Vårlista och tisdag!

Det är lite fredagskänsla så här på en tisdag, don´t you think?
Hoppas ni har haft en riktigt bra påskhelg! Eftersom jag just nu lever med halsont och inte ens vågar tänka träning, tänkte bjuda på en härlig vårlista, som jag hittade hos Emmi!

Vad är nyinköpt för våren?

Nya skor och lite nya kläder. Inklusive två par nya jeans. Ett par ljusa, somriga och ett par svarta. (Ja, jag veeet. Vem tusan köper SVARTA jeans så här innan sommaren?! Jag uppenbarligen… Haha!)
Snart blir det även liten inhandling av nya möbler och diverse, till nya lägenheten. Ser faktiskt fram emot det.

Vad tränar du?

Det har mestadels blivit löpning sista tiden. Jag saknar faktiskt både styrketräningen och yogan, för jag tycker att en kombo är det absolut roligaste! Men när jag inte har orken, prioriteras löpningen.
Just nu är jag glad över VARENDA ynka pass, då energin tryter bl.a. pga separationen och all övrig energi som försvinner till sånt som ”surrar” runt omkring mig och i mitt huvud.

Vad tittar du på?

Tittat på…? Mig själv i spegeln. Naturen omkring mig. Människor som beter sig roligt/märkligt. Skämt åsido (eller?)
Menar ni i tv-väg så ingenting. Kvällarna (efter att barnen har lagt sig) tillbringas mest i sovrummet, vid datorn. Dessutom tillåter bredbandet här i ”svarta hålet” (2 MB/sek) inte netflix. Tänk vad jag ska serie-sträck-glo när jag bor i stan sen. OMG!?! 😀

Vad är det bästa med våren?

Känslan av pirr i kroppen. Som om alla små celler i en vaknar till liv, på en och samma gång. Champagnebubblor i blodet liksom.

Vad har du för outdoorplaner?

Jag har (i alla fall i huvudet) planerat för en sväng på John Bauer-leden utanför Huskvarna, samt ett tur till Sälenfjällen. Något jag skrev i min Bucketlist för våren 2017.
Jag börjar väl inse redan nu; med flytt i antågande, att det kanske bara blir en av de två sakerna. Eller kanske båda, fast inte inom loppet av de 6 närmsta veckorna (som det faktiskt bara är det som återstår av April och Maj)… 😮

Vad gjorde du förra året vid den här tiden?

  1. Jag försökte verkligen öva upp förmågan att bli en morgonlöpare. I teorin har jag alltid tyckt att det verkar så himla härligt! Om jag inte minns fel har jag nog försökt åtminstone en gång varje år, de senaste 3-4 åren.
    Det här året är nog första gången jag har kommit till insikten att jag verkligen aldrig kommer nå den där punkten, då jag tycker att morgonlöpning fungerar (för mig). Jag är en eftermiddags-/kvällslöpare. Punkt.
  2. Jag sprang ett ljuvligt vår-långpass i de värmländska skogarna! Bara för att inse att våren inte kommit lika långt där, plus att jag inte var sådär ensam i skogarna som man kan tro, vid första anblick.
  3. Och jag var i full färd med att noja över- och planera min ultradebut…!

Veckans femma, vecka 15!

Veckans träning!

Fick ju till ett oväntat snabbdistanspass. Det gjorde hela min träningsvecka! Bokstavligt talat.
Sedan var nämligen tanken att jag skulle tillbringa heeela långa långfredagen i skogen med sällskap. På delar av Vildmarksleden utanför Lerum, rättare bestämt. Nu blev det inte så pga ”raspande” i halsen… Och inget löppass i helgen heller, så påsken kändes därför längre än någonsin!

Veckans mums-mums!

Hittade ett spännande recept hos Jenny, som jag blev lite sugen på att testa. Lät ju superenkelt! Ägg- och baconmuffins! Har ni provat?

 Veckans äckligaste!!

Vi insåg på påskafton, mitt under matlagningen, att alla i familjen hade… LÖSS?!?! Jag har inte haft löss i hela mitt37-åriga liv (och inte någon av barnen heller). Så…jävla…vidrigt…!!! 😮

Jag ger onda ögat, men han blundar och ser sååå oskyldig ut…

Veckans bryt!

