp på fjällkanten kände jag hur benen bara matade på. Så jäkla skön känsla och ett par timmar senare vi kunde slå läger, nästan längst ner på andra sidan. 😊

Utsikt över Gåsen!

Börja dagen med största utmaningen!

Passera högsta bron på vandringen, vid storforsen.
Det var tidigt på morgonen, efter bara någon timmes vandring. Fräsch kropp och fräscht huvud och så hade jag inte hunnit stressa upp mig (så mycket)…

Ska jag vara helt ärligt var nog inte bron det värsta här.
Det är svårt att se från den här vinkeln, men när jag skulle gå av bron var det bara en smal jäkla stig uppå bergsidan, nära en brant ner mot forsen. Fanns ju inte en möjlighet i världen att mina darriga ben kunde göra en 180-graders sväng tillbaka; det var bara att fortsätta gå. Malin…var…inte…kaxig! Men jag överlevde det också, så vad tusan!

Nere i dalen passerade vi ett helt annat landskap. 
Små, vindpinade björkar och lågvegetation. Charmigt på sitt sätt, men jag är nog mer en kalfjällperson i hjärtat.

Efter ytterligare ett par timmar, kom vi fram till nästa mandomsprov. 
En bred (men trots torkan, inte alls lika bred som vanligt) vadning över Gåsån. Jag och vadning alltså… *håller för ögonen*
Trots mina nojor, blir jag så jäkla stolt när jag klarar det! Och här kändes det lite bättre än förra gången. Skönt när man märker att det går åt rätt håll, tack vare att man utmanar sig. Lite vatten i ena kängan fick jag också, men det överlevde man. 🙂

Efter hagelstormen i Helags, var det här dagen jag svor mest!

Trots att man vet att vad som helst kan hända på fjället, har man (eller åtminstone jag) nog en någon smått romantiserad bild av att det ska vara sådär underbar hela tiden. Ok, nästan hela tiden. Det här var tydligen ”nästan”. (Förutom den där jäkla hagelstomen dag 3 vill säga).

När vi skulle gå längs med kanten upp mot Gåsen, blåste det en så kopiös motvind!!! Alltså, i övrigt var det ok vädret. Men blåsten. Höll på att bli tokig och till slut visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag sa bara till Janne att det var tur att vi åtminstone hade gått över Östra Endalshöjden dagen innan. Jag hade INTE fixat två toppar samma dag, i den där blåsten!

Till vår stora förvåning, upptäckte vi, den här dagen, att vi dessutom förstod varandra, jag och Janne. Utan Malin nr 2´s tolkning. Vi var nästan lite stolta över hur vi hade lyckats anpassa oss. Haha!

Favoriten – Gåsenstugorna!

När vi passerade här, redan dag 2, sa Janne att han hade någon förkärlek till Gåsenstugorna som han inte riktigt kunde förklara. Efter att ha tillbringat ytterligare ett dygn här, kan jag förstå vad han menar. Även om jag inte heller kan sätta på fingret på vad det är. Det är liksom enkelt, mysigt och hemtrevligt. Och kanske läget?

Och de har en dusch! Bara en sån sak.
Förvisso en utomhusvariant. Men där ställde jag mig; under iskallt fjällvatten, med en lufttemperatur på max +5 grader och vindbyar på ca 15 sekundmeter, rätt in i duschen. Vad gör man inte när man verkligen, verkligen (!) vill duscha?
En sak är säker; jag kommer ALDRIG att glömma den stunden! Stod verkligen och fnittrade åt min egen idioti… 😂

Säkert mysig en varmare sommardag!

Det finns vardagslyx och så finns det VARDAGSLYX!

När vi hade landat inne i stugan, gick vi och köpte vad vi trodde skulle bli dagens lyxintag; Coctailfrukt på konserv, snickers och en cocacola!

Tji fick vi när det en stund senare knackade på och in kom ett par, som också hade hund och som hade med sig flera varianter av sitt egetproducerade, rökta kött! M.a.g.i.s.k.t. gott! När har man sådan flyt, liksom?

Den kvällen somnade vi varma sängar (skönt att unna sig, även om tält är härligt på sitt sätt). Ungefär så här trött, som världens skönaste hund (efter Vanja förstås…) var, var jag också! Nyduschad (-härdad), mätt och belåten, somnade jag gott. 🙂

10 kommentarer

  1. Vi skippade Ekorrdörren pga den riktigt brants backen uppför.
    Tror det inte var läge för oss att ta oss an den backen med våra runga ryggsäckar.

  2. Så mycket du har upplevt och sett och varit med om. Helags ligger mig extra varmt om hjärtat. Har dock bara varit där vintertid men det var min ”första” fysiska utmaning som typ 13-åring. Det var bara de med riktigt god kondition som klarade att skida dit, och så gjorde JAG det. Fint minne. Fina fjäll.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.