Träningen för 2016 i tårtbitar och siffror!

Att se tillbaka på året som varit, är roligt på flera sätt.
Framför allt vad gäller upplevelserna, såklart! Men även statistik är intressant, tycker jag. Särskilt med tanke på att jag, i princip, aldrig planerar min träning. Hur blir det i slutändan hos en ”tränings-förvirrad” person som bara går på känsla? 🙂

Mycket styrketräning, lite yoga!

Det har varit till störst det löpning, vilket känns rätt naturligt ändå.
Däremot tycks jag ju ha kört oväntat mycket styrketräning, men samtidigt även oväntat lite yoga… (Det som är gult/gruppträning i tårtan).

Den tredje vanligaste träningen (Övrig träning) är faktiskt fjällvandring. Kanske inte ett träningspass i just den bemärkelsen. Men att vandra hela dagar, i en vecka, med en 16 kg:s ryggsäck på ryggen, är jäkligt fysiskt ansträngande. Just därför klassade det in sig i min ”tårta”!

Om man bara ser till fördelningen inom löpning?

Mestadels distans (allt är som det ska där).
Det ser ju knappt ut som jag har sprungit terräng, men här är ju ”mitt” bekymmer (som nästan bara springer i skogen); Exkat när ska jag välja löppass ”terräng”? Springer jag ett långpass i skogen, vill jag ju att det sparas som långpass. Ja, i-landsproblem. 😉

Långa och korta intervaller har det ju faktiskt blivit lite grann utav. 
Uppskattningsvis ca 10 % och det är väl helt ok. Märkligt med tanke på att det känns som att jag aldrig springer intervaller…? Något som jag VET att jag varit dålig på (även) tidigare år är rena backintervallpass.
Och tja.. Ni ser ju hur det ser ut för året som varit (rosa färg).. Haha! Återigen ”skyller” jag på att mina övriga pass ofta innehåller mycket backar! 😛

20 % löpartävlingar?!

Och så brukar jag ju säga att jag tävlar relativt lite…?
Fast just 2016 kan jag nog skylla åtminstone halva den röda tårtbiten på Hallands Ultra och dess orimligt många timmar…! Hehe!

 

Min bucketlist December – Så gick det

Att blicka tillbaka över axeln…

…är kanske inte alltid något man vill (eller bör) göra.
Men när det gäller just bucketlists och intentioner, tycker jag oftast att det är väldigt roligt att följa upp. Och nu är det faktiskt (redan??) dags att se tillbaka på den  Bucketlist jag skrev i början på December månad. (Svaren/utfallet hittar ni i kursiv text).

  • Baka saffransbullar tillsammans med barnen. (Bland) det godaste som finns!
    – Exakt när skulle jag hunnit det här…? *galen månad*
  • Jag kommer att le när jag kommer hem till tända ljusstakar och adventsstjärnor. Det där varma, guldiga ljuset gör mig lugn på något sätt.
    – Ja! Jag gjorde faktiskt mig själv (extra) medveten om det där mysiga ljuset hemma på morgnarna och kvällarna. Att tända granen, efter att precis ha stigit upp ur sängen, var liksom höjdpunkten på morgonen. Eller nja, höjdpunkten efter barnens hejdå-kramar, såklart!
  • Hitta tillbaka till min längtan efter yogan! November var andra månaden i rad (!) där jag inte har fått till något yogapass alls
    – Här önskar jag verkligen att jag kunde säga att jag hittade yogan igen. Inte ETT ENDA pass. Inte ens på 2 minuter. Så tredje månaden ”and counting”… 😮
  • Försöker förlika mig med julen. Jag tycker tiden från advent och framåt är härlig, men själva julhelgen blir ofta bara stressig/kaotisk. Jag längtar verkligen efter att få uppleva den där känslan av inre ro, som jag skulle vilja ha runt jul.
    – Julen kändes helt ok i år. Dels var det fördelat på två dagar (23:e och 24:e) vilket gjorde att det inte blev stressigt. Dessutom hade jag inget ansvar alls under det första firandet. Däremot är det ändå något som tar energi. På juldagen är jag som en genomtrött fläck. Jag antar att det har att göra med min introverta personlighet. (Helst vara själv ute i skogen och allt det där)…

