5 km – Prestationsångest, när det skulle vara kravlöst!

Under ett tunnt lager av prestationsångest har jag gömt det. 
Det faktum att jag ska springa ett lopp imorgon. Först och främst måste jag erkänna att det inte ens var tänkt att jag skulle springa.
Jag och asfalt, liksom… Och framför allt, jag och 5 km?! Värsta distansen, om du frågar mig. (* Minns kräk-i-munnen-scenarion vid ett flertal tillfällen).

Jag som mycket hellre tuffar en oplanerad halvmara, i mitt eget tempo!
Senast Göteborgsvarvet, där jag ju blev ”tvångsövertalad” en vecka innan det gick av stapeln. Då var känslan (märkligt nog) fantastisk, trots den stora (!) bristen på löpträning. Men som sagt, då var det traktortempo, insupning av stämningen osv.

Prestationsångesten kommer smygande!

Det är tanken nu också. Jag SKA absolut inte maxa!
Enda anledningen till att jag ens ska ställa upp, är att jag lovade en arbetskamrat och vän att jag skulle socialjogga och peppa henne runt den korta banan. Bara tjöta och inga som helst krav på mig alltså. Win-win!

Tills mitt knäppa huvud börjar överanalysera.
Jag har ju inte löptränat alls, knappt! Och har haft lite småkänningar i halsen senaste veckan (men inget som har brutit ut). Tänk om hon, som bara vill ha sällskap och pepp, springer ifrån mig?!
Nä, nä, jag har inte alls prestationsångest………  😛

3 måndagstankar!

Det är måndag, hör ni!
Kanske en smått kaotisk sådan sett till det stora hela, men ändå en nystart på flera sätt. Hoppas ni har haft en bra dag? Det har jag. Tre av de funderingar som har farit genom huvudet idag är:

1. Energitjuvar!

Jodå, jag inser att vi bor i en demokrati och att alla får rösta som de vill. Men när man (och ja, det är ofta just en man) tar på sig en offerkofta blir jag såå trött… 🙄

Mina nära vänner har jag som vänner av en anledning, oavsett parti och ideologi. Däremot ytligt bekanta, som både förvånat mig (negativt) och som har sugit musten ur mig, genom sina ”goddagyxskaft”-kommentarer på sociala medier de senaste dygnen, har jag rensat bort.

2. Lugnet!

Senaste tiden har jag lyckats ta mig in i ett mindset där jag känner att; Det löser sig. What will be, will be. Orkar inte stressa upp mig över saker jag ändå inte kan påverka. Oerhört skönt! 💗

Sedan hur länge jag kommer befinna mig i den fasen vet jag, ärligt talat, inte. Haha! Som känslomänniska har jag en tendens att plötsligt uppfatta det som att ”allt” går emot mig. Även om jag faktiskt lyckas behålla lugnet mer och mer ofta. Lär mig att agera istället för att reagera.

3. Fnitter! Inifrån och ut

Varje morgon när jag åker till jobbet, har jag spotify på. Idag, när en väldigt specifik  låt (som jag egentligen har rätt tråkiga minnen till) började spelades, fick jag en sån oerhört härlig känsla i kroppen.
Förvånande och plötslig – Ja!  Men ett bubbel i magen, som  kolsyra, ända upp genom luftstrupen och sedan hörde jag mig själv fnittra högt. Är det då man ska inse att livet verkligen har gått framåt? Bästa känslan! 😀

 

En tillbakablick på sommaren 2018!

Tidigare i år skrev jag ner mina tankar och intentioner inför sommaren.
Blir det alltid som man har tänkt?  (Kursiv text är inklipp från förra blogginlägget. Det andra är reflektionerna från nutid).

Min Bucketlist sommaren 2018
Min sommarlista 2018

  • En tiodagars vandring i Åre!

    Det är första gången, någonsin, som jag besöker de där omtalade fjällen och jag är såå pepp! Jag hoppas på dramatisk natur, samtidigt som jag är lite rädd (höjdskräck).
    Hela 10 fantastiska dagar! Planen är Vålådalen – Sylarna – Helags – Vålådalen. 😅

    Så blev det:
    Verkligen, verkligen magiskt!! Visst, det var ju lite småsaker som kanske drog ner betyget; typ en kraschad mage. För att inte tala om hagelstormen, även om den har sin ”charm” också. (Även om jag var rätt frustrerad, där och då). Det är ju faktiskt sånt man minns lite extra efteråt! Haha! 😀
    .

  • Dagsturer och leta smultronställen i Sverige!

    De veckorna jag har barnen ska jag verkligen försöka ta vara på varje dag med dem. Hitta mysiga platser, både gamla och nya. Ta med picknickkorgen, hitta på bus och bara njuta!
    Har ni tips på vad som är roligt (och gärna gratis) både i Västsverige och i övrigt, hojta gärna.

    Så blev det:
    En hel del dagsturer hann vi med, men kanske inte så många som jag hade föreställt mig. Det var ju så varmt att det enda, som i princip har lockat hela sommaren igenom var badstranden! Inte mycket mycket pluspoäng för fantasin på den. 😛

  • Leva i nuet!

    Ofta tänker jag att jag ska göra det. Leva i nuet alltså. Men på något konstigt sätt fastnar det oftast vid just en tanke.
    Jag är en känslomänniska och har en tendens att både analysera och överanalysera saker och ting. Är så galet avundsjuk på människor som är lite mer ”careless”. Därför ska jag åtminstone försöka vara det! Mer: ”Äh, vad gör det om hundra år”-tänk.

    Så gick det:
    Här måste jag faktiskt ge mig själv cred! Under sommaren har jag verkligen lyckats slappna av och tagit dagen som den kommer, i väldigt stor utsträckning.  🙂 Det märktes som tydligast när vardagen började igen och jag insåg att de gamla, oönskade tankesätten kom tillbaka igen.
    Det är ju det där med gamla hjulspår och att bygga sitt drömliv…
    .

  • Ladda batterierna & framtida förändringar!

    Det har dykt upp många tankar och drömmar i mitt huvud senaste tiden. Saker som jag så gärna vill förändra och förverkliga! Samtidigt inser jag att det är såpass stora förändringar, att det kräver mer energi än jag har just nu.
    Ska det vara, så ska det vara (åtminstone nästan) helhjärtat! Därför hoppas jag på mer energi och pirr i hjärta och själ till hösten❤
    .
    Så blev det
    :
    Här landar vi lite i punkt nr 3 igen. Jag kom tillbaka ordentligt utvilad, efter längsta ledigheten på evigheter och kände mig pepp! ”As I go” inser jag att det är saker och ting i mitt liv som tar energi. Saker som jag måste förändra. För så länge jag inte ändrar de där sakerna i vardagslivet skapas ingen energi. Moment 22.

    .