Stora härsjörundan 15 km

Att hitta smultronställen som ligger i närheten, är det bästa som finns! 
Eller ja, att hitta smultronställen generellt är ju himla bra. Men har man det nära att ta sig dit, betyder det (förhoppningsvis) att man besöker det oftare.

Ett ställe som jag, märkligt nog, bara har besökt en enda gång tidigare (när jag sprang Lerum Vildmark 2013) är Härskogen, utanför Lerum. Lite pinsamt och ett ”waste of time” måste jag ju erkänna, efter att ha varit där igen.
Den här gången hade jag bokat en ”dejt” tidigare i veckan och drog alltså dit med sällskap. Vi valde att följa Stora Härsjörundan på 15 km.

Från tavlan gick det rätt över vägen och in i ett av de vackraste skogspartierna jag har sett! Jag kunde inte riktigt med att stanna och fota efter 300 meter, eftersom jag hade någon med mig (även om hon med största sannolikhet inte hade brytt sig, men det kändes lite dumt). Jag får ta det en annan gång. Haha!

Varierande terräng!

Sedan var det ett par gånger, under de första kilometerna, som man passerade bilvägen fram och tillbaka, vilket kändes lite tråkigt. Efter det var det blev det lite grusväg och sedan mer stig igen. Vi hade tallmoskog på ena sidan och Brännemossen på den andra.  Sjukt vackert! 

Vi stannade ungefär halvvägs (visade det sig, när jag kollade på klockan) , nere vid Öxsjön och tog lite att äta.
Det kändes verkligen som om vi bara hade varit ute i 20 minuter. Det är ju fördelen när man är på helt nya ställen; Tiden bara springer iväg och man tycker inte ens att det är lite jobbigt! Bara vackert, ända in i själen! 

Love hade med sig egen mat, men smög sig fram lite försynt till där vi satt och låtsades tvätta sina tassar lite försynt. Vem vet vad vi eventuellt skulle råka ”tappa”… 😛

Ett par km senare gick leden ihop med Vildmarksleden.
Alltså, jag måste lägga till den på min ”to do-list”! Blev så sjukt nyfiken på att följa den, trots att jag visste att vi skulle vika av från den igen, lite längre fram. Den verkade välmarkerad och vi mötte ett par grabbar som hade följt den åt motsatt håll, med startpunkt Hindås.

De sista kilometerna av Stora Härsjöleden går längs östra sidan av Stora härsjön, bara ett stenkast från vattnet. Supervackert (även där) och där finns även ett ordentligt vindskydd för övernattning! Den allra sista biten går sedan på elljusspåret.

Som sagt; kommer lätt återkomma hit!
Bara underligt att jag inte har tagit mig hit tidigare… 🙂

 

Min tisdagslista!

Starka kvinnor och mental kollaps!

Dagens humör : Det började helt ok. Men kvällen blev deppig och känslosam. 
Dagens frisyr : Nyduschat, utsläppt och (tyvärr) lite trassligt. Hade ingen borste med mig i väskan, så kunde inte borsta när det hade torkat helt. (Och nä, torkar sällan håret hemma). 
Dagens outfit: Kakhifärgade shorts och en vit topp med blommor upptill, vid halslinningen. Hardcore meets romance?  
Dagens lunch : Fläskpannkaka med lingonsylt.

Dagens måste : Gå ut med hunden och göra kvällsmat till barnen. Såna där vardagssaker. Annars undviker jag ”måsten” just nu. 
Dagens roligaste : När jag insåg att jag inte var ensam tjej på dagens konstruktörsmöte (bland i övrigt typ 15 herrar). YAY, för tjejer som kan och vågar visa framfötterna, inom ,mansdominerade branscher. 
Dagens tråkigaste : Att jag ville springa, men verkligen, verkligen inte orkade. 8 timmars utbildning på engelska tog musten ur mig fullständigt. Som jag har nämnt tidigare, så är de extra energireserverna inte särskilt stora just nu.

 

Dagens planer: Inga alls, egentligen. Eller ja, förutom utbildningen och (icke-)löppasset. 
Dagens miss: Var sååå nära att dra ner en full kaffekopp i golvet/över datorn, när jag skulle sätta i laddningskabeln i min bärbara dator på utbildningen. Tack och lov uppmärksammade min kollega detta snabbare än blixten! Typiskt mig. Och förmodligen lite typiskt honom att faktiskt hinna inse varhän det kan barka, när jag är igång… Haha!
Dagens lycka : Läsa godnattsaga för- och pussa på barnen, som är här igen! ❤

Sommarkänsla och typiskt min humor

Dagens craving: Choklad. Och jordgubbar…!
Dagens önskan: Att jag snart hittar en balans och slipper de här jäkla känslostormarna. Orkar inte med detta ett halvår till. Tur att jag oftast ”bara” bryter ihop en stund, på väg hem i bilen…
Dagens onödigaste: Kollat typ instagram och messenger 136 gånger, fast jag inte fått några avisteringar. Blir…så…trött…på…mig…själv!!!
Dagens musik : Min spotifylista med svenska låtar – nya som gamla. Har verkligen snöat in på svenska, sista tiden. Kanske har det lite med sommarfeeling att göra? (Även om inte alla låtarna är ”sommarlåtar).