  • Senapsgriljera skinka. (Fast första skivan/mackan är alltid godast, tycker ni inte?)
    – Vi brukar köpa färdigkokt och griljera hemma. I år köpte vi (för första gången) färdiggriljerat. Det är nästan så att jag skäms över det, för vad tar det att griljera en skinka; 15 minuter… Men jodå, den köpta var väl helt ok den också. (Jag vågade dock inte läsa innehållsförteckningen).
  • Jag kommer att hoppas på virvlande snöflingor, vit andedräkt och massor av levande ljus.
    – Vad hette det sa du? Snö? Vitt? Kallt? Stjärnformat? Nope, jag förstår inte vad du menar…? 😛
  • Köpa klappar. Det blir väl runt den 23:e, på eftermiddagen. Jag försöker verkligen planera inköpen, men det blir aldrig som jag har tänkt där!
    – Haha! Jag köpte faktiskt de två sista den 23:e på förmiddagen. Däremot var resterande klappar (förvånansvärt nog) klara innan dess.
  • Springa på julaftons morgon. En tradition sedan (de flesta) tidigare år, som jag hoppas kunna fortsätta med.
    – Man kan ju inte bryta en tradition. Inte ens när man tillfälligt är en ”icke-tränande-person”. En rätt tung löprunda, men ändå skön.
  • Förhoppningsvis få till en weekend i Värmland med familjen och njuta av vinter/ledighet. ♥
    – Ingen Värmlandsresa, tyvärr. Däremot en lugn juldag och annandag jul. Välbehövligt och skönt! Dessutom har den här senaste decemberveckan varit relativt lugn och bjudit på ett par ”silverlining moments”.

Har ni haft en bra December?

Trail & Inspiration: Årskrönika 2016 – Del 2!

Juli – Social fobi, springa i värme och ”sprada”!

Jag skrev en ny bucketlist, för resterande del av sommaren.
Min sociala fobi visade sig (tyvärr) från sin allra sämsta sida…! Prestationsångest och tårar inför andra löpare… *jobbigt och pinsamt*

När jag sprang själv, lyckades jag däremot överträffa mina egna förväntningar och sprang längre än på mycket länge! Jag hade planerat att springa längre än jag hade gjort den senaste tiden och sedan sprang jag ytterligare ett par km längre än det! Härligt med ”nygamla” distansrekord.

Jag fick till sommaren första (och enda?) sprada-pass! Dvs dra ut på en löprunda för att sedan hoppa ner i vattnet med kläderna på! Ett påhitt/uttryck som Ingmari (enligt många) har myntat! Det är väldigt skönt, men det är tyvärr inte  högsommarvärme tillräckligt ofta, för att det ska bli regelbundet. Vi är inte alls som Ingmari som badar även på vintern… 😮
Att springa i just värme är något jag tycker är tufft. Allt över +20 brukar jag känna av, även om jag under en längre värmebölja vänjer mig litegrann. Men det finns säkerligen andra därute som är lika känsliga och därför tog jag fram en lista med mina 10 bästa tips för löpning i värme!

Augusti – Jotunheimen, Introvert och Fjällmaraton i Sälen!

Augusti startade med fjällvandring i norska Jotunheimen. Obeskrivligt vackert, men tuff terräng och många höjdmeter. Dessutom fick jag utmana min höjdrädsla mer än en gång…!

Vi gjorde ett personlighetstest på jobbet och jag fick bekräftat det jag redan visste; att jag är en introvert själINFJ för att vara mer exakt. Många av de människor jag har omkring och som känner mig, har svårt att tro att jag är introvert. Det man måste ha i åtanke är att vara introvert är inte samma som att vara asocial eller blyg. Det handlar om hur du hanterar tankar, känslor och var/hur du hämtar din energi.

Jag åkte längdskidor mitt i sommaren. Inomhus då såklart. Bästa kick-offen på länge! (Om du frågar en träningsnörd som jag). 😀

Mitt första fjällopp gick av stapeln. Tillsammans med ett underbart blogg-tjejgäng tog vi oss an 21 km i Sälenfjällen! Definitivt ett av de roligaste minnena från året 2016! Vi hade såå kul och vädret under loppet var dessutom fantastiskt. Bästa förutsättningarna, helt enkelt!

September – Risveden Terräng, höstkärlek och ren skräck!

Framåt höstkanten dök det upp lite funderingar på att någon gång springa ett maraton. Fast ska jag vara ärlig har de nog alltid funnits där. Det är något speciellt med sträckan. Det som får mig att tveka lite, är det faktum att de flesta maraton går på asfalt. Men vem vet…

Jag gjorde ännu ett besök på holleden. Vacker, som alltid! Dock var Holleden vara bara uppvärmningen för vad som komma skulle… Helgen efter var det dags för Risveden Terräng (igen)! Årets lopp blev dock inte en av favoriterna. När jag själv läser race rapporten i efterhand ser jag förvisso mycket pannben, men i övrigt rätt mycket gnäll. Som sagt, not my finest moments.