Jag och sonen åker till stallet och ska ta in häst ifrån hagen, för dagen efter ska sonen ut och tävla igen. Hästkräket Den söta ponnyn får för sig att han inte alls vill komma in, utan springer varv, efter varv, efter varv i hagen i sisådär 120 km/h. Detta trots mutor och godsaker. Redan där blir min puls lite för hög…
När jag sedan lyckas komma fram till honom, tar tag i grimman och förbereder mig att sätta på tränset.

Då får han för sig att göra en blandning av stegring/bocksprång och galoppera iväg. Med mig fortfarande hängandes i grimman. Jo, jag inser att det är klantigt att hålla kvar, men jag var så TOKFÖRBANNAD, där och då att jag först tänkte vägra släppa!!
Eh… det gick ju sådär, såklart. 500 kg häst mot lilla jag… Stöp ordentligt efter ett 20-tal meter och fick halva jackan full med lera… Det var skottpengar på ponnyn där ett tag…!

Veckans klokaste!

Sofia (Hildas.se) skriver ett klockrent inlägg om det här med tid. Det är så oerhört många som önskar sig fler timmar på dygnet och vet ju alla att det inte går.
Alternativ två är ju att faktiskt se över vad det är man gör. Och om det är detsamma som det man faktiskt vill göra?

Tiden är ju det mest rättvisa vi har – det handlar bara om vad vi väljer att göra med den, som blir skillnaden mellan oss. Och vi måste göra det aktivt.

 

4 anledningar att tröttna på sig själv vid en separation!

En sak som jag har upptäckt senaste månaderna är att mina blogginlägg om separationen får betydligt (!) fler läsare än mina träningsinspirerade inlägg. Vad säger det? Att jag normalt sett är för opersonligt, eller att ni tycker om att vältra er i andras olycka? (Nädå!! Jag skojar bara…) 😉

Tänkte i alla fall skriva om några saker som jag har upptäckt hos mig själv den senaste tiden. Det här är ju säkert olika för olika individer såklart, men det kanske är någon som känner igen sig, eller får en aha-upplevelse.

  1. Man är för snäll

    Jag inser att jag ibland överkompenserar för att inte trampa någon på tårna. Det gäller väl framför allt (snart ex-)sambon, men även barnen, svärisarna m.fl. Eftersom jag var den som tog steget att lämna relationen, kommer jag på mig själv att ibland inte alls tänka ”som vanligt”. Dvs som jag hade gjort om jag redan hade flyttat. Istället biter jag mig själv i tungan, eller väljer att inte pusha på för hårt i vissa frågor.

  2. Man lever inte i nuet

    I ena stunden tänker jag; ”Jag borde gjort sådär. Hur tänkte jag där… Varför sa jag så…?” osv osv. För att i nästa stund tänka: ”När jag får lägenhet sedan, ska jag….!”
    Märkligt nog har jag svårt att leva ordentligt här och nu, för allting delas in i före- och efter separationen. Inte ”under…”
    Livet just nu är på något underligt ”on hold”-läge.

  3. Man åker energimässig berg – och dalbana

    Ena stunden är jag rastlös och fylld av energi och kan, utan problem, få klart fyra saker i princip samtidigt på jobbet!
    I nästa sekund är jag helt lamslagen, stirrar in i skärmen i säkert en halvtimme och kan inte för mitt liv begripa hur jag ska påbörja det jag vet att jag trots allt behöver påbörja. (Tack och lov då, för stunderna som jag nämnde i meningen ovanför, som gör att jag kommer ikapp igen).

  4. Man är ett känslomässig vrak

    Vissa dagar kan jag känna; Men oj, det här känns ju riktigt bra/skönt/oväntat. Whatever känsla. Och precis när jag tror att jag har passerat nästa steg i acceptansen, blir jag plötsligt obeskrivligt känslosam och gråter för INGENTING! Oftast fattar jag ju själv inte varför…?
    Hur ska då människor runt omkring förstå mina obegripliga ups and downs…?? Det är ett under att så många hänger kvar och orkar lyssna på mig och mina händelser på ”repeat”…