Minns det vackra, släpp det tunga!

Det är lättare sagt än gjort, men jag försökte verkligen tänka på just det under gårdagens löprunda.
För den var tung. Väldigt tung faktiskt. Det är nog bara att inse att de rundor jag får till närmsta tiden kommer vara just det. Konditionen är kanske inte nere på noll, men inte så långt därifrån.

Kravlöshet!

Det blev trots allt dryga 6 km. Vilket är rätt mycket i dagens mått mätt!
Men nej, jag springer inte hela sträckan (än). Just nu är det heeelt kravlöst. Behöver jag gå 100 meter för att få ner pulsen, så går jag hundra meter. Inga konstigheter.
Jag försöker hitta den där känslan där jag njuter av rundan. Att jag aldrig gör den obekvämt jobbig, utan jag vill längta till nästa pass. Kvalitetspass och ”kräkkänsla” får (eventuellt) komma senare. 😛

Älskade vårvinter!

Det är nog rätt ofta jag skriver att det är något speciellt med säsongerna. Hösten är magisk. Löpning i mörker och snö är magiskt. Långpassen på sommarkvällarna är obeskrivliga. Men det är nog för att det är just så! Varje årstid/tid har sin egen charm. 😊

Vårvintern är speciell på så sätt att det känns som att naturen inte kan bestämma sig.

Den är fortfarande lite höstig, med blad som inte riktigt vill släppa taget om grenarna. Den är vintrig för det är snö och krispigt. Samtidigt som det känns som att den vill vara lite vårig. Solen värmer litegrann och det rinner smältvatten där den kommer åt. Tre årstider i ett på något sätt! 💕

 

1 kommentar

  1. Absolut. Viktigast för en säker återkomst är att byggs upp rutinen att ge sig ut. Att ta i som en kräks eller att det helt enkelt är jobbigt det ger oftast aldrig ett långsiktigt resultat.
    Först rutin att ge sig ut. Därefter kan en öka så sakteliga

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.