September; första höstmånaden och SOM jag älskar att springa på hösten! Min absoluta favoritårstid och det vet nog ni som hänger här ofta. Jag försökte inspirera er som inte är lika pepp på hösten, genom inlägget: Fyra anledningar att springa på hösten.

Det heter ju så fint att man ska utmana sina rädslor och vidga sin comfort zone. DET gjorde jag i år, när sonen lurade med mig i Lisebergs tillskott Helix. Ärligt talat, så brukar jag inte ha ont av berg- & dalbanor, men herregud…?! En ganska-nära-döden-upplevelse blev det!

Oktober – Stress, skolgympa och Värmland!

Här började den intensiv jobbperioden på allvar och det märktes nog en del i tonen som följde på bloggen. Jag skrev om dagens samhälle där vi ibland kanske känner att vi ”måste” vara online (även om vi inte måste).
Jag skrev även om stress – Att våga välja bort saker i vardagen och att känna sig otillräcklig och vad det gör med sinnet.

Jag skrev ett brev till mitt tonårsjag, gällande skolgympan! Dessutom blev det lite mer vardagslyx och jag blev (extra mycket) brunett (igen). Jag som varit blond hela livet, trivs faktiskt oväntat bra som brunett. Det lär nog dröja innan jag (om någonsin) blir blond igen. Men man ska väl aldrig säga aldrig… 🙂

Alltså, lyckan (!) av att kunna avsluta månaden med härlig höstlöpning i de värmländska skogarna. Det bästa av två världar. Jag hann både med ett lite kortare distanspass i solen. Och ett lite mer spännande långpass, med mörkrets intrång flåsandes i nacken!

November – Vinterlöpning, Axa 27K och ultradrömmar!

Första helgen i november bjöd på riktig vinterlöpning, med snö och allt. Who could have guessed! Som det ser ut utanför fönstret nu, kanske det förblir säsongens enda vinter/snölöpning…? Om det, mot förmodan, skulle snöa någon gång de närmsta månaderna skrev jag även ett blogginlägg med tips på kläder/utrustning vid vinterlöpning.

Strax därefter ”råkade” jag anmäla mig till Axa Fjällmaraton 27K. Ett…tusen…ett…hundra…femtio…höjdmeter?!? Fattar ni…? Ännu ett påhitt där jag skyller allt på mina bloggvänner Ida och Mari, som med största sannolik har lurat mig. Jag vet inte exakt hur, men på något sätt! Garanterat… 😛

Jag socialsprang IGEN! (För att vara någon som har social fobi i springsammanhang, tycks jag ha fått till ett par stycken under 2016). Att den socialjoggen dessutom utfördes klockan 8 en lördagmorgon borde ge extra poäng, väl? #idioti

Dessutom mumlade jag någonting om framtida drömmar och om att springa ytterligare ett ultra. Say what? Som om funderingarna kring en mara inte skulle vara nog… Men ja, ja, min hjärna och logik. Vi får väl se vad jag hittar på… Haha! 😀

December – Adventskalender, mer stress och träningstorka…

Jag skrev en December-Bucketlist. Jag älskar de där listorna, som man sedan kan ”bocka av” (vilket jag inte har gjort för december månad, inser jag nu…) 🙂

Trail & Inspiration hade sin första kalender (YAY!), i form av en adventskalender! Lagom ”mjukstart”, med en tävling i veckan och eventuellt ett bra upplägg även för nästa år, tror jag. Att jag dessutom kunde bjuda på grymma priser tackar jag Madde (Fitnesscoachen) och David (Fjällmaraton Sälen) för. Tusen tack (igen)!

Första halvan av December försvann i skuggan av en tokseg förkylning med fruktansvärd hosta, som var som värst på nätterna! Jag vägde upp träningstorkan med att unna mig lite vardagslyx och uteliv!

När förkylningen släppt testade jag på mitt allra första H.E.A.T-pass; ett gruppcirkelkoncept på ”mitt” gym! Det var grymt jobbigt, men oerhört roligt och säkerligen oerhört nyttigt upplägg för en löpare! Om jag bara kommer över det faktum att jag måste ”umgås” lite grann med andra människor därinne…

Trots att jag i alla fall lyckades skrapa ihop några, stackars pass under December, måste jag nog inse att det var den mest träningsfattiga månaden på evigheter (förmodligen sedan jag började träna?) Först en förkylning och sedan kaos på jobbet och runtomkring mig. En hjärna på högvarv och en kropp som bara vill gräva ner sig och sova! (Även om den inte gjorde det heller, när den väl fick)… Jag insåg mina begränsningar och valde att bli en ”icke-tränande-person”. I alla fall ett litet tag.

Vad jag hoppas på nu?

En bättre början på 2017, än slutet på 2016.