Dagens borde :  Samma som ”dagens måste”? Typ ingenting. Fast tja, borde väl sprungit. Och städat lite. Och bitit mig i tungan några gånger. Men ja ja.. 
Dagens middag: Blev tyvärr inte lagad mat. Har däremot käkat ”stor” frukost/kvällsmat, med yoghurt, flingor, jordgubbar, smörgåsar, pålägg, m.m. Gott det också, ibland.
Dagens fundering: Undra hur långt tid det kommer ta innan jag kommer kunna kombinera att vara ensam (som jag älskar) utan att känna mig ensam (en känsla jag inte älskar)…
Dagens sista: Kollar på Johan Glans standup-show på tv. Älskar honom! 😀

Veckans femma, vecka 24!

Veckans träning!

Ett löppass i högsommarvärmen. Jag som inte är särskilt tålig när det gäller att springa i värme, ”valde” (nåja, kind of) att springa klockan ett, när solen stod som högst. Hur tänkte jag där? Det gick ändå hyfsat, då större delen  av rundan gick under trädkronorna, i skuggan. Men jag svettades ändå som en tok!

Sedan bjöd söndagen på en 15 km lång, superhärlig vandring runt stora härsjön, där man bitvis även följer Vildmarksleden. Jag bara måste åka dit själv någon dag och springa! – Ljuvlig natur! (Ett separat inlägg kommer).

Veckans kluvenhet!

Sommaren är här och så sätt och vis tycker jag att det är skönt. Om jag slipper göra någonting alltså. Kan jag ta det suuuperlugnt och bara slappa på verandan, känns det ok och jag kan t.o.m. njuta lite.
Däremot om jag ska springa, eller bara hitta på något med barnen, så orkar jag verkligen inte. Jag blir helt matt och orkeslös…! 🙁

Veckans märkligaste!

Jag åkte till ex-sambon i helgen, för att hämta hunden och när jag kliver in inser jag att jag inte ser huset som mitt hem längre. Att jag någon gång framöver skulle känna så; det är ju inte konstigt i sig, men att det skedde så fort?
Däremot inte sagt att jag känner mig 100 % hemma där jag bor just nu. Men det kanske är för att jag vet att jag bara hyr i andra hand och inte vill ”bo in mig” för mycket?

Veckans tydligaste wakeup-call!

Jag har insett att jag, innerst inne, är en introvert person. Nädå, jag är inte på något vis en asocial person. Samtidigt inser jag att det blev någon typ av ”kulturkrock”, nu efter flytten. Att bo på landet, om inte ensam, ändå en bit ifrån grannarna till att bo vägg i vägg i en radhuslänga…

Första veckan var oerhört/oväntat intensiv, där grannar bjöd in mig till höger och vänster och jag tyckte det var supertrevligt. Verkligen!
Sedan dök en oerhört trötthet upp och de senaste 5-6 dagarna har jag valt att inte ha dörren öppen (som den har varit till stor del, tidigare). Jag har kommit på mig själv att hukande, smyga mig ut på verandan, för att grannarna inte ska se mig. Jag har verkligen varit i behov av ensamtid!

 

Veckans länkkärlek!

Nina var osäker på om hon skulle skriva om det, eller inte. Om hon ”bara” ska vara personlig,  eller våga vara privat? ”Det grämer mej.” 

Det här är nog det ärligaste inlägget jag har läst på länge. (Skrämmande nog känner jag igen mig i mycket… T.ex. hennes ord här nedan. Det kunde varit jag som skrivit det).
Och även om det är ett helt hav mellan oss, har vi ”klickat” i sociala medier och skojat om att skaffa en privat helikopter, så att vi kan besöka varandra. Jag hoppas verkligen att hon hittar balans och ro i själen igen! ❤

Och när jag börjar bita ihop blir jag hård. Kall. Jag bygger pansar, staket och rullar ut taggtråd. Kom inte hit. Kräv inget. Fråga inget. Hjälp mej inte heller.