Vardagslyx får väga upp träningstorkan!

Alltså, vad är det som händer?
”Trail & Inspiration” förvandlades visst till ”Stress & Oinspiration”? Jag som har tränat i allmänhet och sprungit trail i synnerhet, under flera år. Nu har jag plötsigt bara fått till typ 2 träningspass på en månad? 😮

Jag funderar allvarligt på att gå och kolla upp den här förkylningen (eller vad det nu kan vara) om det inte släpper. Jag är fortfarande på ruta ett. Det vill säga; jag mår inte tillräckligt dåligt för att ”känna mig” sjuk. Däremot tycks jag inte blir av med varken rethostan eller slemmet i hals och luftrör.

Vilket i sin tur gör att jag inte vågar träna ALLS. Jag hostar ju och harklar mig hela tiden och känner att jag inte kan andas till 100 %. Förkylningsastma pga fuktigheten/kylan…? Luftrörskatarr? *självdiagnosticerar fast jag inte borde*

Jag känner, hur som helst, igen mig mycket i Idas inlägg: ”Jag behöver en rejäl, jäkla spark i baken!”
Snart är risken att det börjar kännas bli lite (för) skönt att bara slappa om kvällarna. Jag…vill…bli…frisk…nu!

Kalvfilé och rödvin!

Höjdpunkten den här veckan var nog utekvällen med jobbet i onsdags.
Kalvfilé och rödvin, så det går egentligen ingen större nöd på mig. Haha! 😛 En kalvfilé som inte var av denna värd! Så perfekt ”rare”, som jag älskar! Och nä, rött kött är väl varken politiskt korrekt eller hälsosamt (i större mängder). Men det är himla gott att unna sig ibland.

Vad jul betyder för mig!

December är den mörkaste månaden.
Ändå är det en månad som känns ljus. Den innehåller både advent, lucia, jul och nyår. Firande, familjetid och möjlighet till omstart.

Min personliga uppfattning vad gäller julen, landar nog mycket i min introverta sida.
I teorin älskar jag julen! Drömmen om frostbitna löv, ett ”lagom” tjockt snötäcka och lovika-stora snöflingor som dalar. Samtidigt som jag sitter med familjen, uppkrupen framför en brasa med en kopp varm choklad med massor av grädde, i handen.

Verkligheten.

Verkligheten ser dock (oftast) inte ut så.
Jag älskade julen som barn! Men någonstans längs vägen blev det bara en hysterisk högtid. Det är klart man styr över mycket själv och de senaste åren har blivit lugnare. Ändå kan jag känna mig helt matt när jag kommer hem på kvällen, efter att ha firat med nästan ett tjugotal familjemedlemmar.

Jag tror inte ens det handlar om julklappshetsen, även om jag i grund och botten tycker det är ett utbyte av pengar. (Mina egna barn vill jag ge någon julklapp var såklart) utan mer att jag blir mentalt och fysiskt dränerad av så mycket människor, under en sådan intensiv dag.

Drömmen!

Min dröm hade varit en fjällstuga mitt ute i ingenstans!
Bara jag och min närmsta familj. Lugn och ro och snöfall utanför fönstret. 🙂

Läs även Mari´s inlägg ”Julen betyder mycket!
Och Camillas inlägg: ”Julen för mig betyder…