Måndagskänslan!

Det finns skräckfilmer som inte är sådär ”jag dör av panik-skrik-läskiga”. Utan mer en obehaglig ”varför-är-det-så-tomt-och-tyst-läskig känsla.” På det sistnämnda sättet började min måndag.
Det var förvisso bilar när jag åkte till jobbet, men så fort jag klev in i korridoren på jobbet var det heelt tyst. Alla dörrar var stängda och jag var totalt ensam…

När jag satt där i min ensamhet, började jag fundera på om jag, av misstag, hade gått till jobbet på en röd dag? Det kändes ju mer rimligt att Armageddon, ändå. Fast nej, röd dag var det ju inte heller.

Efter ett tag dök en (!) av kollegorna upp. Resten var inte där på hela dagen; Antingen iväg på akutresa eller borta pga sjukdom visade det sig. Och på så vis blev dagen lite mer stressig än vad som var tänkt. Slutkontenta; ingen träning idag.

Helgens träning. Och morgondagens höjdpunkt!

Lördagen bjöd däremot på nästan 1 mils (om dock försiktig) löpning och igår traskade jag 1,5 timme i kuperad terräng. Natur-energin var därför tillräckligt påfylld för en vilodag. Och förmodligen tackade även höger vad mig, fast på sitt tysta sätt. (Alltså, hör man inget, så är allt ok).

I övrigt har det också varit lite måndagskänsla, sådär på riktigt.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, mer än att jag har känt mig energilös. ”Däven”, som vi säger här i krokarna.

Det råder vi säkert bot på imorgon. För då ska jag, för första gången på EEEEVIGHETER, köra…
Body Combat!!! Så….jäkla…kul! Kul, kul, kul!

Sa jag att jag tycker det är kul? Ok, bra! 😁


2 kommentarer

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.