Never waste good legs to a tired mind!

Alltså herrejösses, vad vissa löppass kan sitta långt inne. Var tusan är min inspiration?? Och nej, jag vet att man inte kan vara inspirerad alltid. Däremot saknar jag verkligen det där ”flytet” när man har rutinen och kör, utan att tänka!

Just nu är tröskeln så himla hög, varje gång jag ska komma iväg på ett löppass. Och jag säger löppass, för det är ungefär bara det jag orkar göra just nu (Bara ta mig utanför dörren, utan att behöva köra iväg till gymmet).

Det var såå nära att jag hoppade över det här passet.
Men jag ställde frågan till (ex-)sambon när klockan redan hade passerat 20.00:
”- Ska jag springa nu ikväll, fast jag inte orkar, eller ska jag ställa klockan och springa imorgon bitti, när jag inte(heller) orkar…?”

Jag visste egentligen svaret, men behövde få det bekräftat:
”- Du kommer aldrig att komma ut imorgon bitti…!

Starka löparben och sensommarkänsla!

På med kläderna innan jag hann tänka om och 1 minut senare tassade jag iväg. Jag fick känslan, nästan direkt, av att benen var pigga.  Och det var de verkligen. Den här gången var det flåset som satte stopp, för benen kändes grymt starka!

När jag passerade sjön möttes jag dessutom av den här vyn, här ovan. WOW! Inte en chans att jag ångrade passet då.
Luften var sådär sensommar-aktig; Ljummen och nästan lite fuktig. Märklig känsla ändå, efter den här märkligt kalla våren. Fast härlig såklart! 🙂

 

Oj, vad det går bra nu!

Önskar jag att jag kunde skriva och vara 100 % ärlig…
Här satt jag och tänkte att jag skulle sammanfatta April månads träning som den siffernörd jag ändå är, innerst inne. I alla fall liiiitegrann. För även om jag tränar på känsla sådär i förhand, gillar jag att sammanfatta saker i efterhand. Logiskt? Eh…

April och träning – Vad hände?

Jag hade ändå en svag känsla av att jag hade ”kommit igång” lite med träningen igen. Förutom en dryg vecka, där jag inte kunde springa pga ett rejält halsont. Och så stirrar jag på siffrorna; 5 stycken träningspass i april.
Va? Vänta nu. Fem? Som i F….E…M…??? Vad hände med de andra typ sju (-ish)…? För ungefär så många pass trodde jag nog att jag hade genomfört ändå. Haha! Vilken sjukt dålig självuppfattning jag måste ha?! 😛

Men ok, efter perioden December till Mars var ju träningen nästintill noll, så med det som referens, behöver kanske hjärnan kalibreras lite…?

Veckans femma, vecka 17!

Veckans träning!

Den här veckan har jag fått till två löppass. Jag hade egentligen hoppats på ytterligare ett, men orken har inte riktigt funnits där. Jag väljer därför att vara nöjd med de 14 km jag har skrapat ihop, för det är bättre än inga alls.

Veckans roligaste!

Alltså minen på Love när vi hade varit ute och sprungit i fredags eftermiddag. Det ösregnade och blåste konstant. När man då försöker fånga en glad traildog på bild och inser att hon har den här minen på alla foton, som ser ut att betyda ungefär:
”- Alltså matte, för helvete, kan vi inte bara gå in nu?!?” Haha! Jag kunde inte låta bli att skratta! 😀

Veckans inspiration!

Ida drog spontant till Norge och persade på milen. Läs hennes race rapport här – Sentrumsløpet 2017.
Så sjukt inspirerande! Milen – som typ är min hatdistans! Ändå får hennes beskrivning mig att vilja springa millopp. Damn you, Ida! Haha!

Veckans vackraste!

Körsbärsträden i Nolhagaparken. Man behöver inte vara i Stockholm för att se och uppskatta de där ljuvligt vackra, skirt rosa blommorna. Ljusgröna små blad runtom i naturen, i all ära, men det är något särskilt med våren och körsbärsblom.

Veckans ”drömma sig bort”!

Jag, som alltid har drömt om att ha en egen gård med hästar (men som samtidigt inser att jag förmodligen aldrig kommer ha varken tiden eller pengarna) njöt verkligen lite extra av omgivningarna och vårsolen idag.

Vi var uppe i stallet och preppade sonens ponny inför tävlingen imorgon (måndag). Ibland är det där med vinkel och fokus något som gör ett foto lite extra ”wow”. Blev så himla nöjd med den här; Styvmorsvioler, häst, stillhet, röd stuga med vita knutar… Drömmen!