7 tankar om den nya bloggen!

Nu är det tre veckor sedan jag skrev första inlägget på den här bloggen.
Att det var efter ett långpass i de värmländska skogarna, var nog nästintill det perfekta sättet att börja om, med den här bloggen. Det säger mycket om vem jag är och vad jag älskar. Lugna trailpass i skogen, utan krav. Bara njutning! 🙂

Domänbytet till ”Trail & Inspiration”.

Tankarna med domänbytet till bloggen var flera:

  • Fördelen med att ha en egen domän.
    Jag kan bygga upp, utveckla och påverka bloggen på ett helt annat sätt.
  • En önskan om att, en dag kunna fokusera, andas och drömma trail.
  • Genom domännamnet, vara mer tydlig i min inriktning.
    Även om det fortfarande kommer innefatta övriga delar i mitt liv också.
  • Jag kan (fortsätta) bygga och utveckla ett eget varumärke, med ännu mer fokus på det jag älskar.
  • Inspirera!
    Få er att utmana er själva. Få er att våga. Och förhoppningsvis få er att älska skogen och fjällen!
  • Men (viktigt!) ändå ha kvar min personliga touch och framtoning, när det gäller foton och skrift.
  • Fortsätta vara tacksam över mina fantastiska läsare!
    Ni är det bästa jag har. Utan er vore min blogg ingenting. Och det faktum att det bara dröjde ett par veckor innan mina nya blogg (tyvärr utan 301 redicrect, för jag får det inte att funka…) hade lika många läsare som min gamla… Det är faktiskt lite galet, när jag tänker efter. Men jag är såå tacksam! 🙂 ❤

 

Ni kan även läsa mer om mina tankar kring detta på sidan ”Om Trail & Inspiration”.

wp-1479496257667.jpg

Sociallöpning – När kroppen fortfarande halvsover!

Hur kan man ens komma på tanken?
Att bestämma löpardejt klockan 8 en lördagmorgon. Vem gör det?!? Tydligen jag.
Jag vet att ni är många därute som älskar morgonträning. Som säger att det är en vanesak och att det är bästa som finns. Ok, jag hör er. Men…jag…är…inte…där! (än). Inte ens i närheten!

#Morgonpiggjävel??

Först och främst var jag obeskrivligt trött när väckarklockan ringde kl 7 imorse.
T.o.m. tröttare än när klockan ringer kvar över 6 på vardagarna. Hur går det ihop, egentligen? Jag ångrade mitt beslut mer än en gång, men har man lovat så har man ju lovat! Efter att (till slut) kommit upp ur sängen, tog jag snabbt på mig träningskläderna och körde in till stan, där min medlöpare väntade.

Första 2-3 km kändes ändå okej. Framför allt med tanke på att jag:

  1.  Fortfarande inte var 100 % vaken.
  2. Inte hade fått i frukost (Jag klarar inte äta direkt efter att jag har gått upp).

jag-3

When you´re trying to fake it och leka van morgonlöpare…

Någonstans, strax efter halvvägs började jag må illa.
Jag var inte särskilt andfådd, så det hade inte med konditionen att göra. Och nej, jag är inte gravid heller… Troligtvis var det en kombination av en chockad kropp (som behövde springa så tidigt på morgonen) och det faktum att jag inte hade ätit någonting.

Lite dryga 6 km lyckades vi skrapade ihop i alla fall.
Och jag överlevde den sociala biten (den här gången också). Nästa gång jag väljer att springa med någon, blir det definitivt en ändring. Det blir EFTERMIDDAGSLÖPNING. Got it? 😛

Outside the box – Sociallöpning!

God morgon, fredag!

Just nu sitter jag och funderar jag på hur tusan jag tänkte…?
Imorgon, lördag, ska jag utanför komfortzonen, inte en, utan två gånger! Det innebär (för mig):

1. Morgonjogga. Och då blir det inte klockan 10.15 som förra helgen, utan redan klockan 08…
2. Socialspringa. Jag är (som flera av säkert vet, vid det här laget) inte en person som känner mig helt bekväm, när jag springer tillsammans med andra.

Nu ska jag alltså göra båda delarna. Löpardejt är inbokad! Om man nu ändå ska utmana sig själv, kan man väl lika gärna gå ”all in”, eller hur? 🙂

Foto: Från socialjoggen på billingen, Skövde, våren 2015

socialjogg-billingen