En icke-tränande person!

Idag skulle jag tränat.
Jag hade bokat in både sprint (HIIT – High Intensity Interval Training – på cykel) och sedan Yin Yoga efter det. På morgonen kändes det som en bra idé. Vid lunch avbokade jag sprint-passet och ett par timmar senare även yoga-passet. Jag…orkar…verkligen…inte…! Det känns som att jag lever i slowmotion, samtidigt som allt runtomkring mig RUSAR fram!

Just nu är jag en ”icke-tränande-person” och jag börjar inse att jag förmodligen behöver vara det (även om det inte är samma sak som att jag vill vara det). Kanske avstår jag inte träning till 100 %, men i alla fall delvis. Bara träna när jag känner att jag är sugen. Inte stressa kroppen mer än vad livet gör i övrigt just nu.

Dålig sömn…

Min kropp försöker säga mig något.
Jag nämnde i ett tidigare inlägg att hela förra veckans sömn var katastrof men tänkte att det kanske berodde på fullmånen, för sedan sov jag ok i helgen.
Igår natt var det dags igen; Vaknade vid halv tre (!) Tankar som surrade helt osammanhängande och efter mycket om och men, somnade jag igen vid halv 6 på morgonen. En trekvart innan klockan ringde. Tjohej på den…!
I natt sov jag väl hyfsat, men vaknade ändå redan vid 05-tiden och kunde inte somna om. Låg och vred och vände på mig till kvart över sex… Med många dubbla espresso på jobbet, så håller jag ju mig vaken, men det är ingen långsiktig lösning.

…och stresspåslag!

På tal om jobbet. Vi ska ha lågsäsong nu.
”Ska ha”… Vi har inte. Det här årets december är det ett skämt! Det är så jäkla mycket och det hjälper inte att jag, senaste veckan, har varit där en halvtimme tidigare och gått en halvtimme senare. Det känns ändå som att högarna bara växer.

Att jag dessutom bara har ett par enstaka dagar ledigt veckorna framöver, gör garanterat inte saken bättre. Jag hoppas att jag ser ljuset i tunneln snart. Eller ja, inte att jag ser ”det” ljuset. Stay away from the light och allt det där. Jag fattar…! 😛

Det händer även annat runtomkring mig som jag känner att jag inte kan påverka. Samtidigt som det tar energi – Energi som jag inte har just nu.
Så… En icke-tränande-person. Det är (nog) jag det. Just nu… Känns konstigt!

Bloggnischer & Identitetskris!

Petra har en identitetskris och funderar på hur hon ska göra.
Jag känner igen mig. På flera plan. Den här hösten har jag inte riktigt hittat inspirationen, varken till träning eller bloggande. Gissningsvis hänger det ihop.

Det här med att nischa sig inom bloggvärlden.

Jag inser att det på många sätt är positivt att ”smalna av” sin blogg och skriva om ämnen som människor följer under en längre tid. Matbloggar läser man bara för att få inspiration och nya recept. En fotoblogg läser man för att lära sig mer om foto, osv.

Ibland kan jag tänka att om jag hade bott i fjällen hade jag nog, på ett naturligt sätt, (nästan) bara bloggat om trail och fjäll.
Nu bor jag (tyvärr) inte i svenska fjällen. Och trots att det redan finns många bloggar därute är populära sk. ”livsstilsbloggar” som täcker ett brett ämne och en bred läsarskara, är inte mitt fokus på att konkurrera med dessa.

Jag älskar ju att vara personlig (men inte privat – skillnad) men när jag skriver mer vardagliga inlägg kan jag ibland komma på mig själv att tänka:
”Undra om det här verkligen är intressant läsning?”

Förväntningar från sig själv och andra?

  • Borde jag /förväntar sig besökare att jag bara skriver om trail?
  • Borde jag skriva mest om trail och utöver det bara träning i övrigt?
  • Borde jag skriva lite om trail, lite om övrig träning, samt personliga inlägg och vardagliga happenings? (Som jag gör idag).

Hur går jag vidare?

Jag veeet; man ska självklart göra det som känns bäst för en själv!
Men när man inte sprungit i skogen på typ 2 månader…? När man krisar en aning och inte riktigt vet hur man vill gå vidare…?
Märkligt nog hände det här ungefär i samma veva som jag bytte från ”Rund är också en form!” Varför det nu skulle vara betydande? Mina blogginlägg innefattar ju ungefär samma ämne och läsarskaran har jag kvar (och en del nya).

Det har förvisso varit mycket på flera fronter i höst och det snurrar fortfarande en massa tankar i huvudet. Nu håller jag tummarna för att lite julledighet och (ännu mer) vila gör att jag hittar tillbaka till mig själv, min träning och min inspiration.

Ursäkta ett eventuellt rörigt inlägg.
//Med vänliga hälsningar förvirrad bloggtjej

 

 

Tröskelträning – Aldrig under 77 % av maxpuls

Det är ju synd att säga att det har blivit mycket konditionsträning den sista tiden.
Efter H.E.A.T.-passet tidigare i veckan (som förvisso bjöd på förhöjd puls) var det äntligen dags för lite ”riktig” flås. Mjukstart, undrar ni?
I wish, säger jag. Jag valde ett spinningpass av just den anledningen att man faktiskt kan anpassa motståndet/ansträngningsgraden. Men samtidigt känner jag ju mig själv… När jag väl sitter där blir det ”all in” ändå. 😛

Träna runt sitt tröskeltempo!

Passet var upplagt i strax under/över tröskeltempo.
Ingen (!) direkt vila, utan det var 15 toppar/backar där man skulle pressa upp pulsen till ca 85-90 % av max, för att däremellan aldrig komma ner under 76-77 % av maxpuls.

Detta är ett pass för att förbättra sin snabbuthållighet;
Som gör att man kommer kunna hålla ett högre tempo under en längre tid och kan såklart genomföras på liknande sätt under ett löppass.

Det är oerhört lätt att lura sig själv de första 15-20 minuterna av passet.
Jag hade verkligen lust att köra på betydligt hårdare än vad jag gjorde, men tack och lov gjorde jag inte det!  Det blev fullt tillräckligt jobbigt strax därefter, jag lovar!!

Högröd i ansiktet, flåsiga andetag och svett överallt!
Dessa härliga endorfiner, som styrketräningen inte ger på samma sätt. Love it! 🙂

 

Läs även Runners World: ”Så hittar du ditt tröskeltempo”.