Att vara singel – men inte ha separerat

Det har gått ungefär 2,5 månader sedan vi bestämde oss för att gå isär.
Tiden har gått fort, men ändå väldigt långsamt… Att höra om andra som flyttar till lägenheter med kort varsel, samtidigt som jag själv inte är ett enda steg närmare en lägenhet än jag var i Januari är oerhört frustrerande!

Det är inte så att vi är osams eller så, men för min mentala hälsas skulle behöver jag verkligen flytta snart. Har man väl tagit beslutet känns det som att man lätt ”trampar” varandra på tårna när man bor under samma tak, men inte längre är tillsammans.

När kan man ändra facebook-status?

Bara en sådan sak. Ett i-landsproblem såklart, men jag funderade mycket över det här precis i början. Och avvaktade ett tag, eftersom jag inte visste om jag räknades som singel eller inte (?)
När kan/vågar jag ändra status, utan att det ”blir fel”…? Tills jag upptäckte att min sambo hade ändrat status först. 😛

När kan man säga att man är singel?

Sara skrev ett inlägg: ”Nu har jag varit singel i en månad”.
Jag känner igen mig i mycket. Att jag tycker om att vara iväg ”hemifrån”, bejaka sidor hos mig själv som jag tidigare liksom har haft lite ”undanstoppade”. Träffar vänner och lär känna nya människor.
Samtidigt undrar jag; Kan jag säga att jag har varit singel ett tag? Det känns inte så, eftersom inte särskilt mycket har förändrats i vardagslivet under de här månaderna.

Det är kanske udda tankar? Hade jag kunnat flytta på dagen, hade frågorna inte varit så många. Just nu grubblar jag mycket och längtar efter att få skaffa eget och ”boa in mig” så vi båda liksom kan få ett avslut och gå vidare.

Veckans mest ”intressanta”…

En privat hyresvärd i Alingsås om ansåg att jag hade för många barn. (Sorry, men jag tänker inte adoptera bort någon av dem. Även om det ibland känns som om de skulle kunna vara till salu, alla tre!) 😛

Sist jag kollade är man inte direkt ”familjen annorlunda” om man har tre barn? De får väl givetvis hyra ut till vem de vill, men samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka:
”Får man verkligen diskriminera någon så…? Över just en sån sak?”

Ni märker vad mycket fokus jag har på träning just nu va?
Fast mental hälsa är ju också ett ämne inom hälsa.

10 kommentarer

  1. För många barn?!?!! Det var något nytt, är det inte ett medeltal?
    Hoppas att det löser sig snart för jag kan tänka mig att det är jobbigt. När jag separerade för hundra års sedan…typ..jo det är det faktiskt 🙂 så flyttade min sambo hem till sina föräldrar. Det var jätteskönt att det gick att lösa för det är strängt att vara singel men inte ha separerat.
    Kram på dig Malin ♥

  2. Förstår dej fullt ut, det är alltid jobbigt att vara ”mittemellan” vad det än gäller. Fortsätter tänka på dej och hoppas du snart, snart hittar ditt alldeles egna boende, så att du kan börja om, på nytt och starta livet på riktigt igen ♥
    Kram!

  3. Jag hade ansett mig som singel direkt. Att man har samma adress spelar ju egentligen ingen roll. Hoppas allt löser sig snabbt. Löser sig gör det, jag lovar!

  4. Malin! Jag inser att jag har haft dåligt med tid att läsa bloggar. Det har hänt en hel del i ditt liv. Vilka tråkiga nyheter men samtidigt vet jag hur skönt det känns när beslutet väl är taget. Det du går igenom just nu känner jag så väl igen från min egen separation och skilsmässa för 10 år sedan. Låt det ta tid. Det snällaste mot sig själv är att låta statusen förändras långsamt. Man behöver tiden. Nytt boende är viktigt. Hoppas det löser sig snart. Varm kram Helena

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.