Bloggnischer & Identitetskris!

Petra har en identitetskris och funderar på hur hon ska göra.
Jag känner igen mig. På flera plan. Den här hösten har jag inte riktigt hittat inspirationen, varken till träning eller bloggande. Gissningsvis hänger det ihop.

Det här med att nischa sig inom bloggvärlden.

Jag inser att det på många sätt är positivt att ”smalna av” sin blogg och skriva om ämnen som människor följer under en längre tid. Matbloggar läser man bara för att få inspiration och nya recept. En fotoblogg läser man för att lära sig mer om foto, osv.

Ibland kan jag tänka att om jag hade bott i fjällen hade jag nog, på ett naturligt sätt, (nästan) bara bloggat om trail och fjäll.
Nu bor jag (tyvärr) inte i svenska fjällen. Och trots att det redan finns många bloggar därute är populära sk. ”livsstilsbloggar” som täcker ett brett ämne och en bred läsarskara, är inte mitt fokus på att konkurrera med dessa.

Jag älskar ju att vara personlig (men inte privat – skillnad) men när jag skriver mer vardagliga inlägg kan jag ibland komma på mig själv att tänka:
”Undra om det här verkligen är intressant läsning?”

Förväntningar från sig själv och andra?

  • Borde jag /förväntar sig besökare att jag bara skriver om trail?
  • Borde jag skriva mest om trail och utöver det bara träning i övrigt?
  • Borde jag skriva lite om trail, lite om övrig träning, samt personliga inlägg och vardagliga happenings? (Som jag gör idag).

Hur går jag vidare?

Jag veeet; man ska självklart göra det som känns bäst för en själv!
Men när man inte sprungit i skogen på typ 2 månader…? När man krisar en aning och inte riktigt vet hur man vill gå vidare…?
Märkligt nog hände det här ungefär i samma veva som jag bytte från ”Rund är också en form!” Varför det nu skulle vara betydande? Mina blogginlägg innefattar ju ungefär samma ämne och läsarskaran har jag kvar (och en del nya).

Det har förvisso varit mycket på flera fronter i höst och det snurrar fortfarande en massa tankar i huvudet. Nu håller jag tummarna för att lite julledighet och (ännu mer) vila gör att jag hittar tillbaka till mig själv, min träning och min inspiration.

Ursäkta ett eventuellt rörigt inlägg.
//Med vänliga hälsningar förvirrad bloggtjej

 

 

Tröskelträning – Aldrig under 77 % av maxpuls

Det är ju synd att säga att det har blivit mycket konditionsträning den sista tiden.
Efter H.E.A.T.-passet tidigare i veckan (som förvisso bjöd på förhöjd puls) var det äntligen dags för lite ”riktig” flås. Mjukstart, undrar ni?
I wish, säger jag. Jag valde ett spinningpass av just den anledningen att man faktiskt kan anpassa motståndet/ansträngningsgraden. Men samtidigt känner jag ju mig själv… När jag väl sitter där blir det ”all in” ändå. 😛

Träna runt sitt tröskeltempo!

Passet var upplagt i strax under/över tröskeltempo.
Ingen (!) direkt vila, utan det var 15 toppar/backar där man skulle pressa upp pulsen till ca 85-90 % av max, för att däremellan aldrig komma ner under 76-77 % av maxpuls.

Detta är ett pass för att förbättra sin snabbuthållighet;
Som gör att man kommer kunna hålla ett högre tempo under en längre tid och kan såklart genomföras på liknande sätt under ett löppass.

Det är oerhört lätt att lura sig själv de första 15-20 minuterna av passet.
Jag hade verkligen lust att köra på betydligt hårdare än vad jag gjorde, men tack och lov gjorde jag inte det!  Det blev fullt tillräckligt jobbigt strax därefter, jag lovar!!

Högröd i ansiktet, flåsiga andetag och svett överallt!
Dessa härliga endorfiner, som styrketräningen inte ger på samma sätt. Love it! 🙂

 

Läs även Runners World: ”Så hittar du ditt tröskeltempo”.

Veckans femma, V.51!

Måndag och julvecka!
Vi har haft en relativt lugn helg, som mestadels bjöd på hockeyträning, julgransjakt och pyntning! I år var nog första gången jag inte placerade om en massa kulor/detaljer som barnen hängt upp. *harkel* Det enda jag plockade ur lådan, innan de fick gå loss, var de gamla, röda porslinskulorna. De fick hänga högst upp i granen, just in case…! 🙂

.

  • Veckans länkkärlek 1:
    Sara skriver om ett intressant ämne, som jag själv har funderat på (mer och mer) sista tiden. Brukar du tänka på det? Vilken Energi ger du till andra?
  • Veckans kram!
    En stor kram till alla barn/tonåringar som har reflexer och/eller lampor, när de är ute i trafiken/väntar på bussen. Ni är grymma!! Jag inser att det kan upplevas som lite pinsamt, när man bara vill ”passa in” och göra som alla andra (som inte har reflexer) men jag lovar att vara död är mer pinsamt!
  • Veckans sämsta: Sömnen!
    Jag sov som en kratta hela förra veckan! Vaknade runt 04-05-tiden på morgonen och kunde inte somna om. Det var först i fredags det slog mig; det har ju varit fullmåne. Inte för att jag brukar ha ont av det, men jag sov som ett barn i helgen, så…